Ett liv i gips

Midsommarafton

Finns det något lämpligare tillfälle att diskutera byggnationsarbeten i vårt sovrum? - Nä, tänkte väl det...!

Igår tog jag mig i kragen och vek en ledig dag åt att gipsbekläda väggarna i sovrummet. Varför då? För att göra en lång historia kort så kom vi fram till att det var lättare inför tapetsering än att ta ner befintliga tapeter och göra underarbete på väggarna direkt.

Detta betyder INTE att det för den sakens skull är Enkelt och besvärsfritt att sätta upp gips! Det finns säkert personer av motsatt uppfattning, men dessa är inte en byggnationsobegåvad sjuksköterska...

Nåväl - planen var att skära gipsskivor i lagom stora bitar och sedan skruva fast dom så tätt som möjligt. Två saker försvårade denna i grunden geniala plan:

1. Geometri
2. Materialegenskaper hos Gips

Tydligen var det så att när mitt hus byggdes och tillbyggdes, var det andra paradigm som gällde avseende vilka vinklar som var att föredra. Nu för tiden använder man ju t.ex 90 grader som en slags referens. När man byggde mitt hus var det tydligen 86,3 och 94,7 grader som var norm (om man nu bekymrade sig om vinklarna över huvud taget...). 

Raka linjer var tydligen inte så populärt heller eftersom alla linjer liknar en översiktskarta över storslalombanan i Åre...

Oskärpan i bilden är avsiktlig och är till för att
man inte ska se eventuella skavanker i arbetet...

Gips. I mitt yrke tänker man nog mest på detta material i samband med hopsättning av brutna skateboardåkare eller olyckliga hästpassagerare efter kortare flygturer. Men det visar sig att det till stor del används i moderna byggkonstruktioner. Varför är för mig en gåta.

Gips-skivor är:

1. Otympligt. Stora skivor som har en närmast magisk förmåga att slå emot ömtåliga saker i huset, när man ska få in dom i rätt rum.
2. Ömtåliga. Mycket ömtåliga. Minsta lilla touch mot något renderar omedelbart ett krossat hörn på skivan. Böjer man den lite för mycket så går eländet av på mitten.
3. Vindmagneter. Oavsett hur vädret ser ut när man börjar så kommer det ofelbart att förändras när man ska gå runt med dessa skivor. Eftersom ytan på skivorna är betydande, så har man goda möjligheter att blåsas rakt in i grannens trädgård om man inte väljer att släppa sin dyra skiva istället.
4. Fuktkänsliga. Minsta lilla väta förvandlar skivan till en kletig smet av rinnande gips som inte ens går att pensla på väggarna...
5. Svårskurna. Hur ofta man än byter blad på sin kniv, så gör gipsen att det blir slött på ingen tid alls. Sen får man hacka och hugga och bara hoppas på turen så att man inte i ett obevakat ögonblick sätter den i benet eller andra vitala organ.
6. Dammbildande. Minsta lilla arbetande med detta gör att det bildas ett vitt damm som tränger in överallt. Nästan omöjligt att få bort. 

I skenet av detta kan man tycka att vetenskapen borde uppfunnit ett bättre material för oss dödliga att trilskas med. För inte nog med detta - när dessa skivor till slut kommit upp, så man ju en hel del annat arbete att se fram emot. Då ska vägguslingarna spacklas, slipas och tapetseras. Efter allt petande med detta gips så borde ju allt vara klart liksom...?! Känslan är att det kommer att behövas ansenliga mängder av spackel, målarfog och annat sånt som man maskerar bristande förmåga med..

Nu sitter dom i alla fall uppe och det är bara resten kvar...