Prövningens tid är inte förbi...

Ett måste vid bilbesiktning!

När ens bil fyller tillräckligt många år så måste den undersökas av allvarliga män med overaller och små hammare som ska knacka på viktiga punkter på bilens anatomi. 

Om allting går väl utmynnar det hela med att man (något fattigare) får ett litet papper med ett stort streck över och man får åka därifrån. Har man mindre tur så står det istället diverse siffror av olika valör. Ju mer siffror och ju större dessa är, desto mer besvär och pengar kommer det att krävas för att ånyo åka runt på vägarna.

Idag skulle undertecknads bil genomgå denna skärseld av undersökningar för att pånyttfödd nå andra sidan... 

Till skillnad från vad som ofta varit fallet så kände jag en stor tillförsikt inför detta tillfälle. 

För en gång skull var planeringen väl  utförd. Betalningen var för länge sedan gjord, en förbesiktning hos märkesverkstaden var genomförd,  Tid var bokad och undertecknad hade avsatt lagom med tid innan arbetet. 

Tråkigt nog kan jag inte ta åt mig äran för något av detta eftersom det var min hustru som hade ombesörjt detta med samma precision och driv som en Överbefälhavare som leder sina styrkor i ett anfall mot tjuriga grannländer...

Med 10 minuter till godo rullar jag fram till incheckningsautometen på Bilprovningen. Bilens reg.nr knappas in och dagen börjar raskt bli sämre. "Idag kan det inte beredas tid för besiktning" upplyser mig apparaten. 

OK, OK, ingen panik - jag knappade väl in fel nummer. Nytt försök med samma nedslående resultat.

En viss stress infinner sig. Tack och lov har man en reception. En Väldigt obemannad reception... 

Efter en stunds studsande mellan väggarna dyker en anställd upp som jag framlägger mitt problem för. Knappande på datorer och funderande visar att: - Nepp - ingen besiktning för den bilen vid den tidpunkten!

 - "Men - är du på rätt ställe?" frågar den obildade drummeln bakom disken! Såklart är jag på rätt ställe! Hur många Svensk Bilprovning kan det finnas i stan?!

Två, visar det sig...! Och det ställe där jag befann mig var givetvis inte det rätta...

Här följer en hel räcka ord som min mor absolut inte skulle tycka var lämpliga, vare sig i skrift, ord eller (som i detta fall) tanke! 

Rallykörning genom städer i snöblandat regn, mörker och dessutom i ett tillstånd av sammanbiten stress och aggression är inte ägnat att ge några vänner i trafiken. Så ej heller denna gång. Tack och lov så var inga av dessa icke-vänner utrustade med blåljus och med mandat att bötfälla ilskna bilbesiktningsstationsbesöks-wannabes...

Bilbesiktningsstationer borde (i en perfekt värld..) vara små öar av ljus i ett kompakt mörker. Stora, blinkande skyltar borde visa in kunderna till rätt ställe. Även blinda, döva, ouppmärksamma eller bara djupt nere i stresskonen skulle omedelbart hitta rätt - helt enkelt bara för att det skulle vara omöjligt att göra fel. 

Nu lever vi ju inte riktigt i den perfektaste av världar... 

Bristvara...

Den aktuella bilbesiktningsplatsen var samlokaliserad med ett större bilföretag vilket jag hittade rätt omgående. Något jag INTE hittade var skyltar som talade om bilbesiktning. 

Efter att ha snurrat runt på parkeringen ett tag så hittade jag till ett ställe där det stod "Däckverkstad". 

- "Idiot!" säger ni då. - "Det borde väl till och med du fattat att Däckverkstad inte är synonymt med Bilbesiktning"! Ja, ja, ja - om man framställer det på det sättet... Jag var en smula stressad vid det aktuella tillfället och höll på med den nobla sysselsättningen Gripa-Efter-Halmstrån. 

Även om mekanikern på verkstan såg frågande/förvånad/en liten smula nedlåtande ut, så kunde han i alla fall ge mig en riktning till Bilprovningen.

Hopp! (dvs som att känna en tillstymmelse till hopp - till skillnad från att hoppa framåt i berättelsen för att inte en läsare skall lessna på dravlet...). Med hjälp av denna riktning så kryssade jag fram genom industriområdet och såg den välkommnande (om än ruskigt lilla) skylten bilprovning. Problemen var över! 

Inte...

In stövlar undertecknad och anmäler bilens registreringsnummer vid disken.

 "Du är sen" konstaterar mannen bakom disken = diskmannen. 

"Ja, Jo, fel ställe, visste inte, mummel, svårt hitta, mutter, mutter, dåligt skyltat osv..." försvarar jag mig med. 

"Det kan bli svårt att få in dig" samt en förklaring om tätheten på inbokade tider och vad som händer om detta förskjuts...

Jaha - tänkte jag då och gjorde mentala överslag om när i hela friden man skulle kunna göra ett nytt försök att boka besiktning, oddsen för att åka fast om man kör trots körförbud, eller om det inte helt enkelt vore bäst att bara sälja bilen till närmaste förbipasserande. 

Tursamt nog behövde jag inte komma till någon slutsats eftersom diskmannen avbröt funderingarna genom att fråga vilken sorts bil det var frågan om.

Många tacksamma tankar till det aktuella bilmärkets goda rykte i besiktningssammanhang! Det kombinerat med att den i sammanhanget är relativt ny och att en förbesiktning var gjord, gjorde att Diskmannens hjärta veknade och han sa att det gick att klämma in min bil om en liten stund.

Snällt - men en oro kvarstod för vad "Om en liten stund" innebar. Erfarenhetsmässigt kan detta begrepp innebära en variation från "NU" via "SEN" till "OFANTLIGT LÄNGE". Eftersom tiden nu runnit iväg så tänkte jag också på mitt arbete där jag nog faktiskt borde befinna mig just nu.

Är denna höna äggsjuk eller inte...?

Man står upp - sitter ner - står upp - sitter ner som om man utför en pantomimvariant av "Hela Havet Stormar". Man bläddrar i diverse tidskrifter och man knappar på sin mobil. Något större själsligt lugn får man dock sällan av dessa övningar... I korthet - man ser ofantligt stressad ut! 

Man kan inte annat än beundra personalen på sådana inrättningar som säkert utsätts för sådana besökare otaliga gånger varje arbetspass. Jag tror nog att jag skulle bli en liten smula störd i mitt arbete på Operation om det skulle snurra en massa anhöriga runt min arbetplats som ett gäng vilsekomna studsbollar...

Så - efter eoner av väntande blev det så min tur och besiktandet kunde genomföras utan att en massa siffror uppenbarades på protokollet. Jag kan inte säga att jag var alltför förvånad över att en av baklyktorna var trasig. Den var hel för 2 dagar sedan, men den tyckte väl att det vara dax att gå sönder så att besiktningen blev lite spännande... 

Så med ett något högre blodtryck, en något minskad självkänsla och med ett lite större magsår kunde jag återvända till civilisationen.

Då är det bara att börja ladda för baklyktebyte...  YiHaaaa!!!

Vikten av att tala vänligt med sin bil

Familjen investerade nyligen i en andrabil för att göra logistik och taxiverksamheten lite lättare. Efter en hel del funderande och jämförande så struntade vi blankt i vår vanliga strategi att köpa saker som är praktiska, förnuftiga och allmänt main-stream. 

Nu blev det istället en liten, liten Fiat 500 som om man ska sammanfatta dess egenskaper i ett ord skulle detta bli "Söt"...

Förutom att vara en mycket liten bil så är den försedd med ett system för att integrera mobiltelefon med bil. Detta är (i huvudsak) röststyrt. 

Här höjs då omedelbart en liten skog av varningsflaggor. Italiensk bil, röststyrt. Innebär detta då att man måste kunna leverera sina kommandon på Italienska i kulsprutetempo samtidigt med dubbelsidigt gestikulerande..? 

Nej - Tack och lov fanns det en engelsk version av pratande...

Efter en del instruktionsboksläsande (något okarakterisktikt eftersom man annars brukar inleda sådana övningar med att kasta denna all väders väg och sedan knappa planlöst...) så låste jag in mig och bilen i garaget för lite seriöst teknik-nördande.

Att få telefonen och bilen att koppla ihop sig via Bluetooth var osannolikt enkelt. 

Sedan följde momentet att försöka ringa upp olika personer genom att med sin icke-italienska röst få bilen att förstå vad man ville....

Försök nr 1 - ringa upp Susanne (det är ju alltid bra att låta oskyldiga slippa de första trevande försöken med ny teknik..).  Metoden är enkel: Tryck en knapp - säg på klingande skolengelska namnet på den man vill ringa till och sedan bekräftr man detta. Plätt-lätt!

- "Call Susanne" säger jag optimistiskt.

- "Do you want to call (Susannes brors namn)?" säger den kvinnliga datarösten.

- " No" säger jag artigt, men bestämt

 - " Call Susanne (prövar jag med en annan betoning".

- " Do you want to call Kundtjänst Telia"? Säger den okunniga människan.

- "No, no, no" replikerar jag med stigande irritation.

- " Call Susanne H" försöker jag med övertydlig röst.

- " Do you want to call (En oskyldig arbetskamrats namn vilket inte liknar hustruns på något sätt...).

-" No, no, NO, you fu....!"

Man kan bli rätt agiterad över döda tings okunnskap. För några sekunder övervägde jag att svara med okvädesord och sexistiskt nedsättande uttryck riktade mot den artificiella datapersonligheten. Jag avstod från detta i sista stund. Man vet ju aldrig om hon hade gjort ratten strömförande eller pumpat in avgaser i kupén. Man har väl sett filmen 2001...

Är det en sådan som sitter bakom instrumentpanelen månne...?

-" Call Suussaaannneee" (Jag är rätt säker på att ingen, någonsin, någonstans har uttalar hustruns namn på detta extremt onaturliga sätt. det lät nästan som när något av de där gamla kasettbanden trasslade sig och gav någon sorts dödsrossling innan dom gick av...).

Självklart kopplade datorn ihop detta märkliga ljud med rätt person och rätt telefonnummer och administrerade detta samtal på ett mycket effektivt och bra sätt.

Nu gäller det bara att komma ihåg vad Susanne egentligen heter på dataspråk nästa gång jag ska ringa henne...

Ute och Cyklar

Alla i min omgivning har under årens lopp fått utstå en tämligen omfattande flod av gnäll centrerat till min egen förflyttning från bostaden till jobbet. 

Yttranden som - " Cykel-helv....tet!!!", "Jä...a Punktering!!" "Nu har växeluslingen havererat IGEN!!" har repeterats så pass många gånger att det nog börjar vara lite för välbekant....

Hur tillfredsställande det än må vara att gnälla inför oskyldiga på jobbet, så gör detta ju inte att själva transporterandet blir lättare. Detta måste lösas på annat sätt.

År av misskötande av cyklar och krångel med växlar och bakhjulspunkteringar har fått mig att lägga upp en briljant strategi som kommer att lösa detta en gång för alla! Jag ska köpa en cykel-usling UTAN växlar! Japp - hur svårt kan det vara? Ni som nu någon gång läst något som jag skriver vet ju att det ALLTID är svårare än det verkar... Så ock detta. Det visar sig att oväxlade cyklar (för åretruntpendling) är en riktigt främmande fågel...

Var allting inte lite enklare förr...?

Om man går in till en cykelaffär och frågar efter en oväxlad cykel, får man oftast följande reaktion:

• En tom, oförstående blick från den stackars försäljare som man konfronteras med
• Försäljaren gör någon form av bedömning (och sonderar flyktvägar)
• Man får sedan alltid en direkt fråga: - " Varför ?!?".

Då tvingas man förklara sina dunkla motiv:

1)    Hatar växlar som slutar fungera

2)    Ständiga punkteringar som kräver att man monterar lös växlarna (som då slutar fungera)

    

3)    Missköter sina cyklar så grundligt att inga växlar i världen överlever denna behandling (och följaktligen slutar fungera).

   

4)    Bor på ett fullständigt plattland - ANVÄNDER över huvud taget inte växlarna (om dom nu händelsevis skulle fungera)!

De mest välsorterade butikerna har då i sällsynta fall lyckats trolla fram någon oväxlad landsvägsracer i retro-modell med bockstyre som sitter så lågt att det nästan är i samma höjd som framnavet... 

Ett annat pyttelitet problem är att dessa då är utrustade med däck som är typ 1 cm breda och saknar varje tillstymmelse till mönster. Alltså inte riktigt optimala om man inte älskar att byta däck efter punktering (läs lite i ovanstående text om min åsikt i ämnet är oklar...). 

Sådana däcks lämplighet för snöslask, fryst snöslask och ett par decimeter blötsnö kan väl också ifrågasättas...

Nej, nej, nej!

När inte verkligheten har svaren så går man till Internet. Efter lite sökningar så öppnades en ny värld. Det visade sig att det finns någon slags populär-fenomen (främst i storstäder)som centrerar sig kring just - japp! - oväxlade cyklar!

 Man pratar om "Single-speed" och "Fixies". På svenska "Oväxlat" och "Någon-slags-nav-som-gör-att-tramporna-följer-bakhjulet-och-man-kan-inte-frirulla-utan-man-måste-trampa-på-samma-sätt-som-på-enenhjuling". 

De som är riktigt Hard-core har inga bromsar utan använder benen och det där speciella navet för att bromsa. Knappast något för nybörjare - undantaget de nybörjare som tycker att helkropps-skrapsår är kul...

Mina vetenskapliga (...) undersökningar har identiferat två undergrupper. En är hippa storstadsmänniskor med högt behov av ballhetsfaktorbehov och de andra är sådana som pratar om "Minimalism", "Ett med cykeln", "Kontakt med vägen" och en nästan filosofisk/religös vinkling på det hela. 

En tredje grupp skulle väl eventuellt kunna vara vi andra som hatar växlar av praktiska skäl (frånvaro av tekniskt kunnande och lathet...).

Nu när jag kommit så långt så har jag då också hittat skumma butiker på nätet där dom säljer sådana cyklar. Eftersom det hela uppenbart innehåller djupare dimensioner än bara "en cykel utan växlar", så är dom ju då inte alldeles billiga... Fast då slipper man ju släpa runt på sådana ovidkommande detaljer som kedjeskydd, ringklockor, lyse, reflexer, pakethållare, växlar (givetvis!),  skärmar och i vissa fall bromsar...

En problemfri framtid väntar!

Mot vaknare tider!

Efter en längre tids sömnsvårigheter kommenderades jag iväg till det lokala sjukvårdspalatset för att utröna om det är några mer uttalade fel på mig. Efter diverse provande och undersökande kom man fram till den inte särskilt förvånande slutsatsen att det är huvudet det är fel på. Nu ska detta åtgärdas!

Efter att ha fått bokföra all sömn och sömn-inte under några veckor så analyserades detta och följande plan fastställdes:

1 Motionera 3 ggr per vecka. Ok - har hört värre. Det sades ju faktiskt ingenting om hur länge...

2 Minska på Kaffe till 3 små koppar/dag. Ett hårt slag! Det är ungefär som att få höra att du inte får andas så ofta du vill eftersom det inte är riktigt bra. Ta bara vart tredje andetag så blir det nog snart bättre...

3 Gå och lägga sig 2330 varje kväll istället för kl 2200 och upp kl 0600. För den oinvigde låter säkert detta Plätt-lätt. Denne någon har säkert ingen aning om ansträngningen som krävs för att få undertecknad att stanna i någon form av semi-vaket tillstånd fram till kl 22... Blir knappast lättare utan kaffe! Dessutom totalförbud för sovande i soffan (eller andra ställen) innan det är dags att lägga sig.

Dom här gossarna tycker nog också att vissa saker är lite besvärliga...

Så - om någon av er råkar stöta på en hålögd, Zombieliknande varelse med ett lika dåligt humör som en vattenbuffel med tandvärk, så försök ha förståelse för dennes sega tankeverksamhet och snabbhet till vredesmod, ty han kan inte hjälpa det.

Det finns väl för all del en viss möjlighet att det inte märks någon skillnad mot hur det är i vanliga fall...

Låt prövningarna börja!