Operation Pre-Op

Fortsättning av "Betraktelser från fel sida kniven"

Kort resumé:

Daniel var dum  och fick en trasig hand. Den skulle spikas ihop igen. Slut resumé...

Eftersom en dom av modellen ”Du skall opereras” inte går att överklaga, var det bara att ta en maffig tugga av det sura äpplet och ta kontakt med Den Stängda Värkstan på Plan 2. Efter några samtal med en planerande individ på operation bestämdes att jag skulle befinna mig inom armlängds avstånd från min telefon de närmaste 23 timmarna och dessutom vara fastande. 

Klar dryck

Fastande?...hmmmm. Vad kan det tänkas innebära? OK att dricka klara drycker – Japp då korkar vi upp en liten flaska Vodka – drycker kan väl inte bli klarare än så. Då får man också en lagom dos premedicinering på köpet. 

Perfekt innan operation?

Vad mer är tänkbart för att lugna magen inför kommande knivöverfall? Bananer!!! Perfekt! Eftersom i  runda (hö, hö, hö...) tal 100% av alla akuta snitt har satt i sig minst 3 bananer per skalle (barnet oräknat...) så borde väl det vara OK också.

Kroppsegna ämnen kan väl ändå inte räknas som föda? En rejäl rumpstek från ko (eller gris...) är så nära kroppseget som man kommer, är det väl bara att hugga in!

Efter mycket väntande vid telefonen kommer så till slut den efterlängtade ringsignalen. Tråkigt nog visade det sig att det var Jeanette från ”Ryschat och Pyschat” som undrade om man händelsevis var intresserad av en prenumeration på käcka underkläder. Nej tack – inte denna gång. 

Toyota i brådska

Nästa påringning sa: ”Op Xxxx, om 21 minuter”. Tempoväxling! Inga nya vänner skapades i den värmländska trafiken under intransport. I brist på Blåljus fick varningsblinkers, nedvevade rutor och bilradion på högsta volym duga för att varna sina Mottrafikanter. Sportintresserade kan glädjas av att höra att ett nytt rekord sattes i ”Hopp över Jakopbergsbron med personbil” - många meter och tung landning...

Bilden lämnades på tomgång utanför huvudentrén för att där tas om hand av Landstingets Parkeringsservice ”Patientåkdons bortttansport”. Nästa anhalt: ÖstEuropa eller Mariebergsviken (beroende på skick och årsmodell...).

Sedan följde närkontakt med ännu en av landstingets mer briljanta idéer – Centralkassan. På papperet tvärbra – Att samordna pengahanteringen och centralisera patientanmälan. Som vanligt ser ju verkligheten något annorlunda ut. I sann Landstingsanda har man valt att dimensionera personalbemanningen på denna instans efter beräknat patientflöde kl 0300 en onsdagsmorgon i Februari. Lite tunt , med andra ord... 

Medveten om detta ger man, utan att tveka , Tant Agda en armbåge i sidan och sparkar undan Kryckan för Farbror Holger, för att vinna några placeringar i kön (för kö är det minsann...). Efter att ha tuggat ner sina naglar till i höjd med handleden (på den ogipsade armen givetvis) står man då som nr 2 i kön – efter Tant Agda II. 

Det blir snart din tur...

När hennes nummer kommer upp har hon naturligtvis placerat sig så långt bort från disken som möjligt. Efter en ordentlig fundering om det faktiskt är hennes tur eller inte, börjar hon förflyttningen mot kassan. Detta är inte någon snabb historia – det finns Stora städer som byggts på snabbare tid, flera geologiska processer sker snabbare än detta, till och med Landstingets handhavande av sjuksköterskornas löner förefaller blixtsnabba när man jämför med Tant Agda II´s förflyttning.

Handikappvänligt

Den arkitektritade kassainstallationen sätter sedan ytterligare den äldre damens förmåga på prov. Bredden på gången stämmer nästan exakt med tant Agdas Rullator (förutom 2 cm...) varvid hon tvingas lämna denna och t sig de sista metrarna ostöttad. Mycket, mycket spännande...

Kraftigt försenad efter kassabesöket fick det bli en löptur till UVA . Där mottogs man av det lugnande beskedet att ” jodå – du skulle varit här kl 1400 men det är ju bara något man säger för att lura hit patienterna 4-5 timmar innan det bil dags...”

Låt väntandet börja...

Fortsättning följer senare i "Under filtertaket"