Drömmar på larvfötter

När jag tittade ut från min arbetsplats tidigare i veckan så såg exempel på det som nog är mitt dröm-jobb. Därute stod det nämligen en gigantisk grävmaskin som höll på att riva ett av husen på sjukhusområdet.

Tänk om man hade fått en sån som liten...!

Grävmaskinsförare....mmmmmmmm, det vore grejer det!

Tänk att få sitta på sin tron dagarna i ända och nästan aldrig behöva utsättas för elementens raseri (annat än när man går till eller från maskinen)

Lyssna på radio och för varje dag bli lite mer bildad musikaliskt eller intellektuellt

Efter dagen är man ordentligt utvilad och orkar hantera familjelivets små uppgifter och logistik

All inneboende aggressivitet bara försvinner när man med maskinens hjälp demolerar saker hela dagarna

Möjligheten till svartjobb (om man händelsevis skulle tycka att det är moraliskt OK...) är fantastiskt mycket bättre än man har som sketen narkos-syrra. Marknaden för - "Jag tar bara en hundring för att söva dig en halvtimme", är nämligen mycket begränsad... Däremot har ju de flesta av oss något som skulle behöva rivas ner, grävas upp eller flyttas en bit i sidled.

Man har en liten medhjälpare utanför maskinen som sköter allt det där som man faktiskt INTE kan göra från hytten. Denne jagar man skoningslöst omkring med hjälp av att skrika, blinka med lysen, ringa upp med mobilen eller helt enkelt fösa till rätt ställe medhjälp av skopan...

Man kan styra mängden av social interaktion med andra människor efter vad man vill själv. Vill man gå ut ur hytten så gör man det ,annars sitter man bara där inne och om man inte gillar riktningen på konverationen , så stänger man bara fönstret och varvar lite med motorn alternativt svänger lite lagom hotfullt med ovan nämnda skopa...

Om man händelsevis skulle tycka att ens lön är lite för låg, sitter man ju på (eller i...) en massa tunga argument för mer pengar. Företagets förhandlingschef skulle säkert inte vilja att hans bil, kontor eller villa, plötsligt tuggades upp av en grävmaskin spakad av en arg anställd...

Och vem tycker inte om att hasa runt på larvfötter...?

Ahhh - drömmar...!

 -"Jag skulle vilja omförhandla min månadslön..."

Trädgårdsskötsel på lagom nivå

När man för några år sedan satt i sin lilla lägenhet och funderade över framtida boendeformer, så föreföll villa vara den bästa lösningen. Bland många andra saker så kändes detta med trädgård väldigt tilltalande. Jag såg framför mig långa rabatter med vackra blommor, välklippta gräsmattor, små putte-nuttiga fontäner, en liten armé av trädgårdstomtar mm mm.

För att använda ett militärt begrepp så överlever ingen plan första kontakten med fienden... 

Det lilla problemet med den visionen är att en välskött trädgård kräver arbete, intresse, tid och en viss botanisk förmåga. Det har alltför tydligt visat sig att undertecknad saknar dessa komponenter i en mycket hög grad.

Vårt hus kom bestyckat med tre stycken Perenn-rabatter. Jag har givetvis ingen egentlig aning om vad en perenn är, men det verkar som om det har att göra med att det kommer upp saker ur den oavsett hur ambitiöst man kapar ner den på hösten. Dessa var i längd någonstans kring 80 meter totalt. Det vill säga s**t-långt om man är ointresserad...! Till detta tillkommer en del gräsmatta, en sjujädra lång och hög häck och en väldig massa grusgång.

Undrar var jag ställde bilen egentligen...?

Jag ska inte tråka ut er med detaljer, men allt detta renderar väldigt mycket arbete. Korrigering: det skulle rendera väldigt mycket arbete om man inte helt enkelt struntade i det! 

Följderna av denna försummelse av trädgården blir flera:

• Gräsmattan kan ibland nå just under knäna i strålängd. Händelsevis gör den längden att gräsklippning då borde utföras med avsevärt kraftigare doningar än en vanlig gräsklippare (typ en asfaltsrivare...!).

• Grusgången har vi för länge sedan gett upp att dra ogräs manuellt. Nu kör vi kemisk krigföring och dränker den i det giftigaste ogräsmedel som finns på marknaden  - den lagliga marknaden alltså! Än har vi inte behövt köpa grejer från bakluckan till bilar på skumma industriområden, men snart har väl ogräset utvecklat resistens och det enda som då biter är väl taktiska kärnvapen...

• Rabatterna....Suck... Om det finns något sådant som "En fysisk manifestation av ett dåligt samvete" så är det nog så vår a rabatter ser ut. Ogräs på Steroider eller växtlighet med en psykiatrisk diagnos av typen Galopperande psykos är det som verkar härska.

• 60 meter Häck. (hmmm - låter bekant på något sätt...). Hög, bred, svårtillgänglig. En livsfarlig insats som involverade motorsåg för 2 år sedan minskade i alla fall höjden på åbäket så att man inte längre behöver stege för att nå upp vid klippning...

En del av sniglarna börjar bli ganska så aggressiva...

• Djurlivet. Osannolika mängder av insekter och sniglar överallt. Dessutom törs jag inte ens tänka på de större och farligare rovdjur som kan tänkas gömma sig i de mörka buskagen...

Det finns några gångbara alternativ för att hantera denna situation.

• Vinn på lotto - hyr en trädgårdsmästare (och då menar jag mästare om vederbörande ska fixa denna herkuliska uppgift...)

• Bygg ett högt och ogenomskinligt plank runt gården - lev med eländet

• Skaffa riktigt mörka solglasögon som används vid passage genom djungeln

• Asfalt, betong och plast...Mycket av det...!

Gå aldrig ut - det finns massor av fina naturprogram på TV!

Sömnens fiende nr 1

Sover inte!

Under en längre tid har undertecknad haft vissa svårigheter att sova. Sova på natten / morgonen alltså. Kvällstid gäller det motsatta - då krävs all koncentration, kaffe i närmat toxiska doser, kallt vatten och snabba snärtiga lag mot ansiktet för att inte somna i fåtöljen och sedan vakna som ett Z någon timme senare...

Även på fikarasten på jobbet kan det stundtals hända att man vaknar halvlutande mot någon förskräckt kollega...

Men vad är det då som gör att det är så svårt att sova på natten? Det är någon gång vid den tidiga Vargtimmen som man slår upp sina små blå och börjar med sin numera ganska framgångsrika imitation av en lågfrekvent propeller. Vargtimmen är ett intressant namn. Jag skule nog hellre kalla den för Katt-timmen i mitt fall eftersom jag starkt Miss-tänker någa fyrbenta varelser för några störningsmoment nattetid. För er som inte är kattägare kan jag nämna ett par fenomen som kännetecknar katter (i alla fall våra).

Sover väldigt mycket mer...!

• Katter sover. MYCKET. 21-22 timmar är nog på gränsen till för lite sömn för en aktiv misse...
• Mellan kl 0300-0500 sover katter INTE. Då är dom uttråkade och vill ha skoj och uppmärksamhet efter en lång dags sovande
• Hur får man uppmärksamhet om man är en uttråkad Felin varelse på 4 ben? Exempel: Klösa på möbler, Stå vid sängen och verbalt uttala sitt miss-nöje med situationen, jaga fötter under täcke (ofantligt skojigt), kräkas på mattor, Springa så fort man kan upp- och nerför trapporna och runt i rummen samtidigt som man utstöter märkliga, besatta Gnäll/jam/vrålande...

Inga av dessa aktiviteter är särskilt underlättande för sömn. Dessutom är katter väldigt enspåriga, envisa, uthålliga och påstridiga i sina nattliga aktiviteter. 

Lek med mig, lek med mig!!!

Det finns ju andra saker att välja på i diskussionen kring nattliga fridstörare. Oförklarliga temperaturstegringar. Jordbävningsliknande, förkylnings-förstärkta mullranden från barnens rum Kraftig blåst kombinerat med markiser. Det sistnämnda ger någon form av Samba-rytm (fast utan käcka damer i påfågelfjäderskostymer...)...

Sen har vi ju postbilen... OK att en bil som åker runt för att alla pensionärer ska kunna läsa sin morgontidning kl 0436. Några slamranden i brevlådor är inte svårt att tåla heller. Att den pressar sin motor till det yttersta för att nå toppfart mellan sina stopp rör mig inte i ryggen.

Men av någon outgrundlig anledning så upprörs jag något ofantligt av ljudet när den jädrans bilen ska backa upp för en vägstump parallellt till vårt hus. Nu har jag en fråga:

VARFÖR låter en bil som backar i 20 km/tim så vansinnigt mycket jämfört med om den skulle åka framåt i  - tja ,vilken hastighet som helst!!! Det där tjutande, påstridiga eländiga ljudet får mig att vilja slita av mig mina öron med en gammal hovtång! Och detta försiggår år 2012!!! Det vore väl inte för mycket begärt att någon, någonstans slår näven i bordet och säger: "Stopp! - Dessa vidrigheter kan inte fortgå!" "Vi måste bygga ett fordon som inte väcker hederliga människor tidiga mornar (och gör dom arga övrig tid...)!!!"

Kl 0400 känns denna önskan mindre förbjuden än på dagen...

Vore det helt fel att återgå till Cykelburen distribution av post? Eller - vilda tanke - göra hela klabbet digitalt. Svårare med paket, men ojsan så tyst på morgonkvisten...

The game of thrones

Allt som skrivs på Internet är inte sant. Ännu mer som skrivs är gravt vilseledande och handlar inte alls om det som man tror att det gör. Ni som inte visste om detta kommer nu att bli lite ledsna, mycket besvikna och kommer snart att känna av den smutsig känslan av förnedring...

Ni som läste rubriken trodde säkert att detta skulle handla om coola killar stora som hus iförda massor av plåt, läder och vassa saker eller käcka damer iförda...tja...inte så mycket mer än lite läder... Dessa skulle då valsa runt i exotiska miljöer och göra massor av fräna saker. OJ vad detta inte kommer att handla om det!!!

Nej, detta är historien om vad man gör i sitt grymt, gråa vardagsliv en vanlig torsdag. En historia som har sin upprinnelse för länge, länge sedan då ett av hushållets mest använda föremål började visa tydliga tecken på förfall. Både estetik, funktion och komfort visade samma formkurva som börskurserna efter en 

bankkris... Denna utveckling pågick ända till ett gloriöst ögonblick i denna vecka då dess ersättare inhandlades och idag monterades.

Demontering och montering förlöpte ungefär som förväntat när undertecknad gör försök att vara "händig". Omfattande muttrande för sig själv, elaka svordomar som min mamma inte skulle gilla, stånkande, pustande, beklagande över tekniska konstuktioner i allmänhet och denna i synnerhet. Inga skrällar alltså... 

Ungefär mitt i arbetet uppdagande att det saknades en mycket vital mojäng för att funktionen skulle bli fullständig. När sådant händer är det alltid så att affärer med den sortens materiel har stängt (eller ligger så otroligt långt bort att man skulle passera flera tidszoner innan man kom fram...). 

Entré för B-lösningarnas mästare! 

Alltid när det inte går att lösa ett problem ordentligt så vaknar något primitivt inom mig. En obehärskbar lust att sno ihop en lösning som om den mot förmodan fungerar, sannolikt bara gör det en mycket kort stund. Ahhh - improviserande...! Slår planerande och förberedande 11 gånger av 10...!

Vilken skönhet!

Nåväl efter lite sågande och brytande lossnade något som fick duga. Efter lite till monterande så blev det färdigt till slut.

Nöjda satt vi sedan och beundrade nyförvärvet som stod där och gnistrade i halvmörkret.

Tronskiftet är genomfört!

Sport från sidlinjen

Som en ansvarskännande förälder som vill sina barn det bästa, så får man ibland ställa upp och göra sådant som kanske inte egentligen kom på första plats på önskelistan just då. Det krävs ju också ett visst engagemang i barnens olika aktiviteter för att man ska hålla sig över kvalstrecket i den sociala matchen bland föräldrarna...

Idag var det dax för ett sådant evenemang. Träningsmatch i fotboll.

• Grusplan
• 1 plusgrad 
• Snålblåst
• Snöblandat regn

INTE Brasilien!

Förutsättningarna på topp alltså....

Lite sur och muttrande för mig själv, satte jag mig i bilen och åkte de tre minuterna till fotbollsplanen. Jag vet vad ni tycker: "Du kunde väl gått eller cyklat, din late f...!". Bryr jag mig inte om! Ska jag se på sport så åker jag bil, vill jag utöva sport så kan jag väl tänka mig att sporta på vägen dit också! 

Sonen fick däremot cykla dit - hur skulle det se ut annars!

Väl framme var det bara att bänka sig på läktaren. Eller snarare kura ihop sig vid en husvägg bland en massa andra trogna supportrar (a.k.a andra stackars frysande föräldrar...). En träningsmatch för pojkar 01 är inte riktigt UEFA-cup finalen... Vare sig Samba-orkestrar, cheer-leaders eller kravall-poliser fanns på plats. Dessvärre fanns det inte heller några öltält (jag vet, för jag letade riktigt noga)!

Man måste beundra inställningen hos grabbarna som jagade runt efter den där bollen i snöandet / regnandet. Det måste ha varit rätt kyligt i dyblöta kläder och med blåsten vinande runt öronen. 

Sedan mindes jag hur det var när jag var barn och spelade fotboll! Då fick vi minsann gå ett par mil till planen (som vi dessutom fick skotta upp själva), simma över älven för att låna bollen (som egentligen var en hyggligt rund gråsten) och spela barfota (fast det var Januari)...!

Det var bättre förr!

Oral ångest

Det är alltid med blandade känslor man besöker denna institution. En av dom är : "Tack Gud för att jag äntligen kommer hit och får min onda tand lagad/utdragen/rotfylld/pulvriserad.".

Andra tankar: "Nej, nej NEJ!!! " Jag klarar inte denna smärta, ångest och ekonomiska belastning!".  "Jag kan nog leva med tandvärk de närmaste 75 åren om jag måste!"

De ekonomiska realiteterna angående sådana besök är ju alldeles för välbekanta:

• "Hej" - 55 kr
• "Sitt ner"- 112 kr
• "Gapa" - 322 kr

Detta fortsätter till dess att man fått ihop en mycket obehaglig samling siffror...

Man slår sig ner i den numera ganska bekväma (tortyr)stolen som i en annan situation skulle den absolut räknas som en riktigt bra TV-fåtölj. Sen är det bara att njuta av föreställningen (om man nu har sådana böjelser). Efter en liten stund brukar man dock upptäcka att man är lite, lite spänd. Avslöjande tecken på detta är hårt knutna nävar, andningsfrekvens 40-50 andetag i minuten samt att det bara är nacken och hälarna som fortfarande är i kontakt med stolen...

Har ni funderat över funktionen på den där fasansfulla stålanordningen med massor av kufiska verktyg som fälls ut? Personligen tror jag att den har flera syften:

1. Förvaring för massor av verktyg, maskiner, sprutor och kanyler. Huvuddelen av dessa togs säkert fram i samarbete med förhörsledare i olika militärdiktaturer.
2. Pacificeringsredskap som applicerar ett psykiskt övertag. Markerar att nu är det bara att ligga still, annars...!  
3. Fysiskt hindra dig att lämna stolen. Pröva gärna att manövrera dig förbi den vassa, kantiga, elaka tingesten och berätta sedan för mig hur det gick...

Nu den stora frågan: Varför bekymrar sig tandläkare att prata med sina offer...öh patienter...?! Med 3-4 kompresser, en jättelik sug, en spegel och några slags metallverktyg inproppade i munnen, är det ju fysiskt omöjligt att få fram mer intelligenta kommentarer än: "mmmmgggggrrr" och "glläääämmmp"! Tandläkare måste ha tråkiga liv om det är det bästa konverserande dom kan få...

Nu försöker dom ju att verka lite mjuka och människovänliga också. Ibland hänger det en plattskärm inom synfältet där dom visar lugnande och pedagogiska bilder på sommarängar, havsvågor, skrattande barn och allmänt putti-nutt. Sannolikt för att inte behöva använda så mycket muskelkraft för att hålla oss oroliga patienter nere... 

Detta fungerar nästan aldrig eftersom man nästan direkt efter sitt nedsättande i stolen kan höra det där ljudet som direkt får en att vilja krypa ur skinnet och springa därifrån skrikande med höjda armbågar.

ttjwwhiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!!!!

Ni lurar ingen, vet ni...!