Ett öra för estetik

Ibland blir man påmind om att man faktiskt inte känner till universums alla hemligheter. Särskilt inte de som är relaterade till kvinnor...

Ämnet för dagen: Örhängen.

Öhh - vänta nu, hur avancerat kan det vara? 

I min ganska begränsade värld bestod tidigare örhänges-vetenskap av att: 1) stoppa in en liten pinne i det prydligt utstansade hålet i örat och 2) låsa fast den med en liten moj. 

Även jag inser ju att utseendet på örhängena kan variera något, men där tar väl det hela slut?

Så KAN man ju göra...

Vad fel man kan ha! Det insåg jag vid fikat på jobbet idag där några av mina kvinnliga kollegor plötsligt med avsevärd frenesi började debattera ännu ett nytt koncept inom örhänges-teknologin.

Tydligen är det så att örhänget inte alltid "hänger rätt". Den annars så pålitliga Gravitationen fungerar då på något sätt inte som den ska relaterat till hur man önskar att det ska se ut rent estetiskt. MIn förbryllade min framtvingade en hel del förklaringar om hur det hängde "Rätt" respektive "Fel". 

Jag tyckte väl att det såg ungefär likadant ut, men aktade mig nogsamt att säga detta i församlingen...

Samtliga kvinnor i rummet hade direkt uppfattat att en av dom hade löst detta problem.

 Man kan i sammanhanget inte annat än beundra den kvinnliga förmågan att uppfatta gradskillnader på promillenivå, ofantligt små färgnyansvariationer och skillnader i detaljer som borde krävt ett elektronmikroskop, vilka alla behövdes för att se hur detta speciella örhänge satt (dessutom dolt av hår och en fånig operationsmössa...).

Förtjusningen i församlingen låg bara precis under den magiska gränsen för förtjusta illskrik i falsett och höjda armbågar, när lösningen förevisades. 

För att förstå magnituden av detta teknologiska genombrott ska man också minnas att detta var en församling operations- och anestesisjuksköterskor med sammanlagt flera hundra års erfarenhet av blod, knivar, droger och död...Stenhårda kvinnor som normalt inte berörs av något mindre kratfullt än en större jordbävning eller möjligen en taktisk kärnladdning på nära håll...

Vill ha, vill ha, vill ha, VILL HA!!!

Förklaringen till "Det Perfekta Hänget" var en liten parabol-liknande plast skiva på baksidan. Så enkelt! Så genialt! 

Jag gick därifrån upplyft av den fluffiga känslan att teknologi kan lösa de mest svårlösta av problem! 

Undrar vad jag ska lära mig imorgon...!