Löpträning - hur svårt kan det vara?

Var det inte det där med träning lite enklare förr? 

Om man ville träna löpning så drog man på sig en gammal träningsoverall, knöt sina slita träningsdojjor från sportavdelningen på Domus och sen sprang man en helt oplanerad runda beroende på dagsformen.

Idag är det lite mer komplext.

Problemen börjar redan i garderoben. Vad i hela friden skall man ha på sig? Kläderna ska numera tydligen vara i olika "funktionsmaterial" med olika spännande namn- vad detta nu egentligen betyder är något oklart för mig som inte har ingenjörsexamen i textilteknologi. Dom ska dessutom givetvis vara av rätt form, modell, färg snitt och få godkänt på alla andra parametrar som sportmodebranchen har bestämt. Matchning mot alla andra utrustningsdetaljer som man tänker ha med sig är obligatoriskt. 

-Nu ska vi se...hmmmm...-Var sjutton sitter "På"!?

Skorna vågar jag knappt prata om. Högteknologiska vidunder med förmågor så fantastiska att man blir tårögd av ohöljd beundran. Att stoppa fötterna i dessa och sedan springa på smutsiga vägar känns nästan som ett helgerån! 

Att välja ut vilken sort man ska ha är för en vanlig dödlig ungefär lika svårt som att lösa Rubiks Kub med en hand och försedd med ögonbindel...

Vi inleder väl med grunderna...?!

För att inte åstadkomma mer skada än nytta med sitt lilla löp-pass så måste man ha planerat detta minst en vecka innan (och ha en årslång långtidsplanering som det passar in i). För att få till en acceptabel planering krävs kunskaper i träningsfysiologi, anatomi, biomekanik och andra ämnen som man knappt kan uttala (och än mindre förstår vad dom handlar om...), motsvarande en sisådär 5-10 år på sporthögskolan...

Även om man nu råkat få detta rätt så hjälper det givetvis inte utan att man också tänkt till angående nutritionen! Hur var det nu - skulle man få äta några kolhydrater, och hur såg i så fall dom ut? Var nu fett bra eller dåligt? Vilken modell skulle jag nu äta efter - LCHF, HCNF eller kanske NFNC? Tack och lov är ju experterna rörande eniga om vad som är bäst och det är enkelt att sno ihop ett optimalt näringsintag (eller kanske inte)...

Det här blir nog bra
för maraton-formen!

Kvar är då det pyttelilla problemet att passa in sina underverk till träningspass i det som populärt kallas för "Verkligheten". Det är en företeelse som präglas av en väldig massa "måsten, "borden" och "det vore bra om-en"... Om man tar dygnets timmar och subtraherar bort arbetstid, obetald arbetstid, hushållsarbete mm mm mm så får man fram det man kan kalla för "fritid". Det är från denna lilla tidsspillra som träningstiden måste tas, och då ska man minnas att där finns också några rätt prioriterade poster som t.ex "Sofftid", "Existerande" och "titta tomt framför sig tills man får gå och lägga sig - tid".

Kanske TV-sport ändå är en bättre idé?