Våren/sommaren är här!. Kan inte riktigt definitionen men snön är borta, man har från myndigheternas sida kommenderat sommardäck på bilen och man har haft intressanta övningar i traditionellt uppeldande av allehanda rishögar (parallellt med intagande av alkohol i icke försumliga mängder...).
Detta faktum gör att man i ökad omfattning tvingas besöka det som populärt kallas "Utomhus". När jag plockade undan snöskovlar, spadar och liknande fick jag en märklig känsla av att det var något jag missat som jag borde göra.
Min blick föll på den jordkällare som finns på gården, och då mindes jag en brilliant idé som jag fick i höstas:
- Släng in lite skräp i jordkällaren så ligger det inte i vägen tills dess att du kan köra bort det (om någon vecka).
Nu råkade det bli så att den islängande delen genomfördes som planerat medan däremot bortkörandet inte gått lika bra...
"Ja, ja" tänkte jag och öppnade dörren till jordkällaren. "Det kan ju inte ligga så mycket skräp där". Men det kunde det... Jag tänkte bifoga en liten bild för att illustrera eländet, men insåg att Internet är tillräckligt fullt av deprimerande illustrationer ändå...
Jag är utrustad med några små skavanker i min personlighet (överraskad, någon...?). Sådana saker som jag är mycket medveten om, men tycks totalt oförmögen att ändra på.
En av skavankerna gjorde sig omedelbart påminnd när jag började undersöka högen lite närmare inför de ofrånkomliga turerna till tippen (eller miljöåtervinnings-eco-vänlighet-källsorterings-etablisemanget...typ...).
Jag hade i vanlig ordning givetvis struntat i varje tillstymmelse till sortering.
Gips, trä, tryckimpregnerat, metall, isolering, el-skrot mm mm. Allt låg där i en herkulisk smet!
 |
| Nej - detta är inte mitt skräp (fast ungefär lika välsorterat...) |
På den gamla goda tiden hade man bara behövt häva upp hela rasket på ett antal släpvagnar och sedan dumpa av det i en stor, osorterad hög av blandat bråte.
Nu måste man istället tillbringa en alldeles för ansenlig del av sin lediga dag med att släpa runt alla olika matrialsorter för att försöka hitta rätt container för
var och en av de saker man tänker göra sig av med.
Livet är ju sällan så enkelt att varje tingest bara är tillverkad av ETT material. Nehejdå.
Man kombinerar med fördel en rejäl metalldel med mjukplast, sätter ihop detta med ett sjok textilier och avslutar med att bygga in ett batteri och som grädde på moset kröna skapelsen med en liten, liten radioaktiv moj...
Hur denna kombination skall sorteras sätter ju i alla fall myror i huvudet på undertecknad (som en liten referens till ett tidigare inlägg...).
Det finns som ni förstår då en tillstymmelse till möjlighet att sortera fel och om man gör det så händer det spännande saker.
Från ingenstans materialiseras en mycket, mycket sträng varelse.
Tänk korsning mellan en Lägervakt, en religionslärarinna och en gammal Översjuksköterska. Denne upplyser en om att man kastat fel (vilket alldeles säkert stämmer) och, utan att säga det rent ut, göra en personligt ansvarig för både Klimatförändringen, Ozonhålet och Östersjöns försurning (vilket kanske är att överdriva en aning)...
Nu är givetvis inte min mening att kasta exkrementer på denna yrkesgrupp. Man gör sitt jobb och man gör det bra.
Jag noterar att om jag skulle arbeta på en arbetsplats där det härskar ett sådant ofantligt kaos varje dag som det nu gör på en återvinningscentral när horder av stressade människor ska ta sitt miljöansvar, skulle jag förmodligen bli tokig. Tokigare. Och då jämför jag ändå med Sjukvården...
Så nu sitter jag med en fluffig känsla av gott samvete då jag vet att mitt gamla skräp är i full färd att omvandlas till nytt skräp som någon annan stackars sate kommer att få återvinna om ett tag...
/ Daniel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar