Första maj, oooh maj!

Första maj. Ett tillfälle att demonstrera för och emot en massa saker. 

Det enda jag demonstrerade denna speciella dag var min oförmåga att hantera trilskandes datorer...

Datorer. Ett enda ord som kan framkalla en mängd olika känslor beroende på vem (och när...!) man frågar. Allt ifrån långa haranger med okvädningsord kryddat med religiösa och sexuella aspekter till lovsjungande på ett nästan opassande sätt....

Just denna dag satt undertecknad och hustrun och i största lugn planerade att tillbringa en ledig onsdag med att göra absolut ingenting. 

Mitt uppe i denna aktivitet säger Hustrun: 

- "Deklarationen!!!" ....ävlar! skulle vara inne idag! 

Nåväl - i detta teknikens tidevarv borde inte detta vara något problem eftersom man ju kan hantera detta med hjälp av bankID på datorn och på så sätt slippa masa sig in till Storstan med pappersvarianten.

Nu visade det sig att tyvärr var inte Herr Murphy ledig denna dag...  När jag skulle identifiera mig på Kungliga Skatteverkets deklarationssida så började fula meddelanden dyka upp. 

Alla dessa var rörande eniga om att min virtuella legitimation hade slutat gälla och att en ny behövdes. Som parantes kan sägas att den gäller ett år i taget och dess slutdatum hade infallit för exakt 9 timmar sedan...).

I normala fall är det enkelt att ladda ner en ny, men just nu hade någon i sin oändliga visdom beslutat sig för att mitt operativsystem på datorn var för gammalt för att denna tjänst skulle tillhandahållas.

Plan B.

Hustrun har en PC som inköptes för att utföra massor av viktiga saker på. Efter lite funderande så tyckte hon att mina skäl att få skapa en egen användare på denna dator var tillräckligt goda (dvs att slippa åka i fängelse för deklarationsbrott...). 

Under skapandet av denna användare så blir skärmen blå och fram kommer text som baserat på hur mycket man förstår av den lika gärna kunnat vara skrivet på gammel-grekiska eller Ny-Kantonesiska... Det jag förstod (på min ultra-låga dataförståelsenivå) var att detta var ytterst obra!

Sedan följde 2 timmars Jag-vet-inte-vad-jag-håller-på-med-men-jag-hoppas-att-skiten-i-alla-fall-inte-exploderar. 

Detta försiggick under succesivt stigande oro och jag såg mig själv sitta oändliga timmar i köer till telefonsupport för att sedan bli grundligt tillplattad av någon snorig datayngling som  skulle förklara hur oändligt korkad jag var och sedan lägga på luren med kvarstående problem.

Nu ska jag komma med ett uttalande som kanske kan reta vissa.

"Detta har bara hänt mig på en PC och aldrig på min Mac".   
Så, så så - lugn nu. Jag säger inte att Mac är bättre än PC, utan jag säger bara att Macen inte kommunicerat med mig lika frekvent som PC´n har. 

Vill man ha nyanserade åsikter så kan man debattera detta ämne...

När till slut datorn startade igen och allt verkade frid och fröjd så beslutades enhälligt att vi nog inte gör fler försök att skapa en användare åt mig på den datorn. 

Istället skickade jag ett sms till skattmasen. Tog 20 sekunder och jag svor inte en enda gång.