Språk och offentliga inrättningar

När man är utomlands så kan ibland även enkla saker bli svårare än man tänkt sig. 

Under vårt Paris-besök visade det sig att hitta offentliga toaletter inte var så lätt som man tror. Att använda dom visade sig vara ännu värre...

Den som här inträder
låter hoppet fara...

Vid ett tillfälle hittade vi en sån där toalett-automat på en tunnelbanestation. För er som inte är bekanta med konceptet, så ser det ut som en stor stål-kista på högkant. Tanken är att man drar sin tunnelbanebiljett i en läsare, dörren öppnas, man går in, dörren stängs och öppnas sen inifrån med en tryck-knapp och hela tingesten gör sedan någon form av självrengöring. I teorin en rätt OK idé.

I verkligheten däremot...

Nu är jag ju av en skeptisk natur så fick hustrun gå först. Efter en stund började jag fundera vad som tog så mycket tid. Efter ytterligare en stund hörde jag något som lät misstänkt likt dunkningar på en ståldörr. 

Detta var alltså på en tämligen vältrafikerad tunnelbanestation i Paris, så ljudvolymen var rätt hög. Akustiken på dessa platser förefaller ju inte vara anpassad för att dämpa ljud heller. 

Ytterligare tid passerade och jag tyckte mig urskilja min hustrus röst - vilket ju var lite märkligt eftersom hon ju var inne på toaletten.  I och med detta så inledde vi en något besvärlig konversation genom den stängda ståldörren.  Det kan nog ha sett lite lustigt ut när man står och skriker sker med hög röst mot en stängd toalettdörr. 

Nej - sådana har man inte i Paris´tunnelbana.
Dock är ljudnivån så att man tror att det står
en där och varvar...

Kommunikationen från min hustru gick i korthet ut på följande (i en kraftigt censurerad version...):

• Dörren (som jag just nu inte tycker så mycket om) går inte att öppna
• Jag är färdig här och önskar komma ut
• Hämta någon som kan hjälpa mig med detta
• MIn uppskattning av att sitta inlåst i en stållåda av mindre modell är inte särskilt stor.

Entré för dagen hjälte (undertecknad...)! Hustrun inlåst i en otäck maskin i ett främmande land. Ah -medalj-läge!

Efter en del sökande fann jag en informationsdisk på stationen där det satt två informatörer (?). De var utrustade med var sin keps där det stod Franska / Spanska. Till historien hör att jag inte kan någonting på dessa två språk. Nu inleddes ett försök att förklara hustruns situation så att dom förhoppningsvis kunde hjälpa till att få ut henne.

Snart visade det sig att deras mössor inte ljög - franska och spanska var de språk de behärskade. Förbryllade (och lite oroade blickar var allt jag fick ur dom efter att ha försökt med Engelska, Tyska (typ...) och till och med lite vansinnigt inkorrekt Ryska.

Plan B. Teckenspråk och ful-franska! 

- "Le Door zu toilett no fungieren"! (Att sätta "Le" framför allting borde ju automatiskt göra det man säger till franska!?)

Ingen förståelse.

- " Le wife" (pekar på vigselring) "Stuck zum toilett" (pekar mot toaletten och gör en fantastisk improvisation av en dubbeldörr som inte öppnas). "dorr work no, no" (skakar frenetiskt på huvudet och försöker visa hur man bänder isär tidigare visade stängda dubbeldörr).

Förståelse! Den unga mannens ansikte lyser upp när han plötslig förstår vad denne märkliga turist vill.

Han pekar på mig. - "Toealette (eller något sådant). "You to Toalette?"

NEJ! Försöker igen -

- "No, no, no! Toalette där" (pekar mot den). "Kaputt, no fungtsionier, eta black-out" (täcker mina ögon och gör det universella tecknet för en liten explosion).

Detta pågår en stund till då jag gör olika tecken för allmän förstörelse och pekar mot toaletten samtidigt som informatörerna ser mer och mer konfunderade ut. 

Lika rymlig och bekväm...

Till slut har detta spektakel dragit till sig uppmärksamheten av en person i biljettkuren i närheten och hon kommer fram (samtidigt som hon håller fingret på en mystisk stor, röd knapp på sin kommunikationsradio...).

Och (som man säger i viss reklam) plötsligt händer det! Engelska pratas! Kunnig personal tillkallas. Serviceluckor till Kloak-sarkofagen öppnas och strömmen bryts. Det sistnämnda till stor förtjusning hos hustrun, eftersom det enda som nog är värre än att vara inlåst i en stållåda är att vara inlåst i en helt mörklagd stållåda...!

Efter en del brytande i den tjurigt, stängda dörren, så öppnas den med ett protesterande gnisslande och hustrun kommer till slut ut. 

Det blir sannolikt inga fler besök i denna sorts inrättningar...