Shoppandets fröjder

När jag och hustrun var i Paris så passerade vi ju en del kända landmärken. Det var nått högt ståltorn som mest liknar en gammal järnvägsbro ställd på högkant, en stor kyrka med en massa sten-dj**ar högt uppe och ett stort, uppochnervänt U mitt i en rondell. 

Från den sistnämnda gick det jättemånga gator. En av dessa var en bred historia som heter Champs Elysees. Den riktiga stavningen innehåller en hel massa accenter, men jag behärskar inte att skriva så många sådana på rätt ställe så det får vara...

Vi tog oss en promenad längst denna gata och vi hamnade inne på en affär som krängde väskor, kläder och annat bös. "Hamnade" betyder att hustrun knuffade in mig, jag stretade emot men hon vann... Den hör  tydligen till en känd kedja, men eftersom man inte får göra reklam för produkter på Internet så kallar jag märket för Louisa Vuitto...

Ett helt orelaterat exempel
på en handväska

In kommer vi i en stor affär med massor av handväskor uppställda på hyllor. Runt hyllorna och på det som i Sverige kallas för Säljstationer - cirkulerade en hel hord med svartklädda företagsrepresentanter. 

Förutom företagsuniformen så var allihopa utrustade med en liten väska av samma märke som företaget säljer. Törs inte ens spekulera i vad dom hade i dessa...

Nu är ju jag inte känd för att överdriva   .....    men när jag säger hord så menar jag Hord! Dom hängde 4-5 stycken runt varje liten disk (det var många diskar...) och fler snurrade runt de presumtiva kunderna.

För mig som inte är insatt i väskbranschen är en handväska en handväska. Det är en pryl man häller en bunt andra prylar i om man inte har stora benfickor. En hundring skulle jag väl ge för en dylik... När jag började kolla runt på prislapparna funderade jag lite varför man hade priset i svenska kronor? Dyra var dom också! Då plötsligt slog det mig att priserna var i Euro!!! Jag hade kunnat köpa en ny bil för vad en del av dessa väskor kostade!

Började försiktigt dra mig mot dörren, men hindrades av att hustrun som hypnotiserad drogs längre och längre in bland skatterna. Inte nog med att dom hade väskor - nej, nej, nej - dom hade klockor, kläder , skor och juveler också! Jag vågade inte titta på de prislapparna av rädsla för att förvandlas till sten...

Något märkligt pågår här...

Längre och längre bort från friheten gick vi. Man leddes via trappor och gångar allt längre in. När man trodde att man var på väg ut igen, så hamnade man på platser som såg nästan exakt ut som de man redan varit på, men bara nästan... Den Minoiska labyrinten, Landet Oz, Underlandet eller kanske Silent Hill måste ha upplevts på liknande sätt.

Jag förväntade mig hela tiden att vägen skulle ta slut vid en kassa omgiven av väskbärande personal med automatvapen och en stor skylt där det stod att man måste köpa något för att bli utsläppt ur butiken... 

Tydligen hade butiksdesignern glömt denna lilla finess för plötsligt var vi tillbaka där vi började och med en snabb knuff fick jag ut hustrun och hoppade efter innan någon hann hindra oss!

Personalen vid kassa 2...?

En eloge skall ges till min hustru som utan protester (typ...) lät sig ledas till säkerheten utan att fått köpa den skinande vita väska som hon verkligen, VERKLIGEN ville ha. Hon insåg nog innerst inne att vi hade fått välja på väskan eller mat till hela familjen under ett år, alla räkningar samt ett par, tre utlandssemestrar...

Det var nära ögat!

Vilse och villrådig

Jag har tidigare ondgjort mig över hur besvärligt det är att träna nu för tiden. Mer teknik, mindre tid, och i allmänhet svårare är det. Eftersom detta är Internet så kan ingen hindra mig att ta det ett varv till...!

Som den periodare jag är (avseende träning måste kanske poängteras...) så har jag nu lyckats börja träna igen. Efter en tids träning så kommer ju alltid funderingarna hur man kan göra detta bättre. 

Eftersom jag i grund och botten är en lat och bekväm människa så är då Bättre = Mindre, Lättare och Skonsammare mot den gamla kroppen. Någonting i stil med TV-shop där man kan köpa en enkel pryl på avbetalning som ger en perfekt fysik om man använder den framför TV´n i 3 minuter om dagen...

Nu för tiden fins ju Internet, där man kan hitta ofantliga mängder visdom om alla tänkbara (och otänkbara...) ämnen. Så ock om träning. 

Efter en kort stunds letande så har man hittat en del begrepp som har med saken att göra: Intervaller, Laktat-tröskel, VOmax, Periodisering, Pulsering mm, mm. Vart och ett av dessa resulterar i typ 1794050 träffar på Google....

När man följer länkarna så översköljs man av tips och råd från en uppsjö av Personliga tränare, Fysioterapeuter, Träningskonsulter, avdankade Idrottsmän, inte fullt så avdankade idrottsmän och en och annan vresigt förbannad Föredetting. De sistnämnda är så klart allra roligast att läsa...! Men att hitta något enkelt ,allmängiltigt i detta förefaller stört omöjligt. 

Efter ett tag inser man att att all träning man gjort inte bara är suboptimal, utan helt enkel bara nedbrytande och att man skulle må betydligt bättre om man bara satt i TV-soffan och käkade Fläsksvålar...!

Språk och offentliga inrättningar

När man är utomlands så kan ibland även enkla saker bli svårare än man tänkt sig. 

Under vårt Paris-besök visade det sig att hitta offentliga toaletter inte var så lätt som man tror. Att använda dom visade sig vara ännu värre...

Den som här inträder
låter hoppet fara...

Vid ett tillfälle hittade vi en sån där toalett-automat på en tunnelbanestation. För er som inte är bekanta med konceptet, så ser det ut som en stor stål-kista på högkant. Tanken är att man drar sin tunnelbanebiljett i en läsare, dörren öppnas, man går in, dörren stängs och öppnas sen inifrån med en tryck-knapp och hela tingesten gör sedan någon form av självrengöring. I teorin en rätt OK idé.

I verkligheten däremot...

Nu är jag ju av en skeptisk natur så fick hustrun gå först. Efter en stund började jag fundera vad som tog så mycket tid. Efter ytterligare en stund hörde jag något som lät misstänkt likt dunkningar på en ståldörr. 

Detta var alltså på en tämligen vältrafikerad tunnelbanestation i Paris, så ljudvolymen var rätt hög. Akustiken på dessa platser förefaller ju inte vara anpassad för att dämpa ljud heller. 

Ytterligare tid passerade och jag tyckte mig urskilja min hustrus röst - vilket ju var lite märkligt eftersom hon ju var inne på toaletten.  I och med detta så inledde vi en något besvärlig konversation genom den stängda ståldörren.  Det kan nog ha sett lite lustigt ut när man står och skriker sker med hög röst mot en stängd toalettdörr. 

Nej - sådana har man inte i Paris´tunnelbana.
Dock är ljudnivån så att man tror att det står
en där och varvar...

Kommunikationen från min hustru gick i korthet ut på följande (i en kraftigt censurerad version...):

• Dörren (som jag just nu inte tycker så mycket om) går inte att öppna
• Jag är färdig här och önskar komma ut
• Hämta någon som kan hjälpa mig med detta
• MIn uppskattning av att sitta inlåst i en stållåda av mindre modell är inte särskilt stor.

Entré för dagen hjälte (undertecknad...)! Hustrun inlåst i en otäck maskin i ett främmande land. Ah -medalj-läge!

Efter en del sökande fann jag en informationsdisk på stationen där det satt två informatörer (?). De var utrustade med var sin keps där det stod Franska / Spanska. Till historien hör att jag inte kan någonting på dessa två språk. Nu inleddes ett försök att förklara hustruns situation så att dom förhoppningsvis kunde hjälpa till att få ut henne.

Snart visade det sig att deras mössor inte ljög - franska och spanska var de språk de behärskade. Förbryllade (och lite oroade blickar var allt jag fick ur dom efter att ha försökt med Engelska, Tyska (typ...) och till och med lite vansinnigt inkorrekt Ryska.

Plan B. Teckenspråk och ful-franska! 

- "Le Door zu toilett no fungieren"! (Att sätta "Le" framför allting borde ju automatiskt göra det man säger till franska!?)

Ingen förståelse.

- " Le wife" (pekar på vigselring) "Stuck zum toilett" (pekar mot toaletten och gör en fantastisk improvisation av en dubbeldörr som inte öppnas). "dorr work no, no" (skakar frenetiskt på huvudet och försöker visa hur man bänder isär tidigare visade stängda dubbeldörr).

Förståelse! Den unga mannens ansikte lyser upp när han plötslig förstår vad denne märkliga turist vill.

Han pekar på mig. - "Toealette (eller något sådant). "You to Toalette?"

NEJ! Försöker igen -

- "No, no, no! Toalette där" (pekar mot den). "Kaputt, no fungtsionier, eta black-out" (täcker mina ögon och gör det universella tecknet för en liten explosion).

Detta pågår en stund till då jag gör olika tecken för allmän förstörelse och pekar mot toaletten samtidigt som informatörerna ser mer och mer konfunderade ut. 

Lika rymlig och bekväm...

Till slut har detta spektakel dragit till sig uppmärksamheten av en person i biljettkuren i närheten och hon kommer fram (samtidigt som hon håller fingret på en mystisk stor, röd knapp på sin kommunikationsradio...).

Och (som man säger i viss reklam) plötsligt händer det! Engelska pratas! Kunnig personal tillkallas. Serviceluckor till Kloak-sarkofagen öppnas och strömmen bryts. Det sistnämnda till stor förtjusning hos hustrun, eftersom det enda som nog är värre än att vara inlåst i en stållåda är att vara inlåst i en helt mörklagd stållåda...!

Efter en del brytande i den tjurigt, stängda dörren, så öppnas den med ett protesterande gnisslande och hustrun kommer till slut ut. 

Det blir sannolikt inga fler besök i denna sorts inrättningar...

Balanserandets svåra konst

Något att sträva efter verka vara att ha en tillvaro i balans. Det låter ju rätt OK tills man börjar fundera på vad detta egentligen innebär.

Oklart? - Ska försöka förklara med några händelser i veckan i mitt egen rätt ordinära liv.

Sonen var på fotbolls-cup i helgen. Steg upp i morse och åkte 10 mil för att kolla på matchen och åkte sedan hem igen. Plus-poäng på föräldraskaps-tavlan.

Var däremot inte kvar till sista matchen - motsvarande minus.

Fick igår (med hjälp) till slut tapetserat färdigt i sovrummet - Duktigt, duktigt...

Struntade helt i att städa inför mina föräldrars besök här i morgon - Inte så duktigt...

Blev ofantligt glad och sken som en sol över den färdiga tapetseringen - glädje är bra...

Var riktigt sur och gnetig över att hustrun inte lyckades hitta rätt fotbollsplan på telefonen direkt i bilen - mindre bra...

Sprang en bastant löprunda (för mig i alla fall) på knappt två mil. Hälsosamt värre!

Kompenserar detta genom att äta hamburgare till lunch och Pizza till middag - Yiii-Haaa!

Innebär då detta att mitt liv är i balans?

Händer det dessutom något fasansfullt om man har för många pluspoäng i vågskålen (jag medger att just detta är något osannolikt...) jämfört med alla minus, eftersom man då definitionsmässigt INTE har ett liv i balans?

Så många frågor... Nu åker jag och köper ett kilo smågodis för att balansera den där moroten jag åt i Fredags...