Väggar

Tänkte vara lite allvarsam denna gång. Varför? - För att jag kan! 

Passar dessutom bra då de allra flesta pysslar med diverse utomhusaktiviteter nu på Sportlovet, så läsarkretsen torde bli minimal... Att jag själv är inomhus torde inte komma som någon överraskning - enda orsaken till att gå ut frivilligt är  väl om huset brinner...

Ämnet: Väggar. 

En vägg...

Nu talar vi inte om de där som jag bygger med viss regelbundenhet (och målar, och tapetserar, och spikar upp saker på osv...). Nej, nu pratar vi om den där mer obehagliga sorten som man ibland kommer i kontakt med på ett ytterst smärtsamt sätt.

Under vissa perioder i livet kommer man mer eller mindre nära sin alldeles personliga vägg. Då och då kan det till och med hända att man finner sig rejält uppsmetad mot densamma. Min egen vägg är mycket grå, har en del små sprickor i den (för att bli extra skrovllg) och har en mycket ogästvänlig massa av Concertina-tråd längs upp. 

Sammantaget ett ofantligt stabil, styggt och o-positivt elände!

En släkting till Väggen är Stupet. Egentligen tror jag att det är samma sak, dvs att stupet är början och att väggen är det som man då landar på vid botten fast då i horisontell form...

En vägg till...

Upprinnelsen till vägg-ismällande behöver inte vara några speciellt besvärliga saker egentligen. Men summerar man ihop en del I-landsproblem med några små bekymmer och en del vardagsproblem så kan man lik förbaskat hamna där. 

När man i god fart jagas mot Väggen av en liten Armé av demoner ,så är det kanske inte de som representerar reella problem som är  de värsta. Snarare är väl de jäkligaste alla dom där som frambringats av sina egna måsten, Borden och upplevda tillkortakommanden. 

De reella problemen kan man oftast frontalangripa och ge en Fair Fight, men attans vad besvärligt det kan vara att få in en träff på fiender som Kapten Känsla-av-otillräcklighet, Sergeant kan-Ingenting och Övefurir Jante!

Något man kan fundera över när man pratar med människor som "Gått in i väggen" och kombinerar detta med egna erfarenheter, är hur i hela friden man kan missa att se att man är på väg in i en sådan uppenbart gigantiska sak som en Vägg är!?

Hur kan man misslyckas med att se den?!

Det verkar som den har någon form av extraordinärt klurigt sätt att maskera sig!

De finns människor som inte verkar bekymras av väggar. Dom knatar genom livet till synes helt obekymrade om allt vad förtretligheter heter ((fyndigt va...)). 

Kan det vara så att dessa har huvudet bland molnen och där finns det ju som bekant inte särskilt många väggar...?

Ytterligare en vägg...

Hur ska man då hantera något som väger millioner ton, är helt osynligt, dyker upp helt utan förvarning och drabbar vem som helst? 

Var jag TV-psykolog eller skvallertidningskrönikör så hade jag givetvis en bunt 100-procentiga lösningar (som dessutom skulle göra mig sanslöst rik...) men eftersom så icke är fallet, får ni här alternativ B: En halvtaskig plattityd av samma vetenskapliga dignitet som ett halvätet Ballerinakex...

Man får helt enkelt använda sig av det gamla pannbenet och vara tjurigare än den där jäkla väggen! 

Även en betongvägg går att banka sig igenom med tillräckligt många pann-bankningar!

Avslutar med ett litet citat. Det är på engelska eftersom vi ju alla vet att allting låter Ballare på det språket!

"Failure lies not in falling down. Failure lies in not getting up" 

Kinesiskt proverb  (Vad sjutton nu ett pro-verb är!? Är det ett extra bra vanligt verb eller...?)