Gröna veckor

Tillbaka i verkligheten efter en vecka till  i den (andra...) Gröna Maskinen. Det är ju som bekant aldrig fel att byta en turbulent branch mot en annan...

I samma sekund som man får på sig dom fläckiga kläderna händer det saker. Man börjar omedelbart bete sig annorlunda, prata annorlunda och tänka på ett annat sätt än man gör som en helt  civil skattebetalere.

Hemma hos Maslow

Det första man märker av denna beteendeförändring, är att man kliver ner ett stort antal steg på Dr Maslows behovstrappa. 

• Omedelbart börjar man fundera på när man ska äta nästa gång (och anpassar sig efter detta...). Som ett mellanled infinner sig också något som även Landstingsanställda lägger ner stora delar av sin mentala kapacitet för att förhålla sig till - Kaffe! Inget händer utan att Kaffebehovet hanterats, och då menar jag INGET.

• Sömnbehovet blir på ett ögonblick oändligt mycket större och eventuella sömnproblem är som bortblåsta. Om man lägger sig eller sätter sig ner (eller bara går lite för långsamt...) så är det god natt...

• De högre nivåerna på nämnda trappa blir också påverkade. Självförverkligandebehoven blir väldigt grandiosa och handlar plötsligt om sådana saker som att Vinna kriget, Rädda livet på 20-30 personer åt gången och Lösa försvarsmaktens strukturella och ekonomiska problem...

• Språket förändras. Utan att man tänker på det börjar man på fullt allvar säga saker som: "Vafalls" "Bah!" och "Nu ämnar jag framrycka mot matsalen för att utspisa..."...

Nervsystemet interagerar med något i uniformen (malmedlet, inpyrd svett ,krutrök...?). Plötstligt vaknar sovande delar av reptilhjärnan och söksystemen för att lokalisera varelser av motsatt kön går plötsligt på! Med sinnesskärpa som en Duvhök på streroider, kan man urskilja en kvinna på 1,5 km håll även om hon är iklädd samma uniform som alla andra, maskeringsmålad, liggande med full stridsutrustning bakom en hagtornshäck i dimma och ösregn... Snygg, ful, alldaglig spelar ingen roll. Man upptäcker dom i alla fall. 

Tänk om man kunde kanalisera denna förmåga till att upptäcka något nyttigare...!

Lätt match att se om detta är en man eller en kvinna!

Ett annat av dessa varningssystem som aktiveras är "Högdjurssökaren...". Detta ser till att man inte kommer alltför nära personer med avsevärt mycket mer stjärnor, kronor och eklöv på axlarna än undertecknad... Alltför mycket interaktion med sådana kan ju ibland resultera i 1) Skäll 2) Mer Skäll och kanske eventuellt 3) Ännu Mer Skäll...

Man utvecklar också en rätt utpräglad förmåga att komma med slagkraftiga kommentarer till det mesta. Inte helt sällan baseras dessa på en väl avvägd mängd kraftuttryck och en liten nypa snusk...

Nej, det är inte så här man planerar
ICA-besök i den civila världen!

Sen när man kommer hem så kvarstår dessa effekter en viss tid innan man återanpassats till den civila världen. Det är då bara att hoppas på viss förståelse när man ger en Förberedande marschorder till barnen inför ICA-besöket,  gör sedan ett förbindelsprov på mobilnätet med hustrun och sedan använder man helt onödiga engelska bokstaveringsmetoder typ: "Nu åker vi till India Charlie Alfa ASAP..."

Hav förtröstan - ge det bara lite tid så går det över (till nästa gång...).

Uttråkad!

Vissa dagar drabbas man av en mycket intressant företeelse. En total brist på lust att göra något (eller att inte göra något!) infinner sig. 

Detta inträffar märkligt nog på dagar som man egentligen skulle vilja ha hur många som helst av, dvs då man inte planerat något och inte måste göra något heller. Dagar man kan slappa och ha det skönt eller göra saker man vill eller måste få gjorda.

Tråkigt!!!

Man prövar de saker man brukar lägga viss (eller alldeles för mycket...) tid på:

• Spelar lite PS3. Testar en bunt olika spel men nä, inge kul

• Gör sina (ofantligt viktiga) ärenden på Internet: Kollar Facebook, mail, Funbeat (ja, ja - jag vet att jag inte tränar så mycket men det är kul att kolla ändå...), väder, nyheter, kattbilder. Sen lägger man en stund på Stumbleupon som alltid brukar funka för att slå ihjäl tid - men nepp, inge kul där heller

• Men göra lite "Borden" och "Måsten" då? Ja det kändes ju mer lockande...  INTE!

• Man gör ändå några Prio 1, måste-måsten.  Under protest orkar man lägga ner typ 10 minuter på detta innan man lägger ner detta projekt (som förmodligen skulle kräva typ 3-4 timmar totalfokus som minimum...)

• Man roar sig med att tycka synd om sig själv genom att sitta i soffan och stånka och pusta på ett sätt som skulle gjort ett gammalt ånglok stumt av beundran. Lika stum av beundran är inte hustrun (av något skäl jag inte begriper..). 

• En liten koll av midjemåttet väcker tanken på motion av någon form. Detta triggar då genast "Hitta-på-ursäkter"- centrat i hjärnan , som raskt levererar saker som: ont i foten, lätt förkyld, jag gör det imorgon eller jag är för gammal för sån skit...!

Kanske vore något att testa...?

När uttråkningsnivån är tillräckligt hög så börjar man fundera på sådana dumheter som att man kanske borde skaffa en hobby, ett socialt liv eller några lagom utmanande fysiska aktiviteter...

Tack och lov är initiativförmågan då i klass med den hos en rostig dagvattenbrunn, så dessa funderingar självdör rätt fort innan man hunnit råka illa ut.

Tur att det snart är arbete igen så att man kan längta till ledigheten...

Matlagningens mörker

Matlagning...

Detta gissel hör till det som obarmhärtigt återkommer för att jaga en, oavsett hur mycket man försöker smita undan. När man precis tuggat sig igenom en ovanligt oglamorös dag på jobbet, harvat någon timme läxor med barnen, skött en bunt "måste"-uppgifter och så till slut dunsar ner i soffan med den enda ambitionen att göra så lite som det bara är möjligt, då kommer plötsligt nått av barnen och tjatar om att 1) Dom är hungriga och 2) Undrar när det är mat.

I detta läge krävs viss behärskning för att inte svara som man tänker: 

Fråga 1) - " Hungrig? - Otur för dig"!

Fråga 2)- " Mat? - Någon gång nästa vecka"!

Men tyvärr kan man ju inte göra så (eftersom då sannolikheten för att barnen tar hand om mig när man sitter på hemmet, minskar alltför mycket...) så det är bara att mobilisera de sista krafterna och försöka nå det som på engelska kallas för "Escape Velocity" dvs det som behövs för att övervinna soffans dragningskraft...

Hela veckans middagar - färdigt!

Vetenskapen har ju ännu inte riktigt lyckas ordna några bättre alternativ till detta tidsödande slabbande. Man kan ju tycka att det inte borde vara omöjligt att ordna några piller som innehåller allt man kan behöva för ett hälsosamt liv. Ett Blått piller på måndag, ett rött på tisdag osv...

I ett försök att underlätta och göra det där med matlagning lite roligare, så prenumererar vi på en sån där färdig matkasse från ett känt matleveransföretag. För er som händelsevis är obekanta med konceptet så finns alltså allt man behöver inklusive recept med i kassen. Det är helt enkelt bara att följa receptet för att laga till det (det är tyvärr inte färdiglagat...). Detta är mycket pedagogiskt och följer ett logiskt mönster. Så långt allt bra - men det finns en hake...

Matlagning pågår...

Haken är tillagarens (dvs min...) förmåga att hålla flera saker igång samtidigt - a.k.a simultankapacitet. Många års studerande av ämnet gör gällande att undertecknad inte precis är världsmästare på detta. Man kan frestas att säga att jag nog hör till kategorin som står och tittar på det kokande vattnet i kastrullen för: "Nu kokar jag vatten, och då ska det baske mig inte göras något annat än att koka vatten!" Förvisso blir vattnet exemplariskt kokat, men det är en annan historia...

Det hela börjar ganska bra med enkla åtgärder som t.ex: "Sätt på ugnen" eller "skala löken". Problemet är att det hela sen eskalerar rätt så fort. Man står där och hackar några grönsaker och letar efter nått klet typ Sambal Olek (eller något annat som man förmodar ska vara en krydda, men precis lika gärna en tropisk parasitsjukdom eller ett ovanligt skojigt holländskt svampbaserat knark..). Plötsligt noterar man att man ska ha tinat kycklingen under tiden! Attans! Sen när man står där med den i handen (och grönsakerna som nu steker i stekpannan börjar bli misstänkt svarta i kanterna) ser man längre ner på sidan att det ska vara nån sorts sallad (med 4-5 olika spännande ingredienser).. Nu är det riktigt besvärligt. På toppen av detta kommer då också att det oundvikligen måste tillredas något spännande tillbehör parallellt med allt annat.

Jag överdriver inte - jag lovar...!

Så har man till slut trixat ihop dessa 4-5 parallella processer på något sätt. Dukat har man så klart inte hunnit men, och det där med att "smaka av" som står i alla recept är bara att lägga ner direkt - det får smaka som det smakar! Köket ser också ut som ett mindre krig med burkar, påsar, kastruller, bukar, knivar osv, osv överallt.

Återstår att övertyga barnen att testa på det där märkliga som ligger på deras tallrik och få dom att förstå att detta inte är ett avancerat försök att förgifta dom. Nu ska det sägas till barnens försvar att dom allt glatt tuggar i sig det mesta och att undertecknad ibland är mer skeptisk än vad barnen är...

Bortplockning, diskning, tung landning i soffan och sen gör vi om alltihop i morgon igen!

Ett hål i golvet

Denna Fredag, nådens år 2012, var en inte helt framgångsrik historia på jobbet. Vi sammanfattar det med : - " Blääää!!!" så får det vara bra med det...

En bidragande orsak kan möjligt vis ha varit det faktum att just denna dag skulle en hord med hantverkarpersonligheter besöka vårt oansenliga garage för att med hjälp av avancerad (och farlig...) teknik utröna orsaken till svåra tryckfall i samband med användandet av golvvärmen. Dvs - Var i h-sike läcker det! 

Upprinnelsen till detta har redan, på ett mycket inneffektivt och ordrikt sätt, redan avhandlats i ett tidigare inlägg på denna blogg ("Garaget som Gud glömde").

Utrustad med en mobiltelefon försökte jag koncentrera mig på jobbet medan jag väntade på att rör-människorna skulle ringa. Hela tiden fanns en oro närvarande. Liksom en 40 kg Babian på vänster axel, var den svår att ignorera (inte gick den att locka iväg med bananer heller...). 

En dörr hade lämnats olåst, så dom hade total frihet att göra vad dom ville med mitt stackars garage. 

Inget samtal kom...

På hela dagen...

Inte ens efter lunch...

Bilder av allehanda katastrofer susade runt i huvudet. Vad har nu gått fel...!?

Har ni någon gång varit med om att man plötsligt börjar höra film-musik när man är i färd att göra något? Nu pratar vi inte Pjosk och solnedgångar, utan snarare köttkvarnar, motorsågar och nötknäckare när något otäckt står i färd att hända. Detta inträffade för mig när jag kommit hem och börjat gå mot garaget. Tänk "Hajen"...

Öppnar garageporten - saker flyttade, oordning, halvdunkel.... Musiken stegrar i tempo när jag går inåt i rummet (av typen *den lilla blonda studentskan ska undersöka det otäcka ljudet på nedervåningen under en period av bestialiska seriemord på hennes universitet...*)

Då!!! Distade fioler som skär genom huvudet likt ljudet av naglar på svarta tavlan (för er som är så gamla att ni minns det...)! 

Och jag ser detta...!!!!!

AAAAAHHHHHHHGGGHHHHHHH!!!

Det röda golvet - är det blod?

Det fasansfulla, ensamma hålet i kaliber 9 mm. Har man avrättat mitt garage med ett enda välplacerat skott...!?

Sedan den fruktansvärda texten skrivet i svart tusch vid väggen! Ett Enda Ord: "Bila"! ......

Jag kommer aldrig att våga lämna huset igen!!!