Prövningens tid är inte förbi...

Ett måste vid bilbesiktning!

När ens bil fyller tillräckligt många år så måste den undersökas av allvarliga män med overaller och små hammare som ska knacka på viktiga punkter på bilens anatomi. 

Om allting går väl utmynnar det hela med att man (något fattigare) får ett litet papper med ett stort streck över och man får åka därifrån. Har man mindre tur så står det istället diverse siffror av olika valör. Ju mer siffror och ju större dessa är, desto mer besvär och pengar kommer det att krävas för att ånyo åka runt på vägarna.

Idag skulle undertecknads bil genomgå denna skärseld av undersökningar för att pånyttfödd nå andra sidan... 

Till skillnad från vad som ofta varit fallet så kände jag en stor tillförsikt inför detta tillfälle. 

För en gång skull var planeringen väl  utförd. Betalningen var för länge sedan gjord, en förbesiktning hos märkesverkstaden var genomförd,  Tid var bokad och undertecknad hade avsatt lagom med tid innan arbetet. 

Tråkigt nog kan jag inte ta åt mig äran för något av detta eftersom det var min hustru som hade ombesörjt detta med samma precision och driv som en Överbefälhavare som leder sina styrkor i ett anfall mot tjuriga grannländer...

Med 10 minuter till godo rullar jag fram till incheckningsautometen på Bilprovningen. Bilens reg.nr knappas in och dagen börjar raskt bli sämre. "Idag kan det inte beredas tid för besiktning" upplyser mig apparaten. 

OK, OK, ingen panik - jag knappade väl in fel nummer. Nytt försök med samma nedslående resultat.

En viss stress infinner sig. Tack och lov har man en reception. En Väldigt obemannad reception... 

Efter en stunds studsande mellan väggarna dyker en anställd upp som jag framlägger mitt problem för. Knappande på datorer och funderande visar att: - Nepp - ingen besiktning för den bilen vid den tidpunkten!

 - "Men - är du på rätt ställe?" frågar den obildade drummeln bakom disken! Såklart är jag på rätt ställe! Hur många Svensk Bilprovning kan det finnas i stan?!

Två, visar det sig...! Och det ställe där jag befann mig var givetvis inte det rätta...

Här följer en hel räcka ord som min mor absolut inte skulle tycka var lämpliga, vare sig i skrift, ord eller (som i detta fall) tanke! 

Rallykörning genom städer i snöblandat regn, mörker och dessutom i ett tillstånd av sammanbiten stress och aggression är inte ägnat att ge några vänner i trafiken. Så ej heller denna gång. Tack och lov så var inga av dessa icke-vänner utrustade med blåljus och med mandat att bötfälla ilskna bilbesiktningsstationsbesöks-wannabes...

Bilbesiktningsstationer borde (i en perfekt värld..) vara små öar av ljus i ett kompakt mörker. Stora, blinkande skyltar borde visa in kunderna till rätt ställe. Även blinda, döva, ouppmärksamma eller bara djupt nere i stresskonen skulle omedelbart hitta rätt - helt enkelt bara för att det skulle vara omöjligt att göra fel. 

Nu lever vi ju inte riktigt i den perfektaste av världar... 

Bristvara...

Den aktuella bilbesiktningsplatsen var samlokaliserad med ett större bilföretag vilket jag hittade rätt omgående. Något jag INTE hittade var skyltar som talade om bilbesiktning. 

Efter att ha snurrat runt på parkeringen ett tag så hittade jag till ett ställe där det stod "Däckverkstad". 

- "Idiot!" säger ni då. - "Det borde väl till och med du fattat att Däckverkstad inte är synonymt med Bilbesiktning"! Ja, ja, ja - om man framställer det på det sättet... Jag var en smula stressad vid det aktuella tillfället och höll på med den nobla sysselsättningen Gripa-Efter-Halmstrån. 

Även om mekanikern på verkstan såg frågande/förvånad/en liten smula nedlåtande ut, så kunde han i alla fall ge mig en riktning till Bilprovningen.

Hopp! (dvs som att känna en tillstymmelse till hopp - till skillnad från att hoppa framåt i berättelsen för att inte en läsare skall lessna på dravlet...). Med hjälp av denna riktning så kryssade jag fram genom industriområdet och såg den välkommnande (om än ruskigt lilla) skylten bilprovning. Problemen var över! 

Inte...

In stövlar undertecknad och anmäler bilens registreringsnummer vid disken.

 "Du är sen" konstaterar mannen bakom disken = diskmannen. 

"Ja, Jo, fel ställe, visste inte, mummel, svårt hitta, mutter, mutter, dåligt skyltat osv..." försvarar jag mig med. 

"Det kan bli svårt att få in dig" samt en förklaring om tätheten på inbokade tider och vad som händer om detta förskjuts...

Jaha - tänkte jag då och gjorde mentala överslag om när i hela friden man skulle kunna göra ett nytt försök att boka besiktning, oddsen för att åka fast om man kör trots körförbud, eller om det inte helt enkelt vore bäst att bara sälja bilen till närmaste förbipasserande. 

Tursamt nog behövde jag inte komma till någon slutsats eftersom diskmannen avbröt funderingarna genom att fråga vilken sorts bil det var frågan om.

Många tacksamma tankar till det aktuella bilmärkets goda rykte i besiktningssammanhang! Det kombinerat med att den i sammanhanget är relativt ny och att en förbesiktning var gjord, gjorde att Diskmannens hjärta veknade och han sa att det gick att klämma in min bil om en liten stund.

Snällt - men en oro kvarstod för vad "Om en liten stund" innebar. Erfarenhetsmässigt kan detta begrepp innebära en variation från "NU" via "SEN" till "OFANTLIGT LÄNGE". Eftersom tiden nu runnit iväg så tänkte jag också på mitt arbete där jag nog faktiskt borde befinna mig just nu.

Är denna höna äggsjuk eller inte...?

Man står upp - sitter ner - står upp - sitter ner som om man utför en pantomimvariant av "Hela Havet Stormar". Man bläddrar i diverse tidskrifter och man knappar på sin mobil. Något större själsligt lugn får man dock sällan av dessa övningar... I korthet - man ser ofantligt stressad ut! 

Man kan inte annat än beundra personalen på sådana inrättningar som säkert utsätts för sådana besökare otaliga gånger varje arbetspass. Jag tror nog att jag skulle bli en liten smula störd i mitt arbete på Operation om det skulle snurra en massa anhöriga runt min arbetplats som ett gäng vilsekomna studsbollar...

Så - efter eoner av väntande blev det så min tur och besiktandet kunde genomföras utan att en massa siffror uppenbarades på protokollet. Jag kan inte säga att jag var alltför förvånad över att en av baklyktorna var trasig. Den var hel för 2 dagar sedan, men den tyckte väl att det vara dax att gå sönder så att besiktningen blev lite spännande... 

Så med ett något högre blodtryck, en något minskad självkänsla och med ett lite större magsår kunde jag återvända till civilisationen.

Då är det bara att börja ladda för baklyktebyte...  YiHaaaa!!!