Fortsättning följer (trots allt...)

Nu så här före Jul då shoppinghysterin, städvansinnet, pyntningstokerierna och frossandet i onyttiga saker når närmast episka proportioner, måste man hejda sig lite och skänka en och annan tanke till de som av olika anledningar är mindre lyckligt lottade därute.

Vilka då? De fattiga? De Hemlösa? De Förtryckta? 

Vilket annat år som helst skulle ju dessa vara bland de första man tänker på, men inte i år!

 I år är det nämligen 2012 - Året då världen borde gå under!

Nu när det faktiskt verkar som om våran lätt sargade planet ändå kommer att tuffa vidare ett tag till, så finns det ju en hel del människor som inte riktigt räknat med detta. 

En ganska stor portion av mänskligheten hade ju sett fram emot Undergången på ett ganska entusiastiskt sätt...

Tänk på alla de stackars människor som nu trängs i duggregnet på det där berget i Frankrike och med tilltagande desperation väntar på ett utomjordiskt rymdskepp som enligt vissa skulle undsätta de tappra själar som fanns där när Apokalypsen drabbar världen 121221. Sannolikt lite värre än att vänta på den 5 minuter sena Lokalbussen...

Föreställ er hur alla "Doomsday-preppers" i ett stort Västligt land ska känna sig. År av planerande: Inköp och inredande av underjordiska bunkersystem. Inköp av enorma mängder automatvapen, ammuniton och allehanda förnödenheter. 

Plötsligt verkar det som om världen har fräckheten att verka fungera ungefär som förr!

Vad ska man då göra med sitt lager av 2 ton konserverad persika, ett otal förpackningar knastertorrt torkat kött från något okänt djur och hela innehållet av ful-cola i en konverterad septi-tank...

Bra vid Apokalyps - sämre övrig tid...

Man måste känna lite medkänsla med deltagarna i ett stort antal "End-of-the-word"- partyn vars partyförberedelser förmodligen sett ut ungefär så här:

           

      • Ring chefen och säg ditt hjärtas mening kryddat med alla de där orden din mamma sa åt           dig att inte använda.

• Sälj allt så att du har råd att dricka sån där onaturligt dyr skryt-sprit som om det vore lättöl från Liedl
• Lämna ALLA hämningar och den sista portionen sunt förnuft hemma - det spelar ju ändå ingen roll längre...
• Betänk magnituden på den baksmälla dessa individer kommer att ha imorgon...!

Näpp, det är nog bara att tugga i sig det obehagliga faktumet att Slutet nog inte är här riktigt än och att vi alla nog får masa oss till jobbet, betala våra räkningar och fortsätta hålla truten om vad vi egentligen tycker om vissa av våra medmänniskor...

Snöhantering utan skottning

Med tilltagande ålder drabbas undertecknad ibland av minnesrelaterade svårigheter. Minns fortfarande vad jag heter och i nio fall av tio vart jag bor, men andra saker försvinner ibland.

Ett exempel. Ibland måste jag fundera om jag faktiskt har sagt en sak eller om jag bara tänkt den. Det är ju lite, lite pinsamt att säga exakt samma sak en gång till riktat till en person med bara minuters mellanrum! 

Just nu i denna sekund sitter jag med ett liknande problem -  har jag redan skrivit om det jag tänker skriva senare i detta blogg-inlägg eller har jag bara funderat kring det tidigare? Alltför stora återupprepningar kan ju allvarligt skada min trovärdighet som seriös debattör....host-host.....

Eftersom jag inte orkar leta bland allt annat trams jag skrivit så chansar jag på att detta är helt nya funderingar. Är det de inte så får ni väl strunta i att läsa eller göra en vetenskaplig jämförelse på vilka eventuella likheter och skillnader det finns...

Så - till ämnet! 

Snö!

Efterlängtat av vissa och efterlängtat inte av en hel del andra (typ de flesta med en väldigt lång grustäckt garageuppfart...).

Livsviktigt!

Nå - ner tenderar det att komma varje år, även om förvåningen över detta i vissa delar av riket förefaller ganska omfattande... 

Hanteringsförmågan varierar också ganska mycket om man jämför Trä-Öns innerstad med t.ex Norrlands inland.  Denna huvudstad heter egentligen något annat, men jag väljer att avidentifiera den för att skona invånarnas känslor. 

Till huvudstadens försvar måste väl sägas att i inlandet har ju snart sagt varenda bonde en traktor med snöskopa medan detta är lite mer sällsynt i City. Det är ju himla tur att City-jeeps tätheten är större där än i resten av landet så att dom plötsligt inte står där utan sin Metro och sin Chai-Latte...

Undertecknad tycker inte att snöskottning är jättekul. Inte ens lite kul. Tvärtom ap-tråkigt och gris-jobbigt (för att fortsätta på djurtemat). Det kan ju eventuellt ha att göra med ytan av snöskottnings-krävande mark och det faktum att snöskottning helt uppenbart är en ren materialsport! 

Hur svårt hade det varit att skotta lite snö om man hade haft en 15 ton midjestyrd traktor, en vägskrapa, en gigantisk snöslunga eller i alla fall en fyr-hjuling med plog?!

Nu anar den uppmärksamme att något sådant finns inte i mitt garage.

Någon sån här finns alltså iNTE

Det som finns är:

• En snöskovel - bucklig, böjd och osedvanligt tung för att vara en sådan
• En snöspade av mellanstorlek (dvs lite för liten och lite för stor...)
• En Snösläde från tidigt 1800-tal. Den förtjänar en liten utvikning. För alla med stora ytor att skotta är det en riktig livräddare. effektiv och relativt enkel att hantera. Vårt exemplar har några små fel. Vikten är ett. En viss förvridenhet är ett annat. Men det värsta är att år av snöskottande har böjt till handtaget på tingesten så att man hela tiden måste gå i stort sett dubbelvikt (som det av någon anledning kallas när vinkeln egentligen sällan är mindre än 90 grader...) när man använder den. 

Det är av dessa anledningar som jag lägger ner relativt mycket energi på att till det yttersta undvika skottning.  Nu går det ju tyvärr sällan att använda sig av metoden gå-i-ide-och-vänta-till-våren men det finns ju andra alternativ.

Min personliga favorit är att sätta sig i bilen och sedan åka upp och ner för garageuppfarten och därigenom platta till den eländiga snön. Efter en 20-30 små vändor så är allting platt och fint och man kan småfnissa för sig själv och gratulera sig till att ånyo ha slagit Moder Natur på fingrarna.

Tyvärr finns det ju inget sådant som en perfekt plan och även denna har ett par små svagheter.

Man måste t.ex nedkämpa en känsla av att man förmodligen ser ut som en riktig jubel-idiot när man sakta åker upp och ner på sin garageuppfart. För att minska exponeringen så kan man med fördel utföra detta mitt i natten och se till att släcka billyktorna (medförande risken att förefalla ÄNNU mer märklig för den som ändå råka iaktta spektaklet...).

Jag vet att ytterdörren är här någonstans...!

Ett annat minus är om det fortsätter att snöa mer under vintern - något som i sällsynta fall faktiskt kan hända. Ett tag går detta alldeles utmärkt men sedan blir ju liksom den packade ytan högre och högre tills dess att man åker omkring väldigt högt upp och nästan tvingas Titta NER på sitt hus....

På våra breddgrader kan man ju inte heller räkna med att man slår på vintern i December och av den i maj. Nä - för att göra det lite roligare så växlar temperaturerna mellan Svinkallt och Amöba-varmt (hittade inget i djurtemat som passade till varmt...). 

Det som händer med den packade garaguppfarten när det blir varmt är inte riktigt det man vill. Då blir det nämligen så att när man en vacker dag åker upp gör sin uppfart så har snön smält så pass mycket att den inte bär bilen längre utan man sjunker igenom och blir stående med en ganska stor portion skam. 

Sedan har man vunnit ett antal timmars skottande av en lös/hård snösörja som är både tung och ohanterlig. man kan då också lägga en del energi på att svära åt sig själv för att man inte skottade ordentligt från början...

Varför bosatte man sig inte i ett ökenland egentligen...?

Prövningens tid är inte förbi...

Ett måste vid bilbesiktning!

När ens bil fyller tillräckligt många år så måste den undersökas av allvarliga män med overaller och små hammare som ska knacka på viktiga punkter på bilens anatomi. 

Om allting går väl utmynnar det hela med att man (något fattigare) får ett litet papper med ett stort streck över och man får åka därifrån. Har man mindre tur så står det istället diverse siffror av olika valör. Ju mer siffror och ju större dessa är, desto mer besvär och pengar kommer det att krävas för att ånyo åka runt på vägarna.

Idag skulle undertecknads bil genomgå denna skärseld av undersökningar för att pånyttfödd nå andra sidan... 

Till skillnad från vad som ofta varit fallet så kände jag en stor tillförsikt inför detta tillfälle. 

För en gång skull var planeringen väl  utförd. Betalningen var för länge sedan gjord, en förbesiktning hos märkesverkstaden var genomförd,  Tid var bokad och undertecknad hade avsatt lagom med tid innan arbetet. 

Tråkigt nog kan jag inte ta åt mig äran för något av detta eftersom det var min hustru som hade ombesörjt detta med samma precision och driv som en Överbefälhavare som leder sina styrkor i ett anfall mot tjuriga grannländer...

Med 10 minuter till godo rullar jag fram till incheckningsautometen på Bilprovningen. Bilens reg.nr knappas in och dagen börjar raskt bli sämre. "Idag kan det inte beredas tid för besiktning" upplyser mig apparaten. 

OK, OK, ingen panik - jag knappade väl in fel nummer. Nytt försök med samma nedslående resultat.

En viss stress infinner sig. Tack och lov har man en reception. En Väldigt obemannad reception... 

Efter en stunds studsande mellan väggarna dyker en anställd upp som jag framlägger mitt problem för. Knappande på datorer och funderande visar att: - Nepp - ingen besiktning för den bilen vid den tidpunkten!

 - "Men - är du på rätt ställe?" frågar den obildade drummeln bakom disken! Såklart är jag på rätt ställe! Hur många Svensk Bilprovning kan det finnas i stan?!

Två, visar det sig...! Och det ställe där jag befann mig var givetvis inte det rätta...

Här följer en hel räcka ord som min mor absolut inte skulle tycka var lämpliga, vare sig i skrift, ord eller (som i detta fall) tanke! 

Rallykörning genom städer i snöblandat regn, mörker och dessutom i ett tillstånd av sammanbiten stress och aggression är inte ägnat att ge några vänner i trafiken. Så ej heller denna gång. Tack och lov så var inga av dessa icke-vänner utrustade med blåljus och med mandat att bötfälla ilskna bilbesiktningsstationsbesöks-wannabes...

Bilbesiktningsstationer borde (i en perfekt värld..) vara små öar av ljus i ett kompakt mörker. Stora, blinkande skyltar borde visa in kunderna till rätt ställe. Även blinda, döva, ouppmärksamma eller bara djupt nere i stresskonen skulle omedelbart hitta rätt - helt enkelt bara för att det skulle vara omöjligt att göra fel. 

Nu lever vi ju inte riktigt i den perfektaste av världar... 

Bristvara...

Den aktuella bilbesiktningsplatsen var samlokaliserad med ett större bilföretag vilket jag hittade rätt omgående. Något jag INTE hittade var skyltar som talade om bilbesiktning. 

Efter att ha snurrat runt på parkeringen ett tag så hittade jag till ett ställe där det stod "Däckverkstad". 

- "Idiot!" säger ni då. - "Det borde väl till och med du fattat att Däckverkstad inte är synonymt med Bilbesiktning"! Ja, ja, ja - om man framställer det på det sättet... Jag var en smula stressad vid det aktuella tillfället och höll på med den nobla sysselsättningen Gripa-Efter-Halmstrån. 

Även om mekanikern på verkstan såg frågande/förvånad/en liten smula nedlåtande ut, så kunde han i alla fall ge mig en riktning till Bilprovningen.

Hopp! (dvs som att känna en tillstymmelse till hopp - till skillnad från att hoppa framåt i berättelsen för att inte en läsare skall lessna på dravlet...). Med hjälp av denna riktning så kryssade jag fram genom industriområdet och såg den välkommnande (om än ruskigt lilla) skylten bilprovning. Problemen var över! 

Inte...

In stövlar undertecknad och anmäler bilens registreringsnummer vid disken.

 "Du är sen" konstaterar mannen bakom disken = diskmannen. 

"Ja, Jo, fel ställe, visste inte, mummel, svårt hitta, mutter, mutter, dåligt skyltat osv..." försvarar jag mig med. 

"Det kan bli svårt att få in dig" samt en förklaring om tätheten på inbokade tider och vad som händer om detta förskjuts...

Jaha - tänkte jag då och gjorde mentala överslag om när i hela friden man skulle kunna göra ett nytt försök att boka besiktning, oddsen för att åka fast om man kör trots körförbud, eller om det inte helt enkelt vore bäst att bara sälja bilen till närmaste förbipasserande. 

Tursamt nog behövde jag inte komma till någon slutsats eftersom diskmannen avbröt funderingarna genom att fråga vilken sorts bil det var frågan om.

Många tacksamma tankar till det aktuella bilmärkets goda rykte i besiktningssammanhang! Det kombinerat med att den i sammanhanget är relativt ny och att en förbesiktning var gjord, gjorde att Diskmannens hjärta veknade och han sa att det gick att klämma in min bil om en liten stund.

Snällt - men en oro kvarstod för vad "Om en liten stund" innebar. Erfarenhetsmässigt kan detta begrepp innebära en variation från "NU" via "SEN" till "OFANTLIGT LÄNGE". Eftersom tiden nu runnit iväg så tänkte jag också på mitt arbete där jag nog faktiskt borde befinna mig just nu.

Är denna höna äggsjuk eller inte...?

Man står upp - sitter ner - står upp - sitter ner som om man utför en pantomimvariant av "Hela Havet Stormar". Man bläddrar i diverse tidskrifter och man knappar på sin mobil. Något större själsligt lugn får man dock sällan av dessa övningar... I korthet - man ser ofantligt stressad ut! 

Man kan inte annat än beundra personalen på sådana inrättningar som säkert utsätts för sådana besökare otaliga gånger varje arbetspass. Jag tror nog att jag skulle bli en liten smula störd i mitt arbete på Operation om det skulle snurra en massa anhöriga runt min arbetplats som ett gäng vilsekomna studsbollar...

Så - efter eoner av väntande blev det så min tur och besiktandet kunde genomföras utan att en massa siffror uppenbarades på protokollet. Jag kan inte säga att jag var alltför förvånad över att en av baklyktorna var trasig. Den var hel för 2 dagar sedan, men den tyckte väl att det vara dax att gå sönder så att besiktningen blev lite spännande... 

Så med ett något högre blodtryck, en något minskad självkänsla och med ett lite större magsår kunde jag återvända till civilisationen.

Då är det bara att börja ladda för baklyktebyte...  YiHaaaa!!!

Vikten av att tala vänligt med sin bil

Familjen investerade nyligen i en andrabil för att göra logistik och taxiverksamheten lite lättare. Efter en hel del funderande och jämförande så struntade vi blankt i vår vanliga strategi att köpa saker som är praktiska, förnuftiga och allmänt main-stream. 

Nu blev det istället en liten, liten Fiat 500 som om man ska sammanfatta dess egenskaper i ett ord skulle detta bli "Söt"...

Förutom att vara en mycket liten bil så är den försedd med ett system för att integrera mobiltelefon med bil. Detta är (i huvudsak) röststyrt. 

Här höjs då omedelbart en liten skog av varningsflaggor. Italiensk bil, röststyrt. Innebär detta då att man måste kunna leverera sina kommandon på Italienska i kulsprutetempo samtidigt med dubbelsidigt gestikulerande..? 

Nej - Tack och lov fanns det en engelsk version av pratande...

Efter en del instruktionsboksläsande (något okarakterisktikt eftersom man annars brukar inleda sådana övningar med att kasta denna all väders väg och sedan knappa planlöst...) så låste jag in mig och bilen i garaget för lite seriöst teknik-nördande.

Att få telefonen och bilen att koppla ihop sig via Bluetooth var osannolikt enkelt. 

Sedan följde momentet att försöka ringa upp olika personer genom att med sin icke-italienska röst få bilen att förstå vad man ville....

Försök nr 1 - ringa upp Susanne (det är ju alltid bra att låta oskyldiga slippa de första trevande försöken med ny teknik..).  Metoden är enkel: Tryck en knapp - säg på klingande skolengelska namnet på den man vill ringa till och sedan bekräftr man detta. Plätt-lätt!

- "Call Susanne" säger jag optimistiskt.

- "Do you want to call (Susannes brors namn)?" säger den kvinnliga datarösten.

- " No" säger jag artigt, men bestämt

 - " Call Susanne (prövar jag med en annan betoning".

- " Do you want to call Kundtjänst Telia"? Säger den okunniga människan.

- "No, no, no" replikerar jag med stigande irritation.

- " Call Susanne H" försöker jag med övertydlig röst.

- " Do you want to call (En oskyldig arbetskamrats namn vilket inte liknar hustruns på något sätt...).

-" No, no, NO, you fu....!"

Man kan bli rätt agiterad över döda tings okunnskap. För några sekunder övervägde jag att svara med okvädesord och sexistiskt nedsättande uttryck riktade mot den artificiella datapersonligheten. Jag avstod från detta i sista stund. Man vet ju aldrig om hon hade gjort ratten strömförande eller pumpat in avgaser i kupén. Man har väl sett filmen 2001...

Är det en sådan som sitter bakom instrumentpanelen månne...?

-" Call Suussaaannneee" (Jag är rätt säker på att ingen, någonsin, någonstans har uttalar hustruns namn på detta extremt onaturliga sätt. det lät nästan som när något av de där gamla kasettbanden trasslade sig och gav någon sorts dödsrossling innan dom gick av...).

Självklart kopplade datorn ihop detta märkliga ljud med rätt person och rätt telefonnummer och administrerade detta samtal på ett mycket effektivt och bra sätt.

Nu gäller det bara att komma ihåg vad Susanne egentligen heter på dataspråk nästa gång jag ska ringa henne...

Ute och Cyklar

Alla i min omgivning har under årens lopp fått utstå en tämligen omfattande flod av gnäll centrerat till min egen förflyttning från bostaden till jobbet. 

Yttranden som - " Cykel-helv....tet!!!", "Jä...a Punktering!!" "Nu har växeluslingen havererat IGEN!!" har repeterats så pass många gånger att det nog börjar vara lite för välbekant....

Hur tillfredsställande det än må vara att gnälla inför oskyldiga på jobbet, så gör detta ju inte att själva transporterandet blir lättare. Detta måste lösas på annat sätt.

År av misskötande av cyklar och krångel med växlar och bakhjulspunkteringar har fått mig att lägga upp en briljant strategi som kommer att lösa detta en gång för alla! Jag ska köpa en cykel-usling UTAN växlar! Japp - hur svårt kan det vara? Ni som nu någon gång läst något som jag skriver vet ju att det ALLTID är svårare än det verkar... Så ock detta. Det visar sig att oväxlade cyklar (för åretruntpendling) är en riktigt främmande fågel...

Var allting inte lite enklare förr...?

Om man går in till en cykelaffär och frågar efter en oväxlad cykel, får man oftast följande reaktion:

• En tom, oförstående blick från den stackars försäljare som man konfronteras med
• Försäljaren gör någon form av bedömning (och sonderar flyktvägar)
• Man får sedan alltid en direkt fråga: - " Varför ?!?".

Då tvingas man förklara sina dunkla motiv:

1)    Hatar växlar som slutar fungera

2)    Ständiga punkteringar som kräver att man monterar lös växlarna (som då slutar fungera)

    

3)    Missköter sina cyklar så grundligt att inga växlar i världen överlever denna behandling (och följaktligen slutar fungera).

   

4)    Bor på ett fullständigt plattland - ANVÄNDER över huvud taget inte växlarna (om dom nu händelsevis skulle fungera)!

De mest välsorterade butikerna har då i sällsynta fall lyckats trolla fram någon oväxlad landsvägsracer i retro-modell med bockstyre som sitter så lågt att det nästan är i samma höjd som framnavet... 

Ett annat pyttelitet problem är att dessa då är utrustade med däck som är typ 1 cm breda och saknar varje tillstymmelse till mönster. Alltså inte riktigt optimala om man inte älskar att byta däck efter punktering (läs lite i ovanstående text om min åsikt i ämnet är oklar...). 

Sådana däcks lämplighet för snöslask, fryst snöslask och ett par decimeter blötsnö kan väl också ifrågasättas...

Nej, nej, nej!

När inte verkligheten har svaren så går man till Internet. Efter lite sökningar så öppnades en ny värld. Det visade sig att det finns någon slags populär-fenomen (främst i storstäder)som centrerar sig kring just - japp! - oväxlade cyklar!

 Man pratar om "Single-speed" och "Fixies". På svenska "Oväxlat" och "Någon-slags-nav-som-gör-att-tramporna-följer-bakhjulet-och-man-kan-inte-frirulla-utan-man-måste-trampa-på-samma-sätt-som-på-enenhjuling". 

De som är riktigt Hard-core har inga bromsar utan använder benen och det där speciella navet för att bromsa. Knappast något för nybörjare - undantaget de nybörjare som tycker att helkropps-skrapsår är kul...

Mina vetenskapliga (...) undersökningar har identiferat två undergrupper. En är hippa storstadsmänniskor med högt behov av ballhetsfaktorbehov och de andra är sådana som pratar om "Minimalism", "Ett med cykeln", "Kontakt med vägen" och en nästan filosofisk/religös vinkling på det hela. 

En tredje grupp skulle väl eventuellt kunna vara vi andra som hatar växlar av praktiska skäl (frånvaro av tekniskt kunnande och lathet...).

Nu när jag kommit så långt så har jag då också hittat skumma butiker på nätet där dom säljer sådana cyklar. Eftersom det hela uppenbart innehåller djupare dimensioner än bara "en cykel utan växlar", så är dom ju då inte alldeles billiga... Fast då slipper man ju släpa runt på sådana ovidkommande detaljer som kedjeskydd, ringklockor, lyse, reflexer, pakethållare, växlar (givetvis!),  skärmar och i vissa fall bromsar...

En problemfri framtid väntar!

Mot vaknare tider!

Efter en längre tids sömnsvårigheter kommenderades jag iväg till det lokala sjukvårdspalatset för att utröna om det är några mer uttalade fel på mig. Efter diverse provande och undersökande kom man fram till den inte särskilt förvånande slutsatsen att det är huvudet det är fel på. Nu ska detta åtgärdas!

Efter att ha fått bokföra all sömn och sömn-inte under några veckor så analyserades detta och följande plan fastställdes:

1 Motionera 3 ggr per vecka. Ok - har hört värre. Det sades ju faktiskt ingenting om hur länge...

2 Minska på Kaffe till 3 små koppar/dag. Ett hårt slag! Det är ungefär som att få höra att du inte får andas så ofta du vill eftersom det inte är riktigt bra. Ta bara vart tredje andetag så blir det nog snart bättre...

3 Gå och lägga sig 2330 varje kväll istället för kl 2200 och upp kl 0600. För den oinvigde låter säkert detta Plätt-lätt. Denne någon har säkert ingen aning om ansträngningen som krävs för att få undertecknad att stanna i någon form av semi-vaket tillstånd fram till kl 22... Blir knappast lättare utan kaffe! Dessutom totalförbud för sovande i soffan (eller andra ställen) innan det är dags att lägga sig.

Dom här gossarna tycker nog också att vissa saker är lite besvärliga...

Så - om någon av er råkar stöta på en hålögd, Zombieliknande varelse med ett lika dåligt humör som en vattenbuffel med tandvärk, så försök ha förståelse för dennes sega tankeverksamhet och snabbhet till vredesmod, ty han kan inte hjälpa det.

Det finns väl för all del en viss möjlighet att det inte märks någon skillnad mot hur det är i vanliga fall...

Låt prövningarna börja!

Väljandets svåra kval

Har man inga större problem (eller blivit less på sina gamla...) så kan man alltid skaffa sig nya huvudvärksämnen. För undertecknad handlar de senaste funderingarna om att skaffa sig en till bil. Vissa ärkepositiva individer skulle givetvis se detta som lite kul - välja, fundera, undersöka och jämföra. Inte jag inte!

För det första är det ju den där funderingen om man verkligen BEHÖVER köpa en ny bil. Det är ju sådant man gärna skjuter upp. För dom som inte vet det, så ger köp av bil (även ganska oavancerade sådana) en riktig buckla i hushållsekonomin för en ansenlig framtid... Och alla dessa pengar bara för att få möjligheten att skjutsa runt sin rumpa från punkt A till punkt B och sedan hem igen...

I vårt fall är väl den huvudsakliga orsaken att vårt privata Taxi-företag inte längre mäktar med det ständigt ökande behovet av transporter på märkliga tider med bara ett fordon i fordonsparken... Diverse aktiviteter för barnen (som av någon outgrundlig anledning till 95 % måste bedrivas utanför kommungränsen...), jourer, helgarbeten, arbete på annan ort och andra ärenden som av hävd måste bedrivas i Storstaden har blivit fler och fler samt svårare och svårare att koordinera.

Perfekt för fickparkering vid affären!

För att tackla dessa frågor skulle det behövas en hel del förmågor som jag inte besitter, typ ett tekniskt kunnande, bilintresse, 4-500 poängs ekonomistudier och viktigast av allt - förmåga att skåda in i framtiden! 

Bara sådana grundläggande funderingar som ny bil/begagnad bil/diesel/bensin/stor/liten känns rätt så svåra.

Det finns ju faktiskt ett antal märken och modeller att fundera på.

Hur gör man då när man letar efter den där perfekta bilen? Internet såklart! Allt finns på nätet. 

Ja, det sistnämnda stämmer så tillvida att varje bilmärkesföretag med självaktning har en webbsida där man överöses av flashiga bilder, fräna animationer, skijiga sätt att navigera, kilometerlånga listor med olika fakta osv.

Det som INTE finns är något enkelt sätt att sammanställa all denna information till något som vi normalbegåvade kan hantera för att jämföra. 

Det verkar också brista i volym av oberoende hjälpfunktioner som på ett någorlunda objektivt sätt jämför och ger vettiga tips till den obegåvade konsumenten...

Vill man få ännu mindre vettiga tips, kan man ju drista sig till att läsa lite kommentarer till artiklar på nätet där alla experterna kan (anonymt såklart...!) ösa onyanserad Galla över alla som inte har samma åsikt som dom...

Sedan måste man väl ärligt erkänna att man kanske har en lite skev bild av vad man vill ha. 

En liten smidig bil - men som skall rymma hela familjen med packning för en 3 veckors fjällsemester. 

Putsar man den bara lite så...

Den ska dra max 3 dl bränsle per mil, men samtidigt ha bra drag så att man kan köra om alla Luspudlar på motorvägen... 

Den ska vara enkel och pålitlig så att inget kan krångla - men det är ju kul med massa elektronik som kameror, sensorer, digitala kartbilder, automatiska justeringar av allehanda utrustning. 

Ska ha en vändradie på max 5 meter - men den ska gå lika stadigt som ett godståg även om man kör i meterdjup snömodd.

Ska bara användas till vardagspendlig - men den ska vara så kul att köra och den ska få hornen att växa och locka fram lusten att köra 10 mil extra per dag bara på kul...

Jag tror nog mer och mer på metoden att vi köper den bil som har läckrast färg..

Bil och bil(llig) har förresten ingenting med varandra att göra!

/ Daniel 

Ett öra för estetik

Ibland blir man påmind om att man faktiskt inte känner till universums alla hemligheter. Särskilt inte de som är relaterade till kvinnor...

Ämnet för dagen: Örhängen.

Öhh - vänta nu, hur avancerat kan det vara? 

I min ganska begränsade värld bestod tidigare örhänges-vetenskap av att: 1) stoppa in en liten pinne i det prydligt utstansade hålet i örat och 2) låsa fast den med en liten moj. 

Även jag inser ju att utseendet på örhängena kan variera något, men där tar väl det hela slut?

Så KAN man ju göra...

Vad fel man kan ha! Det insåg jag vid fikat på jobbet idag där några av mina kvinnliga kollegor plötsligt med avsevärd frenesi började debattera ännu ett nytt koncept inom örhänges-teknologin.

Tydligen är det så att örhänget inte alltid "hänger rätt". Den annars så pålitliga Gravitationen fungerar då på något sätt inte som den ska relaterat till hur man önskar att det ska se ut rent estetiskt. MIn förbryllade min framtvingade en hel del förklaringar om hur det hängde "Rätt" respektive "Fel". 

Jag tyckte väl att det såg ungefär likadant ut, men aktade mig nogsamt att säga detta i församlingen...

Samtliga kvinnor i rummet hade direkt uppfattat att en av dom hade löst detta problem.

 Man kan i sammanhanget inte annat än beundra den kvinnliga förmågan att uppfatta gradskillnader på promillenivå, ofantligt små färgnyansvariationer och skillnader i detaljer som borde krävt ett elektronmikroskop, vilka alla behövdes för att se hur detta speciella örhänge satt (dessutom dolt av hår och en fånig operationsmössa...).

Förtjusningen i församlingen låg bara precis under den magiska gränsen för förtjusta illskrik i falsett och höjda armbågar, när lösningen förevisades. 

För att förstå magnituden av detta teknologiska genombrott ska man också minnas att detta var en församling operations- och anestesisjuksköterskor med sammanlagt flera hundra års erfarenhet av blod, knivar, droger och död...Stenhårda kvinnor som normalt inte berörs av något mindre kratfullt än en större jordbävning eller möjligen en taktisk kärnladdning på nära håll...

Vill ha, vill ha, vill ha, VILL HA!!!

Förklaringen till "Det Perfekta Hänget" var en liten parabol-liknande plast skiva på baksidan. Så enkelt! Så genialt! 

Jag gick därifrån upplyft av den fluffiga känslan att teknologi kan lösa de mest svårlösta av problem! 

Undrar vad jag ska lära mig imorgon...!

Shoppandets fröjder

När jag och hustrun var i Paris så passerade vi ju en del kända landmärken. Det var nått högt ståltorn som mest liknar en gammal järnvägsbro ställd på högkant, en stor kyrka med en massa sten-dj**ar högt uppe och ett stort, uppochnervänt U mitt i en rondell. 

Från den sistnämnda gick det jättemånga gator. En av dessa var en bred historia som heter Champs Elysees. Den riktiga stavningen innehåller en hel massa accenter, men jag behärskar inte att skriva så många sådana på rätt ställe så det får vara...

Vi tog oss en promenad längst denna gata och vi hamnade inne på en affär som krängde väskor, kläder och annat bös. "Hamnade" betyder att hustrun knuffade in mig, jag stretade emot men hon vann... Den hör  tydligen till en känd kedja, men eftersom man inte får göra reklam för produkter på Internet så kallar jag märket för Louisa Vuitto...

Ett helt orelaterat exempel
på en handväska

In kommer vi i en stor affär med massor av handväskor uppställda på hyllor. Runt hyllorna och på det som i Sverige kallas för Säljstationer - cirkulerade en hel hord med svartklädda företagsrepresentanter. 

Förutom företagsuniformen så var allihopa utrustade med en liten väska av samma märke som företaget säljer. Törs inte ens spekulera i vad dom hade i dessa...

Nu är ju jag inte känd för att överdriva   .....    men när jag säger hord så menar jag Hord! Dom hängde 4-5 stycken runt varje liten disk (det var många diskar...) och fler snurrade runt de presumtiva kunderna.

För mig som inte är insatt i väskbranschen är en handväska en handväska. Det är en pryl man häller en bunt andra prylar i om man inte har stora benfickor. En hundring skulle jag väl ge för en dylik... När jag började kolla runt på prislapparna funderade jag lite varför man hade priset i svenska kronor? Dyra var dom också! Då plötsligt slog det mig att priserna var i Euro!!! Jag hade kunnat köpa en ny bil för vad en del av dessa väskor kostade!

Började försiktigt dra mig mot dörren, men hindrades av att hustrun som hypnotiserad drogs längre och längre in bland skatterna. Inte nog med att dom hade väskor - nej, nej, nej - dom hade klockor, kläder , skor och juveler också! Jag vågade inte titta på de prislapparna av rädsla för att förvandlas till sten...

Något märkligt pågår här...

Längre och längre bort från friheten gick vi. Man leddes via trappor och gångar allt längre in. När man trodde att man var på väg ut igen, så hamnade man på platser som såg nästan exakt ut som de man redan varit på, men bara nästan... Den Minoiska labyrinten, Landet Oz, Underlandet eller kanske Silent Hill måste ha upplevts på liknande sätt.

Jag förväntade mig hela tiden att vägen skulle ta slut vid en kassa omgiven av väskbärande personal med automatvapen och en stor skylt där det stod att man måste köpa något för att bli utsläppt ur butiken... 

Tydligen hade butiksdesignern glömt denna lilla finess för plötsligt var vi tillbaka där vi började och med en snabb knuff fick jag ut hustrun och hoppade efter innan någon hann hindra oss!

Personalen vid kassa 2...?

En eloge skall ges till min hustru som utan protester (typ...) lät sig ledas till säkerheten utan att fått köpa den skinande vita väska som hon verkligen, VERKLIGEN ville ha. Hon insåg nog innerst inne att vi hade fått välja på väskan eller mat till hela familjen under ett år, alla räkningar samt ett par, tre utlandssemestrar...

Det var nära ögat!