Nederlagets bittra smak

731,61 km. Detta är distansen som jag sprungit under ett års tid. Suck...!

En förklaring kanske är på sin plats. För exakt ett år sedan satte jag upp ett mål för mig själv, ett mål som jag programmerade in på en tränings-site och sedan inte sprungit en millimeter utan att bokföra sträckan...

Målet var 1000 km. Specifikt 1000 km i Sockeplast (eller motsvarande minimalistiska fotbeklädnader för träningsändamål).

Mina sockeplaster. Inte helt punkteringssäkra...

Att detta havererade berodde på flera saker. Stenar, Taekwondo,  Sjukhussäng och Pannbensbrist. Det i idrottssammanhang välkända STSP-syndromet...

Stenar

En liten nackdel med sockeplaster och deras 2mm tjocka sula är att när man kommer hasande med sitt betong-tunga löpsteg och råkar kliva på någon form av spetsig sten, blir det en ganska våldsam kontakt mellan den mjuka foten och den vassa stenen... 

Exakt detta hände och jag tillbringade ett par månader med att halta runt och svära över fötter...

Taekwondo

I efterhand kanske inte en brilliant idé att börja nybörjarträning Taekwondo med urusel koordination, halvdassig fysik och en smärtande fot. 

Nåja - det är lättare att vara efterklok än förutseende...

Killen på bilden är INTE jag...

Sjukhussäng

Även sådana själlösa föremål kan ställa till det för en stackars löpare när tingen konspirerar mot en. En välplacerad knuff på vaden i ett obevakat ögonblick resulterade i ytterligare X antal veckors haltande och svärande - nu med Vaden som måltavla...

Pannbensbrist

Inget mer ovanligt än en rejäl motivations-svikt. Latmask, Logistik och Löpar-leda - LLLL. Har knäckt många lovande 43 åringar...

Några saker skall poängteras:

731,61 km på ett år är ganska sannolikt det längsta jag någonsin sprungit på den tiden.

Jag tycker själv att sträckan är helt OK för en något överviktig 43 årig soffpotatis med dålig hållning och ett retirerande hårfäste (hmmm - hårfästet kanske inte har så mycket med löpning att göra...).

Ja - Universum har motsatt sig hela idén med 100 mil och satt sig på tvären då och då.

Men...

Målet var 1000 km! 

Inte 731,61 km!

Jag har alltså misslyckats. 

Inte för att nu detta är något fantastiskt ovanligt. Man skulle nog säga att jag och misslyckanden är gamla kompisar, men just i detta fallet så hade jag faktiskt föresatt mig att lyckas och kände att jag kunde klara det.

Men nä.

Nåja - vad är väl en bal på slottet...?!

Det är väl bara att ta nya tag och kanske överkompensera lite. 

200 mil i högklackat kanske...?