Det svaga köttet...

Sportlov. 

Att få barnen att göra något på loven som inte är skärm-relaterat är en sysselsättning som kräver både list, uthållighet och ibland hot om fysiskt våld... Detta lov blev det lite lättare eftersom båda barnen är krassliga. Även om det är barnen som har lov så känner man ju ibland själv någon slags moralisk plikt att försöka göra någonting aktivt (även om man för diskussionens skull kan hävda att dataspelande visst är aktivt...).

Nu är ju fortfarande min eländiga fot lite ledsen, så löpningen får ligga nere ett tag. Bugg-kursen har uppehåll denna vecka. Planen var att då gå på tisdagspasset  Taekwondo och då köra det på halvfart.

Framåt kvällen fattades ett beslut:  Ingen träning idag (heller..). Nu ska vi ha en liten frågesport - Baserades detta beslut på:

1) En känsla av olust som var värt att ta på allvar eftersom sonen blev rejält krasslig med feber tidigare på kvällen. Dottern hade feber under helgen. Susanne har också varit risig några veckor. Detta ger ju då en kraftigt ökad sannolikhet att jag skulle bli sjuk också. Alltså - dumt att träna om man känner att man kanske är på väg att bli sjuk. 

Detta sammantaget med ett sunt resonemang om att det är bättre att låta foten vila lite extra så att den blir hel en gång för alla och att man inte slår upp skadan som nu faktiskt håller på att bli bättre.

eller...

2) En massa jäkla mesighet!!! Hela familjen gick på bio och när vi kom hem så kopplades soffmagneten på och dragningskraften blev för stark. Passet var kl 2000 och då är det nog redan läggdax för lille Daniel för annars blir han så  trötter, så trötter...! Men eftersom man inte kan erkänna att man är en hjärtskärande stor mega-whimp, måste man istället rationalisera fram ett kvasi-vetenskapligt resonemang enligt alternativ 1...!

Så - Sunt tänkande (1) eller Jätte-Kyckling (2)?

Vad tror ni?