onsdag 4 april 2012

Oral ångest


Det är alltid med blandade känslor man besöker denna institution. En av dom är : "Tack Gud för att jag äntligen kommer hit och får min onda tand lagad/utdragen/rotfylld/pulvriserad.".
Andra tankar: "Nej, nej NEJ!!! " Jag klarar inte denna smärta, ångest och ekonomiska belastning!".  "Jag kan nog leva med tandvärk de närmaste 75 åren om jag måste!"

De ekonomiska realiteterna angående sådana besök är ju alldeles för välbekanta:
  • "Hej" - 55 kr
  • "Sitt ner"- 112 kr
  • "Gapa" - 322 kr

Detta fortsätter till dess att man fått ihop en mycket obehaglig samling siffror...

Man slår sig ner i den numera ganska bekväma (tortyr)stolen som i en annan situation skulle den absolut räknas som en riktigt bra TV-fåtölj. Sen är det bara att njuta av föreställningen (om man nu har sådana böjelser). Efter en liten stund brukar man dock upptäcka att man är lite, lite spänd. Avslöjande tecken på detta är hårt knutna nävar, andningsfrekvens 40-50 andetag i minuten samt att det bara är nacken och hälarna som fortfarande är i kontakt med stolen...

Har ni funderat över funktionen på den där fasansfulla stålanordningen med massor av kufiska verktyg som fälls ut? Personligen tror jag att den har flera syften:
  1. Förvaring för massor av verktyg, maskiner, sprutor och kanyler. Huvuddelen av dessa togs säkert fram i samarbete med förhörsledare i olika militärdiktaturer.
  2. Pacificeringsredskap som applicerar ett psykiskt övertag. Markerar att nu är det bara att ligga still, annars...!  
  3. Fysiskt hindra dig att lämna stolen. Pröva gärna att manövrera dig förbi den vassa, kantiga, elaka tingesten och berätta sedan för mig hur det gick...



Nu den stora frågan: Varför bekymrar sig tandläkare att prata med sina offer...öh patienter...?! Med 3-4 kompresser, en jättelik sug, en spegel och några slags metallverktyg inproppade i munnen, är det ju fysiskt omöjligt att få fram mer intelligenta kommentarer än: "mmmmgggggrrr" och "glläääämmmp"! Tandläkare måste ha tråkiga liv om det är det bästa konverserande dom kan få...

Nu försöker dom ju att verka lite mjuka och människovänliga också. Ibland hänger det en plattskärm inom synfältet där dom visar lugnande och pedagogiska bilder på sommarängar, havsvågor, skrattande barn och allmänt putti-nutt. Sannolikt för att inte behöva använda så mycket muskelkraft för att hålla oss oroliga patienter nere... 
Detta fungerar nästan aldrig eftersom man nästan direkt efter sitt nedsättande i stolen kan höra det där ljudet som direkt får en att vilja krypa ur skinnet och springa därifrån skrikande med höjda armbågar.

ttjwwhiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!!!!

Ni lurar ingen, vet ni...!

4 kommentarer:

  1. Fina munskydd! Varför har inte vi sådana? Just det ja, de kostar för mycket och skulle antagligen inbjuda till ett flertal samtalsämnen VILKET INTE SKA UPPMUNTRAS! Vi är ju på jobbet för att vara tysta och stilla. Tur att man kan kommunicera med flera av sina arbetskamrater via facebook. Det där "käcka" instrumentet du visade bild på skulle kunna vara ett bra straffverktyg för våldtäktsmän och pedofiler. Som en slags handduksklämmare med medföljande "skruvspjut" - tänk att klämma åt "kulorna" på en pedofil med den och börja skruva......Yihaaa! Sadisten i mig visade sig ett ögonblick;)/ Gittan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland skrämmer du mig... Men munskydden är ju riktigt skojjiga va...! =)

      Radera
  2. Gillar munskydden skarpt - och gillar att skrämmas. Men om du inte är våldtäktsman eller pedofil ( och jag får inte ihop det med dig, Daniel) så har du intet att frukta;)/ Gittan

    SvaraRadera
  3. Nja - jag är väl inte direkt rädd för egen del, men i din beskrivning av användandet av den elaka tången lät du lite för...hmmm...entusiastisk.... Jag rekommenderar många stygga styrketräningspass, kalla bad och våtvärmande grötomslag för att hålla din inre Tandläkare i schack...

    SvaraRadera