Något att sträva efter verka vara att ha en tillvaro i balans. Det låter ju rätt OK tills man börjar fundera på vad detta egentligen innebär.
Oklart? - Ska försöka förklara med några händelser i veckan i mitt egen rätt ordinära liv.
Sonen var på fotbolls-cup i helgen. Steg upp i morse och åkte 10 mil för att kolla på matchen och åkte sedan hem igen. Plus-poäng på föräldraskaps-tavlan.
Var däremot inte kvar till sista matchen - motsvarande minus.
Fick igår (med hjälp) till slut tapetserat färdigt i sovrummet - Duktigt, duktigt...
Struntade helt i att städa inför mina föräldrars besök här i morgon - Inte så duktigt...
Blev ofantligt glad och sken som en sol över den färdiga tapetseringen - glädje är bra...
Var riktigt sur och gnetig över att hustrun inte lyckades hitta rätt fotbollsplan på telefonen direkt i bilen - mindre bra...
Sprang en bastant löprunda (för mig i alla fall) på knappt två mil. Hälsosamt värre!
Kompenserar detta genom att äta hamburgare till lunch och Pizza till middag - Yiii-Haaa!
Innebär då detta att mitt liv är i balans?
Händer det dessutom något fasansfullt om man har för många pluspoäng i vågskålen (jag medger att just detta är något osannolikt...) jämfört med alla minus, eftersom man då definitionsmässigt INTE har ett liv i balans?
Så många frågor... Nu åker jag och köper ett kilo smågodis för att balansera den där moroten jag åt i Fredags...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar