Efter en liten springtur på morgonen så var jag tvungen att inse fakta: Mina trogna träningsbyxor måste pensioneras!
Dom hade nått ett sådant stadie av sönderfall att till och med jag (som har en mycket hög tröskel för att tycka att kläder är för trasiga att använda) kände att jag faktiskt inte ville visa mig offentligt i dessa längre.
Det är inte helt otänkbart att om jag använt dom 2-3 ggr till, så hade dom plötsligt kunnat upplösas till ett litet, illaluktande moln av svart damm...
Det var kanske läge att slänga dessa ändå... |
Mot sportbutiken!
Efter att en stund yrat omkring bland mer eller mindre märkliga klädesplagg avsedda för diverse aktiviteter fick jag kontakta en försäljare. Han visade väldigt lite förståelse för mitt önskemål om en vanlig, finesslös träningsoverall att användas till löpträning. Han var av en mycket bestämd uppfattning att allt löpande skall ske i något som kallas för löpar-tights.
Japp - en dyrare variant av den gamla hederliga lång-kalsongen!
Kriget mellan våra viljor var ju egentligen över innan det hade börjat (särkilt när försäljaren fick bifall av min hustru som följde med som råd och stöd...) och plötsligt stod jag i en provhytt och fylld av tveksamhet testade dessa märkliga benbeklädnader.
Jag visste ju egentligen redan att löpning är en materialsport så det var bara att svälja den obehagliga känslan av att man såg ut som om man glömt hälften av kläderna hemma...
Attans vad fort det ska gå nu...! |
Det var bara mina snabba fötter, och det faktum att försäljaren distraherades av en annan kund, som gjorde att jag undkom utan att köpa motsvarigheten till tights på överkroppen - vad nu en sådan kallas. Jag (och världen...) är inte riktigt redo för detta än...!
Som nybliven ägare av Löpar-tights (med tillhörande kortkalsonger i funktionsmaterial givetvis...) så väcks ju en del funderingar.
Jag har ju alltid satt en ära i att inte använda alltför "fina" träningsutrustning. Varför? Tja, det har väl kanske att göra med att om man hasar runt bark-spåret i sönderfallande träningsbyxor från tidigt 90-tal och en gammal reklam t-shirt så har man ju liksom inget krav på att prestera något.
Nu hamnar allting i ett annat läge. Har man på sig något så uppenbart specialdesignat för löpning som ett par Tights så kan man ju helt enkelt inte låta sig bli omsprungen längre (undantaget förståss andra löpare i Tights...).
Det blir ju inte bättre av att man är en sån där person som inte längre kan springa 10 meter utan, GPS, MP3, ryggsäck och annat sånt där oumbärligt... Om man springer utrustad med sådana saker så MÅSTE man ju vara ruskigt snabb!
Så, nu väntar jag bara på att smärtan efter dagens träning ska avklinga så att jag kan börja använda mina nya saker. Jag ser fram emot de uppenbart positiva effekter som följer med dessa nyinköp:
- Luftmotsåndet när man springer med dessa byxor (?) måste vara i stort sett Noll, så någon motvind behöver man inte bekymras av längre
- Regn kan man strunta i också eftersom det helt enkelt inte finns någon plats kvar där fukt kan ansamlas
- Man bör också slippa det synnerligen obehagliga tillstånd som kallas för Infanteri-eld eller Babian-arsle. Dvs en synnerligen smärtsam rodnad på insidan av låren efter överentusiastiskt löpande eller gående...
Det som återstår att se är om jag vågar träna offentligt eller om jag måste vänta till mitt i natten och bara springa på folktomma grusvägar i ödemarken...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar