Dax att kila vidare?

I dessa dagar  då Landstingets balansräkning råkar visa att budgeten går ett oändligt antal millioner minus, får man väl ställa sig frågan vad man ska pyssla med när verksamheten slutgiltigt drar in årorna, kilar runt hörnet och tar ner skylten. 

Även om man lyckats att på något märkligt sätt undgå att kastas ut i kylan denna gång, så kan man ju vara rätt säker på att nästa gång Landstinget räknar fel så har man kommit lite närmre Slutet på sin bländande Landstingskarriär...

Man får dock inte misströsta! Det finns ett otal möjligheter för personer inom vår verksamhet, med våra högst speciella kompetenser och förmågor. 

Nedan följer bara några exempel på sådant som vi kan skriva i våra CV när Landstingets integrationsprojekt gör att några av oss blir ersatta av tekniskt Bling-Bling!...

Op-systerns finslipade förmåga att räkna till 5, upprepade gånger varje dag utan att det blir fel särskilt ofta, borde göra henne direktkvalificerad för högre ekonomitjänster i Landstinget, eftersom den förmågan för tillfället saknas...

Vår förmåga att laga mat på närmast obefintliga ytor, under  stor tidspress och omgiven av farliga moment gör oss alla attraktiva som Kockar ombord på attack-ubåtar

Rymlig och bekväm jämfört med köket på Operation!

En liberal syn på vad som är ”sanning” finns hos många bland oss. Handen på hjärtat  -har det inte hänt att man huggit till med att trycket nog var 119/63 (trots att man inte kollat i trendtabellen...), att blödningen nog var 250 ml (utan att kontrollvägt alla blodiga dukar...) och att man sagt till en gnä....intresserade operatören att ”jag har precis gett...” muskelrelax för att det spänner trots att man i själva verket bara rattade på gasen en smula...?   

Denna flexibilitet med fakta gör att många journalistiska alster är intresserade av våra tjänster.

Vill man jobba i en bransch med lysande framtidsmöjligheter kanske ett liv som legosoldat kanske vara ett alternativ. Om ni tror att vi inte är kvalificerade så tänk om! 

Tänk på att vi stora delar av dagarna sticker hål på blodkärl, sågar i ben, sprättar upp bukar och på alla möjliga sätt gör våra medmänniskor illa. Allt under en air av total bekymmerslöshet och brist på medkänsla. Tänk då vad vi skulle kunna åstadkomma med en liten stridsvagn och en schysst eldkastare...!

Med vår långa erfarenhet av Ortopedens ...hmmm...  Inte alltid helt välorganiserade verklighet,  borde vi vara nästintill överkvalificerade för vilken Cirkus som helst. Eftersom vår verksamhet kräver att vi gör mer och mer med mindre och mindre och samtidigt bättre och bättre, torde jobbet som Cirkusmagiker vara säkrat.

Vi ska ju inte heller förglömma att vi ju också är vana att arbeta tillsammans med Pajaser, Clowner, Osynliga män och en och annan Skäggig dam...

Varje dag glider vi obesvärat omkring i gröna Pyjamaser. Det finns en stor marknad för att ikläda sig käcka sömnattiraljer och posera i kataloger. Green-and-faboulus Baby!

Så skulle vi ALDRIG behöva göra...

Vår dagliga övning i att samarbeta med mer eller mindre omöjliga människor har gett oss en oöverträffad förmåga att hålla behärskningen och god min när vi försöker nå lösningar på hopplösa problem och jämka ihop diametralt åtskilda uppfattningar. 

Detta gör oss till nummer ett på FN´s önskelista över toppdiplomater i de grisigaste konflikter vår kära Glob har att erbjuda. Omöjligt arbete och taskig lön – inte helt olika idag alltså...

Polismyndigheten skulle nog tycka att op-sidans förmåga till tankeläsning vore tilltalande i olika förhörssituationer.

Administrerandet av spännande substanser borde väl gå att göra något av civilt? Vem vet, det kanske finns personer som skulle betala nån krona för att få bli lite stucken och sedan pussa sina vardagsbekymmer ajöss för en stund...

Vi tenderar ibland att skälla lite på våra kära folkvalda politiker. Varför inte bli en själv?! Vi har en långvarig träning i att sitta extremt långa perioder i ett hörn utan att visa minsta lilla livstecken tills någon besvärlig människa plötsligt ska ha något eller muttrar om att patienten sprattlar lite, och vi tvingas göra en 10 sekunders insats innan vi kan gå tillbaka till tidigare verksamhet (eller overksamhet...). Med andra ord exakt som en session i Riksdagen då sömniga politiker väcks då och då för att votera lite t.ex om man ska starta ett mindre krig mot träliga grannländer...

Försäkringskassan torde var en solklar arbetsgivare för oss som redan är vana vid en omöjlig arbetsgivare, långa handläggningstider, strukna kunder/patienter och svindyra ,ej färdiga datasystem som i ett svep dubblar personalens arbetsbelastning...

Privatdetektiv kanske? Vi har ju redan erfarenhet av att  under stora vedermödor och massor av efterforskningsarbete leta rätt på var operatören är till den infekterade patienten på sal 8 , att klura ut vem som egentligen är bakjour på helgen, undersöka om patienten fått några läkemedel och i så fall vilka eller vem som egentligen är ansvarig narkosläkare på sal 3. Att lösa Palmemordet torde vara tvärenkelt i detta sammanhang...

Att kunna ta grymt mycket skit utan att börja kasta gatsten och med hjälp av ett basebollträ diskutera sociala orättvisor, efterfrågas i hög utsträckning av Coca-odlare i colombia. 

Hårfrisering, hel- och delkroppstvagning, oralundersökningar, allergiutredningar, födointagskartläggning mm mm är andra områden där vi är svårslagna...

För dom av oss som har ett extra rymligt samvete (och extra dåligt humör...) råder det brist på förhörsledare i många hörn av världen. Förutom att vi är experter på att avkräva patienterna upplysningar som dom absolut inte vill lämna ifrån sig (ni vet damer och vikt, ålder och hur fast tänderna sitter...) så kan vi kombinera detta med förmåga att med hjälp av olika utrustningar spänna fast i stort sett vilken patient som helst i ett antal mer eller mindre obekväma ställningar...

Borde väl vara enkel att lära sig!

År av vidrigheter har härdat oss till den milda grad att inget längre får oss att bli riktigt illamående. Detta kan öppna för anställning i de storkök som gör maten till våra skolor och äldreboenden...

Som ni ser är möjligheterna fin-fina att få ett jobb där man både får mer respekt och även mer i plånboken. På sin plats är dock en varning. När man ser i backspegeln hur tidigare massiva utrensningsaktioner av personal har gått, så löper vi alla en betydande risk att efter endast en kortare tid med ett hederligare arbete, plötsligt finner oss stående på Sal 8 igen med nått ingrepp som är mer motbjudande än en doku-såpa på TV4...

Väl mött på andra sidan!

   / Daniel  (Avveckligsutvecklare)