Endast en fluga...?

Idag hände det grejer på jobbet! Allting fortgick som vanligt på min operationssal till en stund efter lunch. Då noterade jag de vitt uppspärrade ögonen bakom munskyddet på en kollega och hörde en 

hes, skräckslagen stämma:- "En fluga! EN FLUGA!

Och mycket riktigt: Där under filtertaket surrade det omkring en alldeles ovanligt välväxt fluga.

- "Stopp och belägg!", säger nu ni som inte tillbringar stora delar av ert vakna liv på en operationsavdelning. "Vad är det som är så farligt med en stackars fluga...?".

Det ni måste förstå är att en fluga (eller andra småkryp på avdelningen) är riktigt, riktigt ovanligt obra! Det finns en hel yrkeskår därinne som förutom räknande till fem, instrumentframräckande och tankeläsning, vigt sina liv åt att utrota allt som inte är sterilt. Detta innefattar såväl mikroorganismer som vanlig smuts. En fluga är den fysiska manifestationen av allt som inte ska vara på en Op-avdelning!

Förutom att flug-eländet alldeles garanterat inte steriliserat sina små fossingar innan sitt besök samt att den ju tycks gilla att landa på ganska äckliga ställen, är den ju liksom ...Oregelbunden i sitt rörelsemönster och kan hamna ungefär vart som helst. Detta uppskattas inta av de som försvarar sina sterila områden till sista blodsdroppen (så att säga...). Dessutom är flugor ÄNNU svårare att få att hålla sig på avsedda platser i rummet än exempelvis Läkarkandidater, vilket kan vara nog så arbetskrävande...

Överflödigt är väl att säga att fokuset flyttades från pågående operation till denna objudna inkräktare. Skyndsamt opererades det färdigt, patienten rullades ut och Rond två i denna berättelse kunde börja. Jakten på flugan. "Ingenting görs på denna sal förrän flugan är död!" beordrade Ortopeden.

Inriktingen på verksamheten byttes från "främja hälsa och rädda liv" till "Utrotning av flygfän". Diverse knepiga tillhyggen letades fram, stegar hämtades och alla dörrar till salen hölls nogrannt stängda. 

Det hela hade gått snabbare om vi hade lyckats hitta avdelningens M134...

"The fly must die!"

Man skulle kunna tro att flugans dagar i och med denna satsning var räknade, men så var det inte! Detta flugexemplar visade stora likheter med Tom Cruise i "Mission Impossible". 

Den duckade undan slag, och gömde sig på finurliga ställen. Med blixtsnabba reflexer undkom den attacker från en hel armé av grönklädda fiender. Den förutsåg alla våra strategier och flög raskt mellan olika säkra platser. Jag svär att jag hörde ett illasinnat hånskrattande också...!

Plötsligt gjorde den ett sista flyktförsök. Den tog sig genom gallret in i ventilationen! Där satt det på andra sidan ett galler och gratulerade sig själv till att ha vunnit detta krig mot ett stort antal varelser som var sisådär 500 ggr större än den själv.

Men flugan hade inte räknat med en sak: På Operation slåss vi inte hederligt!

Jag tog till det slutgiltiga vapnet. En flaska med handsprit (med pump). Med risk för eget liv klättrade jag modigt upp på stegen som stod under ventilationsgallret i taket. Plötslig fann jag mig öga mot ögon med min motståndare. Den försökte undkomma, men jag var snabbare! Ett välriktat skott med Sterilium Handsprit översköljde Kreaturet och den föll handlöst mot golvet, långt under den. Desorienterad och förblindad hade den inte en chans att undkomma mina kollegor som avslutade denna episka strid med  ett 20-tal tunga slag med olika verktyg (kan också varit en hoprullad tidning, men jag vet inte riktigt...).

Segerrusiga efter denna stora seger gratulerade vi varandra. Men en otäck känsla fanns ändå kvar av att vi kanske vunnit striden men att kriget bara börjat. 

Det kanske finns fler flugor därute....