Knivar och semester

Finns det egentligen något som är mer farligt än semester? - jo kanske om man pratar "Hopp från Eiffeltorn iförd tangatrosa", "1000 meter Pirajasim insmetad i köttfärs" eller "Rysk roulette med giljotin", men nu menar jag vanliga aktiviteter...

Semestrar handlar ju ganska ofta om att göra en massa saker som man normalt inte hinner  med i sin vardag. Det ska dessutom helst vara saker som man inte riktigt behärskar och som det oftast finns  en specialiserad yrkeskår som gör (mot betalning då såklart...).

Det är allehanda reparationer av teknisk utrustning och bostad, trädgårdsarbeten och givetvis det allra vanligaste - byggnationer...

Det är något med semester som sätter det vanligvis ganska välutvecklade sunda förnuftet ur spel. Självinsikt, konsekvensförståelse, svårighetsbedömningar - allt bara försvinner och ersätts med "Hur svårt kan det vara...!?".

Undertecknad har nu semester, så arbetet har dragit igång på fullvarv med trädgård och byggande på garaget. Detta byggande har för all del även utförts innan semestern men på det som populärt kallas "sparlåga". En så fantastiskt liten, flimrande låga att en eldfluga skulle skratta sig Harmynt åt den...

Nå - det som byggs är alltså en liten lägenhet ovanpå garaget. En briljant projekt som säkert blir kanonbra när (om) den någon gång blir klar. Just nu är det innerväggsbyggande och gipsande som är på tapeten (så att säga...).

"Jaha" - säger ni skeptiskt. "Hur himla farligt kan nu detta vara, din ofantliga mespropp...?!?"

Jag är riktigt glad att ni frågade. Även om både artillerield och minor sannolikt är farligare så har jag faktiskt aldrig fysiskt skadats av sådana, men det har jag däremot gjort av sned-tak!

Höjden (eller lägsta punkten) på lägenhetens tak är ca 1,60 meter ovan golvet. Undertecknads huvud befinner sig på ca 1,76 meter över golvet i normalläget. Ni ser problemet...?

Av någon oklar anledning så saknar jag uppenbarligen tillräcklig hjärnkapacitet för att hålla denna lilla differens i huvudet när jag utfört arbeten på golvnivå. Detta har vid ett antal tillfällen resulterat i blixtrande, blodsmakande kollisioner mellan huvud och innertak.... 
Det som är bra med detta är att taket har hållfasthetstestats gånger flera och förefaller tämligen välbyggt. Det dåliga är att huvudet också testats och även om det hållit så blir det knöligare och sämre fungerande för varje smäll...!

En annan livsfarlig sysselsättning är gipsande. Jag ska bespara er ännu en utläggning om gipsets obrahet som byggnadsmaterial och istället fokusera på handhavandet.

För er som är lyckligt ovetande om hur man hanterar gipsskivor ska jag ge en kort resumé.

Inte helt ofarliga...

1) Baxa upp den eländigt stora skivuslingen på ett bord.

2) Rita upp den form som du vill ha ut ur den

3) Skär efter linjen med en mattkniv eller motsv...

4) Bryt gipset efter den skurna linjen

5) Skär loss biten

Nu har jag ju gjort dessa moment fler gånger än jag egentligen skulle velat vilket ju innebär att man efter hand utvecklar ett visst mått av odödlighet relaterat till detta.

Jag stod alltså idag och skar en gipsskiva med min numera ganska slöa kniv. Detta innebar att en betydande mängd muskelkraft och våld anbringades för att såga igenom gipset. Av intresse kan eventuellt vara att riktningen på skärandet var mot mig (något som man generellt brukar uppmana andra att undvika...).

Så gick det då givetvis som man kunde misstänka. Motståndet i gipset övervanns plötsligt och jag utdelade ett tämligen lömskt och välriktat hugg mot mig själv!

Jag missade både genitalia och Arteria Femoralis, men med en marginal som var mycket mindre än vad jag egentligen skulle önskat... Det hade ju varit snyggt att hamna på akutmottagningen andra semesterdagen med en artärblödning i ljumsken!

En allmän uppfattning är att denna INTE ska
Skäras av under okontrollerade former...

Så  - sjukvården är ju ganska pressad i semestertider så ska vi inte alla vara goda medborgare och minska denna belastning genom att bara känna lugnet denna semester?

Förresten - nämn ingenting om denna lilla incident för min hustru - hon kommer bara att anklaga mig för Hjärnbrist och säga åt mig att jag inte får leka med knivar något mer...

/ Daniel