Matlagningens mörker

Matlagning...

Detta gissel hör till det som obarmhärtigt återkommer för att jaga en, oavsett hur mycket man försöker smita undan. När man precis tuggat sig igenom en ovanligt oglamorös dag på jobbet, harvat någon timme läxor med barnen, skött en bunt "måste"-uppgifter och så till slut dunsar ner i soffan med den enda ambitionen att göra så lite som det bara är möjligt, då kommer plötsligt nått av barnen och tjatar om att 1) Dom är hungriga och 2) Undrar när det är mat.

I detta läge krävs viss behärskning för att inte svara som man tänker: 

Fråga 1) - " Hungrig? - Otur för dig"!

Fråga 2)- " Mat? - Någon gång nästa vecka"!

Men tyvärr kan man ju inte göra så (eftersom då sannolikheten för att barnen tar hand om mig när man sitter på hemmet, minskar alltför mycket...) så det är bara att mobilisera de sista krafterna och försöka nå det som på engelska kallas för "Escape Velocity" dvs det som behövs för att övervinna soffans dragningskraft...

Hela veckans middagar - färdigt!

Vetenskapen har ju ännu inte riktigt lyckas ordna några bättre alternativ till detta tidsödande slabbande. Man kan ju tycka att det inte borde vara omöjligt att ordna några piller som innehåller allt man kan behöva för ett hälsosamt liv. Ett Blått piller på måndag, ett rött på tisdag osv...

I ett försök att underlätta och göra det där med matlagning lite roligare, så prenumererar vi på en sån där färdig matkasse från ett känt matleveransföretag. För er som händelsevis är obekanta med konceptet så finns alltså allt man behöver inklusive recept med i kassen. Det är helt enkelt bara att följa receptet för att laga till det (det är tyvärr inte färdiglagat...). Detta är mycket pedagogiskt och följer ett logiskt mönster. Så långt allt bra - men det finns en hake...

Matlagning pågår...

Haken är tillagarens (dvs min...) förmåga att hålla flera saker igång samtidigt - a.k.a simultankapacitet. Många års studerande av ämnet gör gällande att undertecknad inte precis är världsmästare på detta. Man kan frestas att säga att jag nog hör till kategorin som står och tittar på det kokande vattnet i kastrullen för: "Nu kokar jag vatten, och då ska det baske mig inte göras något annat än att koka vatten!" Förvisso blir vattnet exemplariskt kokat, men det är en annan historia...

Det hela börjar ganska bra med enkla åtgärder som t.ex: "Sätt på ugnen" eller "skala löken". Problemet är att det hela sen eskalerar rätt så fort. Man står där och hackar några grönsaker och letar efter nått klet typ Sambal Olek (eller något annat som man förmodar ska vara en krydda, men precis lika gärna en tropisk parasitsjukdom eller ett ovanligt skojigt holländskt svampbaserat knark..). Plötsligt noterar man att man ska ha tinat kycklingen under tiden! Attans! Sen när man står där med den i handen (och grönsakerna som nu steker i stekpannan börjar bli misstänkt svarta i kanterna) ser man längre ner på sidan att det ska vara nån sorts sallad (med 4-5 olika spännande ingredienser).. Nu är det riktigt besvärligt. På toppen av detta kommer då också att det oundvikligen måste tillredas något spännande tillbehör parallellt med allt annat.

Jag överdriver inte - jag lovar...!

Så har man till slut trixat ihop dessa 4-5 parallella processer på något sätt. Dukat har man så klart inte hunnit men, och det där med att "smaka av" som står i alla recept är bara att lägga ner direkt - det får smaka som det smakar! Köket ser också ut som ett mindre krig med burkar, påsar, kastruller, bukar, knivar osv, osv överallt.

Återstår att övertyga barnen att testa på det där märkliga som ligger på deras tallrik och få dom att förstå att detta inte är ett avancerat försök att förgifta dom. Nu ska det sägas till barnens försvar att dom allt glatt tuggar i sig det mesta och att undertecknad ibland är mer skeptisk än vad barnen är...

Bortplockning, diskning, tung landning i soffan och sen gör vi om alltihop i morgon igen!