Väggar

Tänkte vara lite allvarsam denna gång. Varför? - För att jag kan! 

Passar dessutom bra då de allra flesta pysslar med diverse utomhusaktiviteter nu på Sportlovet, så läsarkretsen torde bli minimal... Att jag själv är inomhus torde inte komma som någon överraskning - enda orsaken till att gå ut frivilligt är  väl om huset brinner...

Ämnet: Väggar. 

En vägg...

Nu talar vi inte om de där som jag bygger med viss regelbundenhet (och målar, och tapetserar, och spikar upp saker på osv...). Nej, nu pratar vi om den där mer obehagliga sorten som man ibland kommer i kontakt med på ett ytterst smärtsamt sätt.

Under vissa perioder i livet kommer man mer eller mindre nära sin alldeles personliga vägg. Då och då kan det till och med hända att man finner sig rejält uppsmetad mot densamma. Min egen vägg är mycket grå, har en del små sprickor i den (för att bli extra skrovllg) och har en mycket ogästvänlig massa av Concertina-tråd längs upp. 

Sammantaget ett ofantligt stabil, styggt och o-positivt elände!

En släkting till Väggen är Stupet. Egentligen tror jag att det är samma sak, dvs att stupet är början och att väggen är det som man då landar på vid botten fast då i horisontell form...

En vägg till...

Upprinnelsen till vägg-ismällande behöver inte vara några speciellt besvärliga saker egentligen. Men summerar man ihop en del I-landsproblem med några små bekymmer och en del vardagsproblem så kan man lik förbaskat hamna där. 

När man i god fart jagas mot Väggen av en liten Armé av demoner ,så är det kanske inte de som representerar reella problem som är  de värsta. Snarare är väl de jäkligaste alla dom där som frambringats av sina egna måsten, Borden och upplevda tillkortakommanden. 

De reella problemen kan man oftast frontalangripa och ge en Fair Fight, men attans vad besvärligt det kan vara att få in en träff på fiender som Kapten Känsla-av-otillräcklighet, Sergeant kan-Ingenting och Övefurir Jante!

Något man kan fundera över när man pratar med människor som "Gått in i väggen" och kombinerar detta med egna erfarenheter, är hur i hela friden man kan missa att se att man är på väg in i en sådan uppenbart gigantiska sak som en Vägg är!?

Hur kan man misslyckas med att se den?!

Det verkar som den har någon form av extraordinärt klurigt sätt att maskera sig!

De finns människor som inte verkar bekymras av väggar. Dom knatar genom livet till synes helt obekymrade om allt vad förtretligheter heter ((fyndigt va...)). 

Kan det vara så att dessa har huvudet bland molnen och där finns det ju som bekant inte särskilt många väggar...?

Ytterligare en vägg...

Hur ska man då hantera något som väger millioner ton, är helt osynligt, dyker upp helt utan förvarning och drabbar vem som helst? 

Var jag TV-psykolog eller skvallertidningskrönikör så hade jag givetvis en bunt 100-procentiga lösningar (som dessutom skulle göra mig sanslöst rik...) men eftersom så icke är fallet, får ni här alternativ B: En halvtaskig plattityd av samma vetenskapliga dignitet som ett halvätet Ballerinakex...

Man får helt enkelt använda sig av det gamla pannbenet och vara tjurigare än den där jäkla väggen! 

Även en betongvägg går att banka sig igenom med tillräckligt många pann-bankningar!

Avslutar med ett litet citat. Det är på engelska eftersom vi ju alla vet att allting låter Ballare på det språket!

"Failure lies not in falling down. Failure lies in not getting up" 

Kinesiskt proverb  (Vad sjutton nu ett pro-verb är!? Är det ett extra bra vanligt verb eller...?)

I dödsskuggans dal

Det är med mina sista krafter och darriga fingrar jag knackar ner detta som sannolikt blir mina sista ord. Krafterna avtar och slutet närmar sig. 

Men jag ser fram emot det med förtröstan eftersom det skall befria mig från denna världens plågor...

Är det förkylning?! - undrar ni med fasa...  - Nej, så illa är det faktiskt inte, så det finns saker att vara tacksam för.

Nej, det är magsjuka som så till slut slagit sina vassa, infekterade klor i undertecknad!

Hustrun var först ut, följd av sonen och så till slut dottern. Det var då jag började ana att detta inte skulle gå så bra. 

Trots alla huskurer tänkbara (och otänkbara) med peppar, whiskey, c-vitamin, äpplen, fisksoppa... hmmm...det sistnämnda kanske inte hörde dit.. - så hann jag precis från jobbet innan livet tog en snar vändning till det jättemycket sämre...

Alla komponenter i en juste magsjuka är närvarande: 

Kräkning - check!

Illamående - check, check!

Feber - jojomensan!

Helkroppssmärta - Japp!

Distinkt dödslängtan - ja tack!

Allmän ömklighet - Ja, enligt hustrun...

Vi återvänder för en kort stund till termen "Illamående". 

Som sjukvårdspersonal har man ju någon gång gjort bort sig och beskrivit patientens tillstånd med : - "Han/honär bara lite illamående". 

Det är väl ungefär som att säga att "Han/hon fick ena armen avsliten av en bindgalen Grizzlybjörn, men det är ingen fara för han/hon har ju en kvar..."!

Språkligt så betyder ju "illa" något obra, obehagligt, dåligt, smärtsamt och en hel radda andra saker som generellt anses som saker man ska undvika.

"Mående" å sin sida är hur organismen tycker att allting är en sammanfattning av en mängd olika faktorer ihopkletade till en sörja - svaret på allt.

Sätter man ihop dessa så inser man ju att illamående är något organismen riktigt, riktigt, absolut inte, ens på skoj vill vara!

Utan dessa taffliga försök till amatör-analyserande så kan nog de flesta känna igen detta när man krälar på golvet framför sin porslinstron och vränger inälvorna ut och in. 

Den som har sett någon kräkas på ett vackert och värdigt sätt kan ju tala om för mig hur man gör...!

- Vad är det för ett hemskt ljud!!!
-Skit i det och spring för livet!!!

( Under tiden detta har skrivits har jag hunnit med ett par besök till grannrummet för lite "körande av Gustavsbergsturen...". 

Vid sista tillfället svär jag på att jag kände navelns insida passera tandraden för ett kort ögonblick... )

Nu ska jag ta mitt största fan (en blå plasthink) och och gå iväg för att göra någon form av occult bönecermoni för att hjälpa oddsen för att detta är en "en-dags-variant" av magsjuka. 

Den är för övrigt mitt ENDA fan i nuläget eftersom alla katterna av någon outgrundlig anledning sprang för livet inför de intressanta ljud som magtömning resulterar i...

Nu ser jag änglarna komma för att hämta mig! Konstigt nog ser jag något som liknar en lie och kan nästan svära på att en av dom har en eldgaffel och bock-klövar, men det är givetvis inbillning....

Vi avslutar detta feberyrande med en liten dos ful-latin:

Si vos evomere lecur!  (Den som kräks lever!)

Förkortat

Vi lever i en värld som tycks besatt av att försöka förkorta så många ord som möjligt.

 Extremfallet är väl det som dottern och hennes kompisar pysslar med på telefoner och datorer. Lyckas man förstå mer än 10% av en sådan konversation så ska man vara glad. 

- " Tja vgd lol rotfl rotflmno fdrotflfnofr"...  

Ofantligt obegripligt, men kidsen förefaller i alla fall förstå det...

På jobbet drabbas man ibland av detta när doktorerna varit på kurs. Då står det en massa saker med tre bokstäver och man får lägga ner en ansenlig tid på ett slå upp, fråga och gissa vad det egentligen betyder. 

Där finns ju annars "IVPA -  i Väntan på ambulans", "IVPP - I väntan på patient" och "IVPDDEO - I väntan på den där eländiga Operatören"...

Den som i något sammanhang genomfört någon form av militär verksamhet med amerikaner noterar snabbt hur dom tenderar att använda 3-bokstäversförkortningar ungefär vartannat ord. 

Inte helt enkelt om man inte tillbringat några dagar med att plöja igenom kioskvältaren "Tre millioner militära förkortningar för nybörjare"... 

I amerikanernas fall så förefaller det också som om man ändå måste producera ett visst antal bokstäver i varje mening, så man måste då kompensatoriskt öka ANTALET förkortade ord istället...

Jag har en liten teori om att antalet bokstäver i en förkortning speglar hur viktigt de förkortade orden är. Två-bokstävers förkortningar är ju så obetydliga att dom knappt finns. Tre bokstäver är väl vanligast. 4 bokstäver - då börjar det bli riktigt seriöst. Sen har vi alla dom där medicinska studierna av olika sorter som tar sig själva på det yttersta av superseriöst hyperallvar. Dessa kan ha alltifrån 5 till ruskigt många fler bokstäver i sin förkortning. Då är det viktiga saker!

I min civila verksamhet just nu är det bara en förkortning som gäller. Hustrun har magsjuka och då gäller IVPM - "I Väntan På Magsjuka"...