Denna Fredag, nådens år 2012, var en inte helt framgångsrik historia på jobbet. Vi sammanfattar det med : - " Blääää!!!" så får det vara bra med det...
En bidragande orsak kan möjligt vis ha varit det faktum att just denna dag skulle en hord med hantverkarpersonligheter besöka vårt oansenliga garage för att med hjälp av avancerad (och farlig...) teknik utröna orsaken till svåra tryckfall i samband med användandet av golvvärmen. Dvs - Var i h-sike läcker det!
Upprinnelsen till detta har redan, på ett mycket inneffektivt och ordrikt sätt, redan avhandlats i ett tidigare inlägg på denna blogg ("Garaget som Gud glömde").
Utrustad med en mobiltelefon försökte jag koncentrera mig på jobbet medan jag väntade på att rör-människorna skulle ringa. Hela tiden fanns en oro närvarande. Liksom en 40 kg Babian på vänster axel, var den svår att ignorera (inte gick den att locka iväg med bananer heller...).
En dörr hade lämnats olåst, så dom hade total frihet att göra vad dom ville med mitt stackars garage.
Inget samtal kom...
På hela dagen...
Inte ens efter lunch...
Bilder av allehanda katastrofer susade runt i huvudet. Vad har nu gått fel...!?
Har ni någon gång varit med om att man plötsligt börjar höra film-musik när man är i färd att göra något? Nu pratar vi inte Pjosk och solnedgångar, utan snarare köttkvarnar, motorsågar och nötknäckare när något otäckt står i färd att hända. Detta inträffade för mig när jag kommit hem och börjat gå mot garaget. Tänk "Hajen"...
Öppnar garageporten - saker flyttade, oordning, halvdunkel.... Musiken stegrar i tempo när jag går inåt i rummet (av typen *den lilla blonda studentskan ska undersöka det otäcka ljudet på nedervåningen under en period av bestialiska seriemord på hennes universitet...*)
Då!!! Distade fioler som skär genom huvudet likt ljudet av naglar på svarta tavlan (för er som är så gamla att ni minns det...)!
Och jag ser detta...!!!!!
|
| AAAAAHHHHHHHGGGHHHHHHH!!! |
Det röda golvet - är det blod?
Det fasansfulla, ensamma hålet i kaliber 9 mm. Har man avrättat mitt garage med ett enda välplacerat skott...!?
Sedan den fruktansvärda texten skrivet i svart tusch vid väggen! Ett Enda Ord: "Bila"! ......
Jag kommer aldrig att våga lämna huset igen!!!
En lösning: Jobba jämt istället! Om du aldrig är hemma behöver du inte bekymra dig - och fin chef skulle få många problem lösta - och du skulle tjäna fett med pengar;) Det där sista var bara på skoj - din familj skulle dessutom vara ett minne blott. Jag sa bara att det var en lösning - inte att den var bra..../ Gittan
SvaraRadera