Vi lever i en värld som tycks besatt av att försöka förkorta så många ord som möjligt.
Extremfallet är väl det som dottern och hennes kompisar pysslar med på telefoner och datorer. Lyckas man förstå mer än 10% av en sådan konversation så ska man vara glad.
- " Tja vgd lol rotfl rotflmno fdrotflfnofr"...
Ofantligt obegripligt, men kidsen förefaller i alla fall förstå det...
På jobbet drabbas man ibland av detta när doktorerna varit på kurs. Då står det en massa saker med tre bokstäver och man får lägga ner en ansenlig tid på ett slå upp, fråga och gissa vad det egentligen betyder.
Där finns ju annars "IVPA - i Väntan på ambulans", "IVPP - I väntan på patient" och "IVPDDEO - I väntan på den där eländiga Operatören"...
Den som i något sammanhang genomfört någon form av militär verksamhet med amerikaner noterar snabbt hur dom tenderar att använda 3-bokstäversförkortningar ungefär vartannat ord.
Inte helt enkelt om man inte tillbringat några dagar med att plöja igenom kioskvältaren "Tre millioner militära förkortningar för nybörjare"...
I amerikanernas fall så förefaller det också som om man ändå måste producera ett visst antal bokstäver i varje mening, så man måste då kompensatoriskt öka ANTALET förkortade ord istället...
Jag har en liten teori om att antalet bokstäver i en förkortning speglar hur viktigt de förkortade orden är. Två-bokstävers förkortningar är ju så obetydliga att dom knappt finns. Tre bokstäver är väl vanligast. 4 bokstäver - då börjar det bli riktigt seriöst. Sen har vi alla dom där medicinska studierna av olika sorter som tar sig själva på det yttersta av superseriöst hyperallvar. Dessa kan ha alltifrån 5 till ruskigt många fler bokstäver i sin förkortning. Då är det viktiga saker!
I min civila verksamhet just nu är det bara en förkortning som gäller. Hustrun har magsjuka och då gäller IVPM - "I Väntan På Magsjuka"...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar