I dödsskuggans dal

Det är med mina sista krafter och darriga fingrar jag knackar ner detta som sannolikt blir mina sista ord. Krafterna avtar och slutet närmar sig. 

Men jag ser fram emot det med förtröstan eftersom det skall befria mig från denna världens plågor...

Är det förkylning?! - undrar ni med fasa...  - Nej, så illa är det faktiskt inte, så det finns saker att vara tacksam för.

Nej, det är magsjuka som så till slut slagit sina vassa, infekterade klor i undertecknad!

Hustrun var först ut, följd av sonen och så till slut dottern. Det var då jag började ana att detta inte skulle gå så bra. 

Trots alla huskurer tänkbara (och otänkbara) med peppar, whiskey, c-vitamin, äpplen, fisksoppa... hmmm...det sistnämnda kanske inte hörde dit.. - så hann jag precis från jobbet innan livet tog en snar vändning till det jättemycket sämre...

Alla komponenter i en juste magsjuka är närvarande: 

Kräkning - check!

Illamående - check, check!

Feber - jojomensan!

Helkroppssmärta - Japp!

Distinkt dödslängtan - ja tack!

Allmän ömklighet - Ja, enligt hustrun...

Vi återvänder för en kort stund till termen "Illamående". 

Som sjukvårdspersonal har man ju någon gång gjort bort sig och beskrivit patientens tillstånd med : - "Han/honär bara lite illamående". 

Det är väl ungefär som att säga att "Han/hon fick ena armen avsliten av en bindgalen Grizzlybjörn, men det är ingen fara för han/hon har ju en kvar..."!

Språkligt så betyder ju "illa" något obra, obehagligt, dåligt, smärtsamt och en hel radda andra saker som generellt anses som saker man ska undvika.

"Mående" å sin sida är hur organismen tycker att allting är en sammanfattning av en mängd olika faktorer ihopkletade till en sörja - svaret på allt.

Sätter man ihop dessa så inser man ju att illamående är något organismen riktigt, riktigt, absolut inte, ens på skoj vill vara!

Utan dessa taffliga försök till amatör-analyserande så kan nog de flesta känna igen detta när man krälar på golvet framför sin porslinstron och vränger inälvorna ut och in. 

Den som har sett någon kräkas på ett vackert och värdigt sätt kan ju tala om för mig hur man gör...!

- Vad är det för ett hemskt ljud!!!
-Skit i det och spring för livet!!!

( Under tiden detta har skrivits har jag hunnit med ett par besök till grannrummet för lite "körande av Gustavsbergsturen...". 

Vid sista tillfället svär jag på att jag kände navelns insida passera tandraden för ett kort ögonblick... )

Nu ska jag ta mitt största fan (en blå plasthink) och och gå iväg för att göra någon form av occult bönecermoni för att hjälpa oddsen för att detta är en "en-dags-variant" av magsjuka. 

Den är för övrigt mitt ENDA fan i nuläget eftersom alla katterna av någon outgrundlig anledning sprang för livet inför de intressanta ljud som magtömning resulterar i...

Nu ser jag änglarna komma för att hämta mig! Konstigt nog ser jag något som liknar en lie och kan nästan svära på att en av dom har en eldgaffel och bock-klövar, men det är givetvis inbillning....

Vi avslutar detta feberyrande med en liten dos ful-latin:

Si vos evomere lecur!  (Den som kräks lever!)