Diverse blandade texter...
Nytt försök på Taekwondo trots min onda fot. Ond i den meningen att den smärtar, inte ond som i OND (typ "Evil Dead"- ond så den kryper iväg och har ihjäl folk utan min vetskap...).
Nu vet jag ju att det finns folk som tycker saker i stil med:- " Är det inte jäkligt dumt av denna småfete 40+-are att börja utöva en träningsform vars huvudsakliga innehåll är att sparka på saker samt hoppa omkring och applicera en stort sett maximal belastning på en redan justerad fot...!??!"
Ja, jo, jovisst är det nog så när ni säger det på det sättet... ( Här skulle det varit en skamsen "smiley", men jag vet inte hur man gör en sån...).
Kan bara säga att kul var det i alla fall och man kan inte göra omelett utan att krossa några ägg! Dessutom är det ju som ni alla vet så är smärta är bara det som uppstår när fegheten lämnar kroppen så efter detta pass är jag avsevärt modigare!!!
Nu vet jag ju att det finns folk som tycker saker i stil med:- " Är det inte jäkligt dumt av denna småfete 40+-are att börja utöva en träningsform vars huvudsakliga innehåll är att sparka på saker samt hoppa omkring och applicera en stort sett maximal belastning på en redan justerad fot...!??!"
Ja, jo, jovisst är det nog så när ni säger det på det sättet... ( Här skulle det varit en skamsen "smiley", men jag vet inte hur man gör en sån...).
Kan bara säga att kul var det i alla fall och man kan inte göra omelett utan att krossa några ägg! Dessutom är det ju som ni alla vet så är smärta är bara det som uppstår när fegheten lämnar kroppen så efter detta pass är jag avsevärt modigare!!!
Bugg-kurs ,del 5.
Är jag en stjärna på detta? Är det så att jag är en oslipad diamant, en oupptäckt dans-fantom? Ska jag lämna mitt vanliga jobb och söka min lycka på världens Bugg-scener? Är detta den pusselbit som saknats i mitt liv?
Tyvärr är svaret på alla dessa frågor "Nej"!!!
Jag skulle aldrig bli rik på att ta grundsteg i nästan rätt takt. Ingen berömmelse skulle någonsin uppstå ur min förmåga att rotera runt min egen axel i någotsånär rätt fart. Inga jublande massor av fans skulle vänta timmar utanför mitt hus för en autograf eftersom jag kan ge handsignalen för snurr rätt i sisådär 7 fall av 10....
Sen var det detta med "slappna av", "känn rytmen" och "var lite mjukare i höfter och knän"... Vi kan väl bara konstatera att vägen till acceptabla nivåer av detta ät lång. Riktigt, riktigt lång...! Det kan faktiskt i värsta fall vara så att det skulle krävas rejäla mängder doping för framgång...
Sen måste jag skriva en sak till. Detta skrivs av egen vilja och det sitter inte någon med en kulspruta riktad mot mitt huvud och dikterar vad jag ska skriva. Det är faktiskt rätt kul med Bugg-kurs! Så - där är hemligheten ute!!! Jag erkänner!!!
Så om ni tror att ni kan överleva en stadig dos förnedring, insikten om att koordination av alltför många kroppsdelar på en gång är rätt svårt samt perioder av rotations-yrsel, då tycker jag att ni kan överväga att prova.
Det är aldrig för sent att skämma ut sig!!!
Är jag en stjärna på detta? Är det så att jag är en oslipad diamant, en oupptäckt dans-fantom? Ska jag lämna mitt vanliga jobb och söka min lycka på världens Bugg-scener? Är detta den pusselbit som saknats i mitt liv?
Tyvärr är svaret på alla dessa frågor "Nej"!!!
Jag skulle aldrig bli rik på att ta grundsteg i nästan rätt takt. Ingen berömmelse skulle någonsin uppstå ur min förmåga att rotera runt min egen axel i någotsånär rätt fart. Inga jublande massor av fans skulle vänta timmar utanför mitt hus för en autograf eftersom jag kan ge handsignalen för snurr rätt i sisådär 7 fall av 10....
Sen var det detta med "slappna av", "känn rytmen" och "var lite mjukare i höfter och knän"... Vi kan väl bara konstatera att vägen till acceptabla nivåer av detta ät lång. Riktigt, riktigt lång...! Det kan faktiskt i värsta fall vara så att det skulle krävas rejäla mängder doping för framgång...
Sen måste jag skriva en sak till. Detta skrivs av egen vilja och det sitter inte någon med en kulspruta riktad mot mitt huvud och dikterar vad jag ska skriva. Det är faktiskt rätt kul med Bugg-kurs! Så - där är hemligheten ute!!! Jag erkänner!!!
Så om ni tror att ni kan överleva en stadig dos förnedring, insikten om att koordination av alltför många kroppsdelar på en gång är rätt svårt samt perioder av rotations-yrsel, då tycker jag att ni kan överväga att prova.
Det är aldrig för sent att skämma ut sig!!!
Lördagens enda Måste - sätta upp några hyllor i garderoben. Plättlätt! Men först lite Taxiverksamhet med barnen. Oj vad tiden gick, dax för mat och sånt! Hoppsan, lördagsgodis också ja. Sitter väl 5 minuter vid Ps3 först. Aj då - blev lite längre än avsett. Men nu kör vi!... Efter en kopp kaffe! Visst ja, lite vardagslogistik (disk och sånt...). Mat höll jag på att glömma ( tills dom bortklemade barnen gnydde om att dom var hungriga...). Checkade av hur läget är med Röntgenjouren.
Nu till hyllorna! Väldigt vad klockan blev mycket! Tar väl bort lite emballage först. Inte så kul - lägger ner skiten för denna gång! Det finns många som lever lyckliga och innehållsrika liv utan hyllor!?!
Summering av Lördagens arbetsinsats: 6 klisterlappar bortskrapade, 3 små kartonger nerburna och ett skruvpaket flyttat från golvet till skrivbordet... En stor klapp på min egen axel för detta ( om det nu var möjligt utan att bryta huvudet av sig)...!
Nu till hyllorna! Väldigt vad klockan blev mycket! Tar väl bort lite emballage först. Inte så kul - lägger ner skiten för denna gång! Det finns många som lever lyckliga och innehållsrika liv utan hyllor!?!
Summering av Lördagens arbetsinsats: 6 klisterlappar bortskrapade, 3 små kartonger nerburna och ett skruvpaket flyttat från golvet till skrivbordet... En stor klapp på min egen axel för detta ( om det nu var möjligt utan att bryta huvudet av sig)...!
· · den 19 februari kl. 13:31 via mobilen
Pannor, pölar och panik...
- " Jag har bra och dåliga nyheter" säger reparatören som ska utreda varför det inte är något tryck i bergvärmesystemet i huset. Det är inför sådana uttalanden man känner en iskall hand med spetsiga, otvättade, klolika naglar krama hjärtat samtidigt som en liten armé av tusenfotingar med iskalla små fötter springer nerför ryggraden...
Bra och dåliga nyheter - typ "Världen ska gå under imorgon, men du behöver inte betala TV-avgiften..." eller "Nu ska vi kasta ner dig från ett högt berg, men utsikten är fin på vägen ner...".
Oron var högst påtaglig i det Holmbergska hushållet med tanke på att ett av orosmolnen kring tappat pann-tryck var om det någonstans i huset höll på att rinna ut massor av vatten - något som till och med jag förstår att det inte är riktigt bra för vare sig hälsa eller andrahandsvärdet...
Nu visade det sig att de bra nyheterna var att vi slipper riva hela huset för att sanera massiva vattenskador, men de dåliga var att det sannolikt finns en maffig läcka i garaget. För att förtydliga: I garagets betongplatta ligger en hiskelig massa meter värmeslang INGJUTEN i BETONG. Någonstans där verkar det som att det gått hål. Den intressanta frågan är då: " Hur i hela helsike reparerar man ett hål i betongingjuten slang"?
Nå ja - varje dag har sina nya krig att utkämpa. Vi kan i alla fall lägga oss ikväll och inte behöva riskera att drunkna i något mystiskt vattenledningsläckage...!
- " Jag har bra och dåliga nyheter" säger reparatören som ska utreda varför det inte är något tryck i bergvärmesystemet i huset. Det är inför sådana uttalanden man känner en iskall hand med spetsiga, otvättade, klolika naglar krama hjärtat samtidigt som en liten armé av tusenfotingar med iskalla små fötter springer nerför ryggraden...
Bra och dåliga nyheter - typ "Världen ska gå under imorgon, men du behöver inte betala TV-avgiften..." eller "Nu ska vi kasta ner dig från ett högt berg, men utsikten är fin på vägen ner...".
Oron var högst påtaglig i det Holmbergska hushållet med tanke på att ett av orosmolnen kring tappat pann-tryck var om det någonstans i huset höll på att rinna ut massor av vatten - något som till och med jag förstår att det inte är riktigt bra för vare sig hälsa eller andrahandsvärdet...
Nu visade det sig att de bra nyheterna var att vi slipper riva hela huset för att sanera massiva vattenskador, men de dåliga var att det sannolikt finns en maffig läcka i garaget. För att förtydliga: I garagets betongplatta ligger en hiskelig massa meter värmeslang INGJUTEN i BETONG. Någonstans där verkar det som att det gått hål. Den intressanta frågan är då: " Hur i hela helsike reparerar man ett hål i betongingjuten slang"?
Nå ja - varje dag har sina nya krig att utkämpa. Vi kan i alla fall lägga oss ikväll och inte behöva riskera att drunkna i något mystiskt vattenledningsläckage...!
Det var en gång en liten man.
Tunnhårig och grå med begynnande ölmage tänkte han att det nog var dax att börja träna lite. Av olika skäl, som bara den lille mannen förstår, så valde han att pröva Taekwondo - något som annars mest förknippas med stenhårda små asiater som studsar omkring utstötande vilda stridsrop när dom krossar mindre hus med sina bara händer...
Han satte sig i sin lilla Toyota (det enda som kunde relateras till ovanstående asiater...) och åkte till träningslokalen. Förskrämd försökte han smälta in i väggen eftersom överallt han kunde se så fanns det bisarr styrketränings-utrustning, tatuerade människor med muskler och konstiga dräkter med färgglada bälten.
Han anslöt sig till en grupp människor som påstod att dom tillhörde nybörjargruppen och så inleddes träningen. Den lille mannen sparkade på säckar och vadderade kuddar i alla storlekar, studsade (eller nått sånt...) fram och tillbaka i olika stegkombinationer och gjorde plågsamma fystränings-övningar. Han försökte desperat hålla jämna steg med övriga av vika de flesta var 20-25 år yngre än honom.
Han akterseglades fullständigt inom styrka, kondition, smidighet och koordination. Dock föreföll den lille mannen vara utrustad med ett visst mått av tjurskalle som kompenserade detta något.
När passet så var slut efter 75 ...intressanta minuter... Var den lille mannen så svettig att det föreföll som han doppats i en tunna med grumligt vatten, hans andning var så ansträngd att han nog hamnat i respirator om någon nitisk narkosdoktor funnits i lokalerna. Några övermodiga försök till höga sparkar bortom hans förmåga, gjorde att han nog ådragit sig en lindrigare sträckning i magmuskulaturen.
Han stapplade sargad ut i vinterkvällen. När han kom halvvägs ut till sin familje-Toyota kände han sig plötsligt mycket nöjd med sig själv, sa "Yeahh!" lite tyst för sig själv, knöt handen och gjorde någon sorts gest i luften (vilken avbröts av en viss smärta i magtrakten...). Sedan kände han sig lite fånig och åkte hem till sitt vanliga liv igen...
Tunnhårig och grå med begynnande ölmage tänkte han att det nog var dax att börja träna lite. Av olika skäl, som bara den lille mannen förstår, så valde han att pröva Taekwondo - något som annars mest förknippas med stenhårda små asiater som studsar omkring utstötande vilda stridsrop när dom krossar mindre hus med sina bara händer...
Han satte sig i sin lilla Toyota (det enda som kunde relateras till ovanstående asiater...) och åkte till träningslokalen. Förskrämd försökte han smälta in i väggen eftersom överallt han kunde se så fanns det bisarr styrketränings-utrustning, tatuerade människor med muskler och konstiga dräkter med färgglada bälten.
Han anslöt sig till en grupp människor som påstod att dom tillhörde nybörjargruppen och så inleddes träningen. Den lille mannen sparkade på säckar och vadderade kuddar i alla storlekar, studsade (eller nått sånt...) fram och tillbaka i olika stegkombinationer och gjorde plågsamma fystränings-övningar. Han försökte desperat hålla jämna steg med övriga av vika de flesta var 20-25 år yngre än honom.
Han akterseglades fullständigt inom styrka, kondition, smidighet och koordination. Dock föreföll den lille mannen vara utrustad med ett visst mått av tjurskalle som kompenserade detta något.
När passet så var slut efter 75 ...intressanta minuter... Var den lille mannen så svettig att det föreföll som han doppats i en tunna med grumligt vatten, hans andning var så ansträngd att han nog hamnat i respirator om någon nitisk narkosdoktor funnits i lokalerna. Några övermodiga försök till höga sparkar bortom hans förmåga, gjorde att han nog ådragit sig en lindrigare sträckning i magmuskulaturen.
Han stapplade sargad ut i vinterkvällen. När han kom halvvägs ut till sin familje-Toyota kände han sig plötsligt mycket nöjd med sig själv, sa "Yeahh!" lite tyst för sig själv, knöt handen och gjorde någon sorts gest i luften (vilken avbröts av en viss smärta i magtrakten...). Sedan kände han sig lite fånig och åkte hem till sitt vanliga liv igen...
· · den 2 februari kl. 21:42 i
Buggkurs. Del 3. Tumskruvarna börjar dras åt.
Fler moment som kräver mer och mer av den begränsade simultan-förmågan. På papperet verkar det så enkelt: 1) Håll damen i handen 2) Gå ett grundsteg 3) Snurra runt egen axel 4) Dra och tryck med handen på vartannat steg 5) En enkel handrörelse signalerar att det ska snurras.
Men vänta precis där! Betänk för en kort stund hur många saker i detta som faktiskt kan gå fel!
Tänkte visa detta matematiskt:
man gör ett grundsteg (4 fotrörelser) med två ben: 4*2 felmöjligheter. Detta multipliceras med antalet armar (2 st). Snurr runt egen axel - bör väl vara en faktor 5 ungefär. Handrörelser 2 felkällor till. En Snurrsignal - Eftersom det är timing involverad sätter vi väl en 4 på detta. Till detta tillkommer att man nog bör andas då och då... Vi är nu uppe i 4*2*2*5*2*4 (utan andningskoefficienten...). Rotationsyrsel, användande av takt-identifieringscentrum och kravet att SLAPPNA AV ger ytterligare siffror som gör att vi nu redan når nästan löjligt stora siffror som indikerar möjligheten att göra bort sig. Och - kära läsare - detta multiplicerar man med VARJE TAKT!!!
Därtill ska man då dessutom styra ekipaget (beklagar ordvalet...)rent taktiskt för att inte hamna i någon otäck kollision med betydande rotationsvåld...
Jag antar att det egentligen skulle behövas en ansenlig mängd doping för att klara av detta med hedern i behåll, men eftersom nu detta tydligen inte är tillåtet på denna kurs så får det går ändå...
Måste motvilligt erkänna att det faktiskt ändå är rätt kul detta...
Fler moment som kräver mer och mer av den begränsade simultan-förmågan. På papperet verkar det så enkelt: 1) Håll damen i handen 2) Gå ett grundsteg 3) Snurra runt egen axel 4) Dra och tryck med handen på vartannat steg 5) En enkel handrörelse signalerar att det ska snurras.
Men vänta precis där! Betänk för en kort stund hur många saker i detta som faktiskt kan gå fel!
Tänkte visa detta matematiskt:
man gör ett grundsteg (4 fotrörelser) med två ben: 4*2 felmöjligheter. Detta multipliceras med antalet armar (2 st). Snurr runt egen axel - bör väl vara en faktor 5 ungefär. Handrörelser 2 felkällor till. En Snurrsignal - Eftersom det är timing involverad sätter vi väl en 4 på detta. Till detta tillkommer att man nog bör andas då och då... Vi är nu uppe i 4*2*2*5*2*4 (utan andningskoefficienten...). Rotationsyrsel, användande av takt-identifieringscentrum och kravet att SLAPPNA AV ger ytterligare siffror som gör att vi nu redan når nästan löjligt stora siffror som indikerar möjligheten att göra bort sig. Och - kära läsare - detta multiplicerar man med VARJE TAKT!!!
Därtill ska man då dessutom styra ekipaget (beklagar ordvalet...)rent taktiskt för att inte hamna i någon otäck kollision med betydande rotationsvåld...
Jag antar att det egentligen skulle behövas en ansenlig mängd doping för att klara av detta med hedern i behåll, men eftersom nu detta tydligen inte är tillåtet på denna kurs så får det går ändå...
Måste motvilligt erkänna att det faktiskt ändå är rätt kul detta...
· · den 31 januari kl. 21:32 i
Söndagkväll. En tid för mys-pysande i soffan. Samvaro med familjen. Kaffe. En god bok. Lugn, frid och harmoni... ELLER 3 timmars Jäv....ande med några av samhällets mer prövande företeelser. Utan rangordning: 1) Trådlösa nätverk, 2) Xbox 360, 3) Abonnemang av onlinetjänster...!
Lyssna på följande uttalande: " Vi kan väl köpa Leo den där tjänsten på nätet så att han kan spel online på Xbox. Det går ju fort!".... Det är ett praktexempel på när någon har det som på fackspråk kallas för: - "Riktigt Jäkla Fet Fel!" Efter ovan nämna 3 timmar lyckades vi inte: Ansluta Xbox till nätet eller beställa abonnemanget (trots stora ansträngningar...). Självkänslan avseende tekniskt kunnande och finansiella transaktioner via Internet är för närvarande mycket, mycket låg (nu pratar vi Juholt-förtroende-låg...)
Däremot lyckades vi ganska bra att testa om vi hade några blodkärl som skulle brista vid ökat blodtryck.
Vi hade en stor framgång i att frammana en del Svordomar.
Vi lärde oss hur man skall gå till väga om man vill att barnen och husdjuren skall försvinna bortom syn- och hörhåll en stund.
Vi kom till insikt om att denna lilla övning inte var riktigt lika äktenskapsprövande som tapetsering (men nästan...).
I morgon går vi ut i skogen och samlar lite kottar som Leo får leka bondgård med som vi andra fick göra i hans ålder!
- Senaste dumheterna: Prövade på ett nybörjarpass i Taekwondo. Jajaja - jag vet - nu kommer 40++ års krisen och borde han inte veta bättre och börja för f*n att mata ankor istället!...
Nå detta var en intressant upplevelse. Ingen pardon gavs av Kronologiska skäl - skiten kördes ur alla oavsett årsmodell!
Framåt slutet på dessa 75 minuter, under en alldeles ovanligt jä***ig övning, hade jag en hjätinnerlig önskan att ropa till tränaren: "Sluta! Lägg ner! Avbryt! Jag är för tusan 42 år vilket är alldeles för mycket för detta!". Två faktorer hindrade mig från att ta denna diskussion.
1) En distinkt känsla att tränaren bara skulle lett sött och hitta på något ännu värre (tränare är bra på det...) och
2) Att i det läget belasta kroppen med den extra ansträngningen att prata skulle nog blivit Strået son knäckte Åsnans rygg...
Nu är det väl bara att invänta Herr Smärta, som nog kommer att göra ett litet hembesök och lämna över en rejäl skopa Träniningsvärk som belöning för denna överskattning av den egna förmågan... - · den 26 januari kl. 21:51 i
Buggkurs: Tillfälle 2. Framgångar!
Jämfört med förra gången gick det klart bättre. Syrebrist-episoderna efter att ha glömt andas (efter attha prioriterat steg och annat...) var något färre. Yrseln, efter några hundratals varv runt sin egen axel, var också mer hanterbar. Lyckades oftast hålla 4 fjärdedels-takt till musiken , och inte hamna i 3 sjundedels-takt som ofta hände förra gången...
"Var inte så stel, slappna av" säger Dansläraren. Jojo - som att be en betong-sugga bli lite mer lik en klick med mjuk-glass...! När jag dansade med Susanne gjorde jag mitt bästa för att slappna av, men då sa hon att det såg ut som jag var drogad så jag la ner det där med avslappning för denna gång. Lite Ridgiditet har aldrig skadat någon - om det inte är Rigor Mortis förstås...
Jämfört med förra gången gick det klart bättre. Syrebrist-episoderna efter att ha glömt andas (efter attha prioriterat steg och annat...) var något färre. Yrseln, efter några hundratals varv runt sin egen axel, var också mer hanterbar. Lyckades oftast hålla 4 fjärdedels-takt till musiken , och inte hamna i 3 sjundedels-takt som ofta hände förra gången...
"Var inte så stel, slappna av" säger Dansläraren. Jojo - som att be en betong-sugga bli lite mer lik en klick med mjuk-glass...! När jag dansade med Susanne gjorde jag mitt bästa för att slappna av, men då sa hon att det såg ut som jag var drogad så jag la ner det där med avslappning för denna gång. Lite Ridgiditet har aldrig skadat någon - om det inte är Rigor Mortis förstås...
Tog en liten löptur medan Anna tränade för att slå ihjäl lite tid. Slutade nästan med att jag slog ihjäl mer än det (typ mig själv...). Klev på en särdeles lömsk, snötäckt isfläck och gjorde en mycket lyckad improvisation av "Den döende svanen". Dock inte den graciösa balett-versionen. Snarare en där en riktigt ruggig Skabb-svan träffas i luften av en haubits-granat och desintegrerar i 6000 små bitar av gegga, vilka sedan landar med klafsande dunsar i total oordning... Lätt förödmjukande (givetvis skedde detta framför en mindre armé av intresserade åskådare).
Undrar om det är detta som menas med ett Svanhopp? Har förresten nån någonsin sett en hoppande svan...!? Hört talas om nån som sett en svan studsa omkring...!? Nej Svanar - skärp till er och sluta låtsas vara mer än ni är!
Undrar om det är detta som menas med ett Svanhopp? Har förresten nån någonsin sett en hoppande svan...!? Hört talas om nån som sett en svan studsa omkring...!? Nej Svanar - skärp till er och sluta låtsas vara mer än ni är!
Nybörjarkurs (och då menar jag NYBÖRJAR-kurs) i bugg med Susanne. 100 % min grej! Smidigt dansade jag fram som en älva och hänförde alla med min rytmik, grace och makalösa timing i rörelserna! Eller inte...! Mina två vänsterfötter försvårade lite. Frånvaron av rörelseförmåga i höftleden likaså. Ett pyttelitet socialt obehag av att dansa offentligt underlättade inte heller. Men på plus-sidan så var det ingen som kastade ut mig efter 10 minuter pga generell Kasshet. Ingen ambulans behövde komma och hämta någon med krossade tår eller käkfraktur efter okontrollerade armbågsrörelser. Vi hoppas att turen håller i sig 7 gånger till...
Förkylningens faser och fasor
Förkylning. Blotta ordet injagar skräck och ångest hos den mest stenhårda av män. Nu har man ju kunnat notera en påtaglig brist på sympati hos kvinnorna i omgivningen. Därför ska jag nu försöka kortfattat förklara vad vi går igenom på ett pedagogiskt och numrerat sätt...
Steg 1: DIffus olust. Något är riktigt, riktigt fel, men man vet inte vad. Ett omen i stil med att vakna på morgonen och hitta en 29 Kg Korp sittandes på sänggaveln.
Steg 2: Konstaterande. F**k! Nu är den här! Tjock i halsen. Subfebril. Huvudvärk.
Steg 3. Eskalerande: Helt enkelt mer av allt (på ett obra sätt).
Steg 4: The Burning Throat. Fokus ligger på halsen som känns som man ätit taggtråd och sköljt ner den med en flaska Kaustiksoda.
Steg 5: Huvudproblemet. Huvudvärk som liknar en hel Tomtearmé som kör motorkross innanför pannbenet.
Steg 6: River Of Slime. Snor. Mycket av det. Kan indelas i fas A och B. Den ena är snoret segt och efterhängsamt och i den andra drippelidroppigt.
Steg 7: Vem behöver lungor egentligen? Kroppen gör nu tappra försök att stöta ifrån sig dessa organ genom att försöka skaka lös dom och skjuta ut dom genom munnen.
Steg 8: Ångest: En multifacetterad fas som inbegriper frågeställningar som: "Blir jag nånsin frisk?", "Exakt vilka bestående handikapp kommer detta att ge? "Kunde jag inte fått Blödarfeber eller Kolera i stället för detta"?
Steg 9: Dramatiska lösningar: Allt för att minska Lidandet! Flaskborstar doppade i väteperoxid, Amputation av huvudet eller---- Gå till Doktorn!!! Det sistnämnda är väl det enda stället man om möjligt kan få ännu mindre sympati än hos kvinnorna i sin omgivning ("Det är ett virus - lev med det...!)
Steg 9 Egentligen ett steg som svävar över alla de andra och återkommer i samtliga faser: Försöken att bita ihop och vara en jä***a man! En förkylning! I-lands problem! Hur svårt kan det vara att stå ut med!? - Så minns man att detta är en Global massmördare vi pratar om (kanske inte i undertecknads åldersgrupp men ändå...)!
Steg 10: Posttraumatiska fasen. Denna inträffar när man är något så när frisk, men svag och tärd av sin upplevelse. Man både vill prata om det och inte. Men ingen förstår riktigt...
Steg 11: Avvaktar nästa Förkylning - Du vet ju att den bara väntar på dig någonstans där i mörkret....
Förkylning. Blotta ordet injagar skräck och ångest hos den mest stenhårda av män. Nu har man ju kunnat notera en påtaglig brist på sympati hos kvinnorna i omgivningen. Därför ska jag nu försöka kortfattat förklara vad vi går igenom på ett pedagogiskt och numrerat sätt...
Steg 1: DIffus olust. Något är riktigt, riktigt fel, men man vet inte vad. Ett omen i stil med att vakna på morgonen och hitta en 29 Kg Korp sittandes på sänggaveln.
Steg 2: Konstaterande. F**k! Nu är den här! Tjock i halsen. Subfebril. Huvudvärk.
Steg 3. Eskalerande: Helt enkelt mer av allt (på ett obra sätt).
Steg 4: The Burning Throat. Fokus ligger på halsen som känns som man ätit taggtråd och sköljt ner den med en flaska Kaustiksoda.
Steg 5: Huvudproblemet. Huvudvärk som liknar en hel Tomtearmé som kör motorkross innanför pannbenet.
Steg 6: River Of Slime. Snor. Mycket av det. Kan indelas i fas A och B. Den ena är snoret segt och efterhängsamt och i den andra drippelidroppigt.
Steg 7: Vem behöver lungor egentligen? Kroppen gör nu tappra försök att stöta ifrån sig dessa organ genom att försöka skaka lös dom och skjuta ut dom genom munnen.
Steg 8: Ångest: En multifacetterad fas som inbegriper frågeställningar som: "Blir jag nånsin frisk?", "Exakt vilka bestående handikapp kommer detta att ge? "Kunde jag inte fått Blödarfeber eller Kolera i stället för detta"?
Steg 9: Dramatiska lösningar: Allt för att minska Lidandet! Flaskborstar doppade i väteperoxid, Amputation av huvudet eller---- Gå till Doktorn!!! Det sistnämnda är väl det enda stället man om möjligt kan få ännu mindre sympati än hos kvinnorna i sin omgivning ("Det är ett virus - lev med det...!)
Steg 9 Egentligen ett steg som svävar över alla de andra och återkommer i samtliga faser: Försöken att bita ihop och vara en jä***a man! En förkylning! I-lands problem! Hur svårt kan det vara att stå ut med!? - Så minns man att detta är en Global massmördare vi pratar om (kanske inte i undertecknads åldersgrupp men ändå...)!
Steg 10: Posttraumatiska fasen. Denna inträffar när man är något så när frisk, men svag och tärd av sin upplevelse. Man både vill prata om det och inte. Men ingen förstår riktigt...
Steg 11: Avvaktar nästa Förkylning - Du vet ju att den bara väntar på dig någonstans där i mörkret....
Åter hemma efter en vecka med fullservice hos föräldrarna i Skellefteå. Skulle nog tro att vi nu har accumulerat tillräcklig mängd näring för att utstå ett par, tre magra år...
Har oxå övat en hel del på bilåkande, framförallt Anna visar en stor talang för detta. Efter ca 65 mil på hemvägen frågade undertecknad vad hon gjorde eftersom hon inte på hela vägen läst något, sett någon film, lyssnat på musik eller gjort något annat av det där man bruka för att inte börja gnaga av sin egen vänsterfot i ren uttråkning. Varpå hon förnöjt svarar: - "Sitter". Slutpratat...
Har oxå övat en hel del på bilåkande, framförallt Anna visar en stor talang för detta. Efter ca 65 mil på hemvägen frågade undertecknad vad hon gjorde eftersom hon inte på hela vägen läst något, sett någon film, lyssnat på musik eller gjort något annat av det där man bruka för att inte börja gnaga av sin egen vänsterfot i ren uttråkning. Varpå hon förnöjt svarar: - "Sitter". Slutpratat...
Har noterat att det ibland dyker upp små notiser om vad folk lyssnar på för musik. Mycket intressant och kulturellt bildande.
Eftersom jag räknar mig själv som Total-sopa på Facebook-inställningar så undrar jag om mina egna små Spotify-utflykter måhända lämnar några avtryck i er vardag på FB? Till exempel kanske det står att undertecknad har lyssnat på:
Track 1-25 The Chipmunks sjunger Smurfhits
De sista ljuva åren Tolkat av Amerikanska Marinkåren
Idas sommarvisa (Speed metal version) Deathkillmaimmutilate-orchestra
Also sprach Zarathustra (Vinyl, 26varv/min, baklänges) Okänd Artist
För allas vår skull skulle jag då uppskatta en liten hint om att min musiksmak inte längre är en hemlighet, samt ett vänligt tips om hur man stänger av dela-funktionen för detta. Inte för att jag nu skäms (särskilt mycket...) för min smak (eller brist på...) men ja ni vet...
Jula vidare!
Eftersom jag räknar mig själv som Total-sopa på Facebook-inställningar så undrar jag om mina egna små Spotify-utflykter måhända lämnar några avtryck i er vardag på FB? Till exempel kanske det står att undertecknad har lyssnat på:
Track 1-25 The Chipmunks sjunger Smurfhits
De sista ljuva åren Tolkat av Amerikanska Marinkåren
Idas sommarvisa (Speed metal version) Deathkillmaimmutilate-orchestra
Also sprach Zarathustra (Vinyl, 26varv/min, baklänges) Okänd Artist
För allas vår skull skulle jag då uppskatta en liten hint om att min musiksmak inte längre är en hemlighet, samt ett vänligt tips om hur man stänger av dela-funktionen för detta. Inte för att jag nu skäms (särskilt mycket...) för min smak (eller brist på...) men ja ni vet...
Jula vidare!
Oavsett om Tomtarna i er närhet är röda, grön eller blå så önskar jag er alla en God Jul ändå...!
I jultider har ju alla märkt att man får mycket tid över medan man väntar på Tomten. Då kan man som jag roa sig att byta framlykta på sin Toyota. "Hur svårt kan det vara?" tänkte man då i sin enfald. För en i bästa fall medelbegåvad sjuksköterska, utan större tekniskt intresse och dessutom inte utrustad med anatomi för denna övning ( inga fingrar och armar ledade åt alla håll , ögon som kan se runt hörn eller fingerstyrka i skruvstädsklass...) så kan det visst vara lite svårt. Moment som skyddspanelsbortplockning, borttagning av batteri, skyddskåpemanipulerande och snäppfjädershelvetespillande hade jag nog inte räknat med som obligatoriska för en liten attans lampa...! Nå - efter att åter ha nyttjat hela repertoaren fula ord, samt en del nyskapande kombinationer av dessa, lyser nu åter halvljuset så Jul-mys-pysigt att man nästan får tårar i ögonen. Leve I-lands problemen!!!
Om nu någon råkat läsa min kära hustrus inlägg om dagens övning i tapetserande, så måste jag göra några klarlägganden. 1) Vi är fortfarande gifta. 2) De knivrelaterade skador som nämndes var inte resultat av medveten aggression. 3) MIn smärtande tå var resultatet av en olyckshändelse (tror jag...). Lärdomar av detta projekt: Underarbete är viktigt och i vissa fall omöjligt (om man inte går på med handgranater eller eldkastare...). Hörn fetsuger! Räta vinklar existerar inte! Tapetsering är, och detta säger jag med största eftertryck, är INTE kul!
Barnen utlånade till Sunne ett par dagar. Borde givetvis utnyttjat detta till olika arbetsprojekt,lite finkultur eller en fin middag på stan... Näpp! Soffa, kaffe och Battlefield 3 på PS3 för mig och Susanne! "Men det kan ni väl inte göra en hel Lördag?!" - Johårå, det går alldeles utmärkt!!! Jag är vuxen och behöver inte gå ut om jag inte vill (jag har förresten varit ute förr)...
Är tillbaka på Internetet! Det gamla mörklagda modemet kastades ut och ersattes snabbt med ett splittans nytt som Blipprar och Blopprar i massa fina färger i sina små lampor... Äterigen kan träningspass laddas ner, Onlinespel spelas och massor av kloka och livsviktiga inlägg kan åter spridas över världen (utan att tillbringa timmar med att försöka placera sina ogracila fingrar på mikroskopiska touch-skärmar)!
Trädgårdsarbete - gick helt enkelt inte att undvika längre...! Ett par decimeter löv på hela gräsmattan samt sisådär 100 m rabatt-jä...el med knähögt blandade grönsaker. Vad göra? Kratta? Räfsa? Rensa? Aldrig! Fram med gräsklipparen och kapa hela klabbet på 4 cm höjd... Problemet löst! Bifogar bild på del av rabatt (tänkte skicka den till Trädgårdsmagasinet också...).
Med fjäderlätta steg trippade jag lyckligt iväg till posten ör att hämta min nya strömkabel till modemet för att ånyo kunna njuta frukterna av det moderna samhället (typ slö-surfa i soffan...). Kommer hem, pluggar i den och....NEEEJ! Fanstyget till modem är mörkare än någonsin och jag tycker mig kunna ana ett elakt hånleende på det... Kära internet - jag är fortfarande, i huvudsak, Offline...
Roade mig med en liten löptur på Örsholmens industriområde i ösregn och mörker medan Anna tränade TaeKwonDo. Dagens insikt: en lastbil med släp är kapabel att skicka en VÄLDIGT stor mängd vatten i riktning mot överentusiastiska löpare...
IT-haveri! Internetet ligger sedan igår 100% nere pga ett krassligt modem. Detta är givetvis en katastrof i klass med Titanic och Landstingsekonomin... Tack och lov går det att upprätthålla en miniminivå av datoriserande tack vare iphonen, även om kombinationen av pytteliten skärm, klumpiga fingrar och någon form av neurologisk defekt gör att man skriver besynnerliga inlägg ibland...
Smärre sömnproblem på dygnets tidiga timmar ger intressanta vanor. Tror snart att jag sett hela serien "Air crash investigation" på Discovery. Snart kan jag nog skriva en C-uppsats om alla de sätt saker kan gå snett när man flyger...(notering till mig själv: Nästa semester - tåg, bil, buss eller cykel...).
Några tips om mer produktiva sysselsättningar (men tysta och inte för intellektskrävande...) som man kan roa sig med mellan kl 0400 och Väckarklockan?
Några tips om mer produktiva sysselsättningar (men tysta och inte för intellektskrävande...) som man kan roa sig med mellan kl 0400 och Väckarklockan?
Jaha Facebook... hmmm , så det är alltså detta som skall hjälpa mig slå ihjäl kopiösa mängder av den tid som jag egentligen borde använda till något nyttigt...? Till verket: Hur gör man...? Finns någon "Facebook för Dummies" så att man hindras att göra bort sig alltför mycket och t.ex publicera skumma bilder så hela internet kan se det, eller fälla någon ovanigt tanklös kommentar om någon som faktiskt kan läsa den...?
Så här långt har jag uppfattat det så att man skriver i statusfältet alla spännande saker man gör, små berättelser om privata stordåd och bedrifter, eventuella klagomål på förtretligheter i livet i allmänhet (om man nu mot förmodan skulle drabbas av sådana...) samt i största allmänhet fylla Internet med text i syfte att driva teknikutvecklingen för lagringsutryme framåt....
Hittills har jag hunnit lära mig två saker om FB (kan man förresten använda det som en vedertagen förkortning...?): 1) Det går att bränna tid på detta och 2) Det är lättare att skaffa vänner här än i verkliga livet...
Jag hoppas att ni rutinerade kan vägleda mig på min färd mot att bli en fullfjädrad, supersocial (på Internet givetvis - i verkligheten skulle kräva ett jäkla mirakel...) och uthärdlig social nätverkare.
Så här långt har jag uppfattat det så att man skriver i statusfältet alla spännande saker man gör, små berättelser om privata stordåd och bedrifter, eventuella klagomål på förtretligheter i livet i allmänhet (om man nu mot förmodan skulle drabbas av sådana...) samt i största allmänhet fylla Internet med text i syfte att driva teknikutvecklingen för lagringsutryme framåt....
Hittills har jag hunnit lära mig två saker om FB (kan man förresten använda det som en vedertagen förkortning...?): 1) Det går att bränna tid på detta och 2) Det är lättare att skaffa vänner här än i verkliga livet...
Jag hoppas att ni rutinerade kan vägleda mig på min färd mot att bli en fullfjädrad, supersocial (på Internet givetvis - i verkligheten skulle kräva ett jäkla mirakel...) och uthärdlig social nätverkare.
- Är det detta som du gör när du är ledig? Skulle inte du bygga?
- · den 21 oktober 2011 kl. 17:13 i
Daniel Japp - nu vid 40++ är det till slut dax att skaffa sig ett rikt socialt liv (på nätet i alla fall...). Detta är dessutom en alldeles nödvändig åtgärd för att byggprojektet (det privata...) ska kunna fortskrida. Jag kan helt enkelt inte med att låta folk ligga sömnlösa på nätterna för att ni undrar om spacklingen på övervåningen är klar eller om innerväggsisoleringen har påbörjats...den 21 oktober 2011 kl. 18:12 ·
Efter att i det längsta undvikit alla sociala nätverk ( och bara använt mig av de asociala...) har jag så till slut fallit till föga och anslutit mig till detta! Yes - låt socialiserandet börja!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar