He e int lönt å förklar för dom som int begrip...

Till operation kommer det ibland individer som inte har sin huvudsakliga sysselsättning där. Det kan vara sjuksköterskestuderande från en avdelning, Narkos- eller operations-sjuksköterskestudenter, undersköterskeelever, läkarkandidater, ST-doktorer, politiker på studiebesök, brottslingar på samhällstjänst samt en mängd andra skumma individer av oklar genes...

Vem var jag nu igen...?

Elever utplaceras på avdelningen på ett mer eller mindre slumpvis sätt. Här följer några av de mest  populära:

• Flyta fritt- metoden (vanlig bland läkarkandidater). Då får eleven en hänvisning till avdelningen av typen ”- Gå till Operation xxxx , Sjukhuset”. Sedan tillbringar eleven en eller flera veckor studsande mellan den personal som inte hinner undan. 
• En fast handledare: Oftast för VUB-elever. Handledaren väljs oftast efter den som protesterar minst. Vid protester hotas med uppsägning.
• Salsplacering: Enkel att administrera. Eleven beordras infinna sig på samma sal, samma tid varje dag. Råkar det saknas program på den salen är det tråkigt, men det är nyttigt att lära sig vänta. Råkar det vara teknisk service så är det ju en fantastisk möjlighet att bredda sig.

Spännvidden på eleverna är närmast ofattbar. I vissa fall får man en elev som efter ett par dagar självständigt söver, väcker och dessutom lägger handledarens schema. I andra fall kan det vara en levande mardröm som kräver 100 % uppmärksamhet bara för att hindra dem ställa till med Löpsedelsmässiga katastrofer.

Grunder intubation: Höger och vänster hand. Höger är den där
 tummen sitter på vänster sida...

Ett moment som förr eller senare involverar eleven, är naturligtvis Intubationen! Frågan är om det är eleven eller handledaren (den ANSVARIGA) som får mer ont i magen inför detta spektaklet. Här följer ett antal repliker tagna från detta:

”Börja med att söva patienten med Propofol...Propofol...Det vita joxet...Nej vänta...inte i näsan...i nålen...stopp...men...OK man kan ge Esmeronet först också...”

"Tag nu Laryngoscopet....nej inte den...plåtsaken med böj...just den ja...nej nej nej, det är delen med lampan som ska in i patienten....”

"Lyft nu handtaget....lyft....lyft, inte bryt...försiktigt...oooo...just så skulle man alltså inte göra...Nåja – tandläkarna skall leva också...”

"Bra, nu är du på rätt ställe – stoppa in tuben...tuben...plastsaken...nej, inte tuben med glidmedel....ja – den ja...inte så djupt...INTE SÅ DJUPT....Suck...Det hade nog varit bättre om du hållit i den innan den försvann ner i Trachea...”

"Cuffa nu tuben..cuffa...fylla med luft...vad gör du....men...va...NEEEJ...   ...  På den positiva sidan måste jag säga att det var rätt händigt att lyckas koppla ihop cuffen med instrumentluftuttaget...”

Ett annat skojigt moment är när vissa av eleverna tröttnat på den grå verksamheten på narkossidan, och vill söka sig grönare ängar, eller i det här fallet – mer blod. Redan efter det första steget i riktning mot Opsidan försätts OP-systers alla system i Fight-eller Flight beredskap. Plötsligt börjar systern, som annars rör sig så lite att mer än en narkossyster fått bekämpa lusten att gå fram och koppla ett EKG bara för att kolla om hon fortfarande lever, att oroligt sidsteppa fram och tillbaka. Mer och mer bisarra blir rörelserna ju närmare eleven kommer. 

Förutom detta sker en Eskalering av olika varnings och motmedelssystem:

1: Verbal varning: -” Hej – har du varit på en op-sal tidigare? (Vad som menas: ”Stå nu kvar där i det smutsiga hörnet hos narkosen, annars skär jag armbågarna av dig...”)

2: Verbal varning med förstärkning: -” Om du vill se bättre, så ta en pall och ställ dig vi huvudänden” (vad som menas:-” Nu är du riktigt jäkla närgången. kommer du i närheten av mina galler så kan du hälsa dina familjejuveler äjöss”).

3: Verbal varning (Sista chansen...): - ”Akta det steril-dukade” (Vad menas: - ” Ditt sanslösa Kött-hövve! Vilken jäkla del av ”Kom för helsike inte närmare” vad det du inte förstod? Om du så mycket som andas åt mitt håll kommer jag att sy ihop yttersta delen på din tarm med din mun. Dö – NU!”)

Parallellt med verbala varningar sker vissa fysiska förberedelser:

1: Ass-borden dras närmare och formar en barriär mot inkräktaren.

2: På ett av borden iordningställs de vapen som Op-systern först tänker begagna sig av i händelse av närgångenhet. Detta är naturligtvis avhängigt av vilken operation som pågår. Arsenalen är ju något maffigare vid en totalprotes än vid en födelsemärkesextraktion...

Där passerade du gränsen...!

3: Om lämplig utrustning ej finns tillgänglig pga en alltför enkel operation, beställs mer grejor in. Även narkossystrar som är nästan immuna mot allt vad Vinkar heter, anar sannolikt oråd när Op-syster beställer in slägghammare (stor), Benurmejslare (ännu större), Tryckluftsdriven Thoraxsåg och ett galler med blandade mejslar på en Ljumskbråcksoperation...

4: i händelse av att eleven fortfarande närmar sig infaller här det första fysiska utfallen mot densamme. Op-syster börjar nämligen att tvätta patienten med sprit (igen). De använda spritsuddarna kastas närmare och närmare Eleven tills dess att de träffar. Allt för att tvinga eleven att retirera.

5: Lämpliga distansvapen används. Verkanseld (skjut för att döda på svenska...), avges med naropsprutor, överbliven bencement, mindre metallföremål och eventuella preparat...

6: Totalt krig. En rasande OP-syster slänger handskarna och dånar som en grön tornado genom Op-salen. Inte vackert...

Elever är,  som tidigare nämnts, utrustade med olika mängd av initiativförmåga.  

1,25 meter...

Typ I: Eleven placerar sig aldrig mer än 1,25 meter från handledaren. Detta avstånd överskrids ALDRIG. Om handledaren måste gå på toaletten står eleven utanför dörren. Samma sak om handledaren inkallas till ett allvarligt samtal med chefen, eller ska prata familjeangelägenheter på telefon. Man bör vara medveten om att denna typ av elev behöver kompletta detaljinstruktioner för att inte haverier skall inträffa. Om eleven sätter en PVK måste man se till att man i instruktionen nämner att vederbörande ska sätta dit en kork eller ett dropp också – i annat fall riskerar patienten att förblöda.

Typ II: Föga förvånande raka motsatsen. Om man inte hänger med i svängarna så har denna typ av elev både hämtat in patienten, sövt den och står sedan plötsligt steriltvättad och i förd med att lägga första snittet. Kan upplevas som en smula stressande eftersom kunskapen om ”Rätt sätt” inte alltid finns. Eller för att tala klarspråk – Vissa saknar inte bara Farstu, utan även ytterdörr, uppfart och den motorväg som leder fram till aktuell stad...

Elevernas olika teoretiska (och ibland praktiska) utbildningsnivå kan ibland sätta handledarna i klistret. Nu talar jag så klart om de där eländiga frågorna som man inte kan svara på (fastän man borde...). ” Förklara hur den neuromskulära transmissionen påverkar mitt val av Anestesimedel och vilka sjukdomstillstånd som kan påverka?” Säger eleven med ett Änglalikt oskuldsfullt uttryck i ansiktet. 

Vissa strategier har utarbetats av vana handledare för att kontra detta:

1: Vänd frågan mot dom själva. ”Vad tror du själv om detta?” Sedan är det bara att luta sig tillbaka och lyssna till en massiv utläggning om det aktuella ämnet.

2: Ilska: ”Va f.n tror du att detta är? Det här är verkligheten! Tycker du att jag ser ut som facit på en 20 p fråga på Läkarlinjen? Tycker du att det är det viktigaste just nu  va?...va?...VA??? ” Detta tar effektivt knäcken på de flesta former av frågor.

3: Ljug! Blåljug från botten av din själ! Ta helt ovidkommande fakta från olika områden och mal dessa till en gröt. Tveka inte att ta i riktigt mycket. Om eleven ser frågande eller tveksam ut, så klappa denne bara på huvudet och säg ”Var inte orolig om du inte förstår – du förstår det här när du blir lite äldre...”

4a: Avledande manöver. ”Titta, nu ska dom just till att göra nått jätteviktigt där i såret! Observera nu noga".

4b: Avledande manöver (krisläge). Slå med en rask manöver av narkosapparaten så att allt blir svart. 

5: Ignorerande. Titta i fjärran, skriv på narkoskurvan, titta i Provisio, ändra någon meningslös detajinställning på narkosapparaten eller byt luft i cuffen. Se bara till att utföra dessa åtgärder med en tankfull och lätt bekymrad min så kommer allt att lösa sig.

6: Locka med fika: Detta fungerar bäst på vissa kategorier av elever (av hänsyn till känsliga personer kommer jag inte att tala om vilka...). ”Jag tror bestämt att det finns en jättegod Smördegsinfattad Saffranskompottvetelängd i fikarummet”. När ni så kommit ner i källaren så  knuffas ut eleven genom omklädningsrumsdörren. Eftersom inga elever utrustas med dörr-kort så är problemet slutgiltigt löst.

En lite lögn har aldrig skadat någon...

/ Daniel  (Svarslös)