Vikten av att tala vänligt med sin bil

Familjen investerade nyligen i en andrabil för att göra logistik och taxiverksamheten lite lättare. Efter en hel del funderande och jämförande så struntade vi blankt i vår vanliga strategi att köpa saker som är praktiska, förnuftiga och allmänt main-stream. 

Nu blev det istället en liten, liten Fiat 500 som om man ska sammanfatta dess egenskaper i ett ord skulle detta bli "Söt"...

Förutom att vara en mycket liten bil så är den försedd med ett system för att integrera mobiltelefon med bil. Detta är (i huvudsak) röststyrt. 

Här höjs då omedelbart en liten skog av varningsflaggor. Italiensk bil, röststyrt. Innebär detta då att man måste kunna leverera sina kommandon på Italienska i kulsprutetempo samtidigt med dubbelsidigt gestikulerande..? 

Nej - Tack och lov fanns det en engelsk version av pratande...

Efter en del instruktionsboksläsande (något okarakterisktikt eftersom man annars brukar inleda sådana övningar med att kasta denna all väders väg och sedan knappa planlöst...) så låste jag in mig och bilen i garaget för lite seriöst teknik-nördande.

Att få telefonen och bilen att koppla ihop sig via Bluetooth var osannolikt enkelt. 

Sedan följde momentet att försöka ringa upp olika personer genom att med sin icke-italienska röst få bilen att förstå vad man ville....

Försök nr 1 - ringa upp Susanne (det är ju alltid bra att låta oskyldiga slippa de första trevande försöken med ny teknik..).  Metoden är enkel: Tryck en knapp - säg på klingande skolengelska namnet på den man vill ringa till och sedan bekräftr man detta. Plätt-lätt!

- "Call Susanne" säger jag optimistiskt.

- "Do you want to call (Susannes brors namn)?" säger den kvinnliga datarösten.

- " No" säger jag artigt, men bestämt

 - " Call Susanne (prövar jag med en annan betoning".

- " Do you want to call Kundtjänst Telia"? Säger den okunniga människan.

- "No, no, no" replikerar jag med stigande irritation.

- " Call Susanne H" försöker jag med övertydlig röst.

- " Do you want to call (En oskyldig arbetskamrats namn vilket inte liknar hustruns på något sätt...).

-" No, no, NO, you fu....!"

Man kan bli rätt agiterad över döda tings okunnskap. För några sekunder övervägde jag att svara med okvädesord och sexistiskt nedsättande uttryck riktade mot den artificiella datapersonligheten. Jag avstod från detta i sista stund. Man vet ju aldrig om hon hade gjort ratten strömförande eller pumpat in avgaser i kupén. Man har väl sett filmen 2001...

Är det en sådan som sitter bakom instrumentpanelen månne...?

-" Call Suussaaannneee" (Jag är rätt säker på att ingen, någonsin, någonstans har uttalar hustruns namn på detta extremt onaturliga sätt. det lät nästan som när något av de där gamla kasettbanden trasslade sig och gav någon sorts dödsrossling innan dom gick av...).

Självklart kopplade datorn ihop detta märkliga ljud med rätt person och rätt telefonnummer och administrerade detta samtal på ett mycket effektivt och bra sätt.

Nu gäller det bara att komma ihåg vad Susanne egentligen heter på dataspråk nästa gång jag ska ringa henne...