Som en ansvarskännande förälder som vill sina barn det bästa, så får man ibland ställa upp och göra sådant som kanske inte egentligen kom på första plats på önskelistan just då. Det krävs ju också ett visst engagemang i barnens olika aktiviteter för att man ska hålla sig över kvalstrecket i den sociala matchen bland föräldrarna...
Idag var det dax för ett sådant evenemang. Träningsmatch i fotboll.
- Grusplan
- 1 plusgrad
- Snålblåst
- Snöblandat regn
 |
| INTE Brasilien! |
Förutsättningarna på topp alltså....
Lite sur och muttrande för mig själv, satte jag mig i bilen och åkte de tre minuterna till fotbollsplanen. Jag vet vad ni tycker: "Du kunde väl gått eller cyklat, din late f...!". Bryr jag mig inte om! Ska jag se på sport så åker jag bil, vill jag utöva sport så kan jag väl tänka mig att sporta på vägen dit också!
Sonen fick däremot cykla dit - hur skulle det se ut annars!
Väl framme var det bara att bänka sig på läktaren. Eller snarare kura ihop sig vid en husvägg bland en massa andra trogna supportrar (a.k.a andra stackars frysande föräldrar...). En träningsmatch för pojkar 01 är inte riktigt UEFA-cup finalen... Vare sig Samba-orkestrar, cheer-leaders eller kravall-poliser fanns på plats. Dessvärre fanns det inte heller några öltält (jag vet, för jag letade riktigt noga)!
Man måste beundra inställningen hos grabbarna som jagade runt efter den där bollen i snöandet / regnandet. Det måste ha varit rätt kyligt i dyblöta kläder och med blåsten vinande runt öronen.
Sedan mindes jag hur det var när jag var barn och spelade fotboll! Då fick vi minsann gå ett par mil till planen (som vi dessutom fick skotta upp själva), simma över älven för att låna bollen (som egentligen var en hyggligt rund gråsten) och spela barfota (fast det var Januari)...!
Det var bättre förr!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar