Spa!

Spa!

Då har undertecknad upplevt ytterligare en ny sak för första gången! Jag och hustrun lämnade barnen hos Släktingar och åkte på två nätters Spa-ande på en anläggning inte alltför långt bort…

Spa går ut på en sak - skämma bort sig själv så mycket som det är mänskligt möjligt! Man äter mat, man plaskar pool, man tränar lite, man äter igen och man sover mycket. Yes! Mellan dessa moment spatserar man omkring i anläggningen iklädd tofflor och badrock. Det sistnämnda kan kännas något obekvämt för den ovane. En lätt ”Ful Gubbe-känsla” kan eventuellt infinna sig…

I ätandet ingår att dricka spännande små juicer i olika mer eller mindre bisarra smaker. i dessa sammanhang kan det anses fullt naturligt att sätta i sig en Mango-hallon-spenat-brockoli-kronärtskock-gojabär juice med Chili och jordnötter… 

Frukost är också något som man behöver för sitt välmående. Vi skojade till det hela med att ordna så att vi fick frukosten levererat till Hotellrummet. På så sätt slapp vi beblanda oss med Pöbeln och kunde dinera ostört (iklädda våra morgonrockar)…

Efter en viss mängd bortskämmande grips man ibland av ett behov att uträtta saker. Således knatade vi ner till Spa-delen och tittade igenom vilka träningsformer vi kunde välja. Det fanns alla möjliga varianter som lät mer eller mindre jobbiga, så vi röstade enhälligt för att skriva upp oss på ett Yoga-pass. Undertecknad har aldrig provat detta förut och det kan nog sannolikt finnas vissa orsaker varför…

Till ljudet av mystisk musik trevade vi oss in i dunklet där detta pass skulle gå av stapeln. Jag har en alldeles personlig teori om att orsaken till den dämpade belysningen var att instruktören inte skulle skratta sig fördärvad av det spektakel som snart skulle börja.  För er okunniga (till skillnad från mig…) som inte vet hur Yoga bedrivs så ska jag nu upplysa er om detta. Med hjälp av en god portion Fokus, så placerar man sig i olika balanserade ställningar och demonsterar sin imponerande smidighet. Allt detta skall också göras avslappnat och ge sin plågade själ frid.

Undertecknads förmåga på dessa områden kan sammanfattas således:

Fokus - nepp

Balans - Inte ett dugg

Smidighet - Finns krokiga Järnspett med bättre rörlighet

Avslappning - Excellerade i detta!!! Avslappningsövningen på slutet vann jag solklart!

Detta korta Yogapass gav sedan efterräkningar resterande tid på Spa i form av helkroppssmärta och stelhet. Yoga är säkert bra, men sannolikt behöver man göra det oftare än en gång vart 44´e år…

Man kan även ägna sig åt mer skamliga saker på Spa. Av någon anledning testade jag en Ansiktsbehandlig. Varför? - Tja, förmodligen av samma anledning som vilsegångna ungdomar testar rökning för första gången: Trotsa omvärlden och leta efter nya Kickar. Att tro att en timmes behandling av ansiktet skulle göra mig vackrare var inte orsaken. Detta var trots allt inte Plasikkirurgi…

Fem sorters krämer, en hel del masserande, ånga, varma handdukar liggande i något som var otäckt likt en tandläkarstol, resulterade i en fortfarande lika ful men mer avslappnad och mer väldoftande version av mig själv.

Sista dagen valde jag mer traditionell verksamhet medan hustrun var på andra aktiviteter. Då kände jag behovet att hävda min manlighet! Styrketräning! Detta Spa hade insett behovet av att balansera sitt utbud och hade konstruerat ett utomhusgym som komplement till ett vanligt Gym. Perfekt! Där kunde man ägna sig åt vältande av traktordäck, armgång, lyftande av stockar, Pull up´s, Dips och liknande tok-maskulina aktiviteter! Alltihop lokaliserat i så att samtliga hotellets rum hade utsikt åt det hållet. Det hela ackompanjerades av några plusgrader och en lagom råkall blåst. Förnämligt!

Spa kan varmt rekommenderas! Ni behöver ju inte använda Gymet om ni inte vill…

Det ena ledde till det andra...

Det är märkligt att det är så att ett litet, oansenligt arbetsmoment som man får för att göra lite snabbt och enkelt nästan alltid drar med sig en hel hop andra moment som inte alls går särskilt snabbt eller enkelt.

Exempel är alltid bra, så här kommer ett sådant!

Undertecknad skulle ändra läget på ett av ljusen i Julgranen eftersom detta hade lossnat från grenen. Under justeringen väljer hela ljusslingan givetvis att slockna! Glappkontakt? Brunnen lampa? En elak Vätte som bet av sladden? I alla händelser så förblev slingan död trots svordomar och mer eller mindre vetenskapliga åtgärder för att felsöka (inklusive knackande på ljusen, åtdragande av lampor samt ryckande i sladdar).

När man rycker i sladdar kopplade till ljus som sitter fastsatta på en gran så uppkommer det oundvikligen en del vibrationer. Dessa resulterade i att 20 procent av granens barr beslutade sig för att ramla i golvet. Slutsats - Granen är död. Eftersom det vore lite makabert att ha en död gran i vardagsrummet så kom vi fram till att vi skulle slänga ut granen (vilket nog är OK att göra den 7 januari…).

Efter att snabbt ha plockat ner dekorationer och annat så skulle den bäras ut från vardagsrummet, via hallen och sedan ut. Den enda incidenten under detta moment var ett mindre skalltrauma då min skalle prickade av vardagsrumslampan med en ansenlig kraft. Någon klokare människa än mig skulle gärna få förklara för mig varför man ganska ofta väljer att dekorera den lägsta punkten på en stor och tung taklampa med en riktigt vass pigg!?

Här är det nog på sin plats med en liten beskrivning av denna gran. Eftersom vi gillar fluffiga granar så hade vi köpt en Kungsgran (tror jag sorten heter). Det speciella med denna var att den var ytterligt yvig och hade proportioner inte så vansinnigt olikt en Egyptisk pyramid dvs väldigt bredbasig (typ 2,5 meter i diameter)…

Tänk er den här i grönt, så har ni vår gran...

Under utbärande valde granen att fastna i följande saker i kronologisk ordning:

• Soffan
• Soffbordet (mer specifikt i en Ipad och en låda julgransprydnader…)
• Vardagsrumsbordet
• Klockan i vardagsrummet.
• Dörren mellan vardagsrum och hall
• Barnens kläder vid ytterdörren
• Lampan i hallen
• Ytterdörren
• Trappräcket

Varje upphakning hade den icke önskvärda effekten att barr lossnade. Nu var det inte heller så att dom bara ramlade rakt ner på golvet i en prydlig hög - nej, nej, nej…!

Vartenda barr föreföll liksom fastna, böjas likt en pilbåge för att sedan skjutas iväg i slumpvisa riktningar med en närmast onaturlig kraft! Utan att överdriva kan jag nog säga att det var fler barr kvar inne i huset än de som fortfarande satt kvar på granen…

Så blev alltså nästa moment sopning av golv.

När barren var borta uppdagades att någon av katterna kräktes en liten skvätt i skydd av granen. För länge sen. Så detta var rätt intorkat… Alltså blev det katt-kräknings-sanering.

Allt barr och kattkräkrester hade fyllt soppåsen så att den var tvungen att tömmas. Bara att göra.

Lådan med julgransprydnader kunde givetvis inte stå kvar i vardagsrummet. Utbärning av låda. (Ni minns att jag bara skulle räta upp ett ljus och sedan sätta mig i soffan och göra Nada…?)

Vardagsrumsbordet skulle flyttas tillbaka till sin ursprungliga plats varvid det noterades att benen höll på att vika sig. Ett havererat rumsbord är inte helt bra så det blev att leta fram verktyg och pannlampa för att sedan kräla runt under bordet och fästa ben.

Suck…

I morgon binder jag en halsduk för ögonen när jag kommer hem, trevar mig fram till sängen, lägger mig under täcket och låtsas om ingenting…

Jul-kul på IKEA

Första dagen på benen efter en jämförelsevis beskedlig släng av magsjuka. "Relativt beskedlig" betyder dock fortfarande att om någon under delar av sjukdomsförloppet erbjudit undertecknad en amputation av allt under nacken och över knäskålarna så skulle svaret blivit ett grönskimrande "Jajamensan!"!

Hur tillbringar man då sin första dag tillbaka bland de levande? Jo, det är ju såhär att även om man försvinner in i dimman några dagar så innebär detta inte att alla saker som man måste och borde göra magiskt försvinner… Nej då! Dessa finns minsann kvar och det var några sådana jag valde att tackla.

Först inleder man hårt med att utföra diverse inköpsuppdrag av Helgkaraktär - dvs Julklappsinköp. Helt otippat hade en otäckt hög procent av Värmlands invånare (och en försvarlig delegation får Norge…) kommit på samma idé. Dessutom hade man valt samma geografiska plats som undertecknad. Eftersom jag kan tänka mig skojigare saker att ägna min tid åt (exempelvis Ätande av taggtråd, Grävande av Krondiken och Tandläkarbesök) så var min ork ganska slut när dagens stora begivenhet skulle gå av stapeln. 

IKEA.

Vid jul..

Lördag…

Kl 1300…!

Köpa två förvaringslådor till lägenheten var målet med övningen. Dottern medföljde som moraliskt stöd. Dessutom skulle jag göra ett antal ärenden efter IKEA också. Inte helt optimala förutsättningar för en trevlig eftermiddag…

Tungt hängande över min kundvagn började jag den långa slalombanan genom varuhuset tillsammans med en hel armé av "The living dead"…

Eftersom jag ville göra pinan så kort som möjligt så ökade jag tempot en del genom ökad steglängd och några mindre kringångsmanövrer för att komma förbi några av de värsta bromsklossarna. 

Då plötslig gick det upp för mig att det fanns ett visst underhållningsvärde i detta! Man kunde se det som en slags tävling!

Bansträckningen

Genom att börja köra tämligen aggressivt och växla tempo samt att utnyttja alternativa vägval mellan hyllorna så gick det att öka medelhastigheten avsevärt. Eftersom jag visste att mina två varor som jag skulle köpa fanns vid kassorna i slutet på butiken så behövde jag inte heller förlora tid på att titta bland hyllorna! 

Dottern anlade en MYCKET skeptisk min då hon försökte hänga med i mitt imponerande tempo. Hon hade ju inte heller en kundvagn att stånga sig fram med…

När jag började närma mig slutet på butiken hade jag dessutom utvecklat det hela med att ställa upp vagnen lite i de tvärast kurvorna och simulerade skrikande däck och vrålande motorer. Ljudillustrationerna höll jag för mig själv även om jag var lite sugen på att se hur de övriga kunderna skulle reagerat om jag sprungit omkring under med ljudet på… Sannolikt skulle det ha gått ändå fortare då!

Kundvagn modell IKEA?

Besvikelsen kom då jag insåg att det inte stod någon med en schackrutig flagga vid kassan…

Lärdomen av detta är att man inte har roligare än man gör sig och att det inte är fel att vara Infantil! Nu ser jag nästan fram emot att besöka IKEA igen. Då ska jag komma ihåg att klocka tiden också.

Man kanske skulle försöka göra samma sak på en plats som jag sagt att jag vägrar besöka -  är det någon som hänger med på ett inofficiellt VM i Kundvagnsracing på Ullared…?!

50 nyanser av Gröngrå

Igår fick jag ett sång där telefonsamtal från Dottern  som man verkligen INTE vill få.

- " Jag är på skolan och har kräkts".

Genast framträdde som genom magi en uppenbarelse. Jag såg en oval, vit porslinssak med vatten i. Dessutom förnam jag en känsla av att krampaktigt hålla fast sig i den medan ens insida försöker kämpa sig fram till utsidan genom munnen.

Sedan fick jag lite dåligt samvete och frågade hur det var med Dottern...

Dax alltså för ännu en sväng av magsjuka.

En av de femtio...

Jag försökte under resten av gårdagen och natten inbilla mig att dottern bara var lite pjoskig och att det skulle gå över, samt att undertecknad skulle undgå detta

denna gång. Så blev det alltså inte…

I tillägg visade sonen tydliga tecken på begynnande magsjuka i kombination med totalförkylning så hela Flocken blev hemma. Inte riktigt hela - hustrun valde klokt nog att försvinna på utbildning i går. Det är sådant som kallas Bra Planering…

Eftersom livet tenderar att vara mindre skojigt under magsjueepisoder tänkte jag att jag lika gärna kunde kombinera Illamående och Målande i garaget. Det var ingen av mina bästa planer eftersom målandet fick avbrytas vid ett tillfälle för att besöka toalett och ett för att besöka skogen (som var närmare)… 

Målar-Mästar (inte så) Munter avbröt sedan denna övning helt. Det var helt enkelt inte Roligt...

Så nu har jag återgått till att göra det sjuka ska - ingenting (förutom självtyckasyndomande).

Trädgård. Del 549.

Idag gav jag mig  i kast med den dolda, bakre delen av trädgården igen. Varför? För att jag kan!

Sommaren har ju innehållit nästan onaturligt mycket trädgårdsarbete (typ 3 ggr så mycket som under hela tiden vi bott här...). Om undertecknad skulle dela ut medaljer så skulle jag nog ge en sådan till mig själv för Tapperhet i Fältet... Hustrun skulle få en också. Fast inte lika fin som min...

Dagens övning bestod i en Reclaim-aktion. 8 kvadratmeter knölig, stubb- och slybemängd mark skulle återförenas med den perfekt välvårdade och minutsiöst skötta gräsmattan (host, host - harkel, harkel...). 

En stor procentandel av samtliga livsfarliga trädgårdsskötselattiraljer begagnades. Träd sågades, mindre träd klipptes av, mans-högt gräselände liades ner, jox krattades, stubbuslingar höggs isär.

Som pricken över i, så togs gräsklipparen fram och hela området kördes över med denna. Detta säkert till grannarnas stora förtjusning. Det är nämligen så att om man kör över ett område som är ytterst knöligt, stenigt och dessutom nedlusat med stubbar, så hörs det smärre ljud när gräsklipparens knivar kommer i kontakt med underlaget... 

Ärligt talat så är det ett ljud som nästan skulle väcka döda, men tack och lov bara nästan eftersom vederbörande sannolikt skulle vara duktigt irriterade om dom vart väckta från den Eviga sömnen av något dylikt..

Om jag bara hade haft en större gräsklippare skulle jag kanske kunnat slippa nästa moment (som inte var särskilt kul). Det var då att jämna ut marken lite med hjälp av en spade. Påminde lite om att gräva stå-värn i lumpen, och nästan lika skojjigt . Skillnaden var att i lumpen grävde man i den mest stenbemängda marken i Norra Europa och att det stog någon skojfrisk människa och kommenderade att man skulle flytta eländet två meter till höger när man till slut var klar med det... Den nivån av Rolighet kom jag inte upp i på min bakgård.

När detta var klart (och då menar jag klart med rätt kraftiga reservationer...!) såddes gräs och det vattnades. Den återtagna delen är fortfarande så pass ojämn att en någorlunda sansad förare av de flesta terrängfordon skulle tänka sig för ett par gånger innan man försökte forcera detta område, men det blev i alla fall bättre än från början.

Efter att ha gratulerat mig själv med en klapp på axeln så avslutades ännu ett kapitel i denna episka följetong i agrikulturellt fin-lir!

Jag kanske har en framtid som skogs-skövlare om man skulle råka bli trött på sitt vanliga jobb!

Manlighet och handväskor

- "Väldigt vad mycket saker du har i fickorna! -säger hustrun.

 -"Vaddårå" säger jag.

 - "Du har så mycket grejor som knappt ryms i fickorna! Så kan du inte se ut!"

- "joho"

- "Nej"

- "Japp"

- "Nej!"

- "jamen, jag kan ju köpa fler byxor med benfickor" säger jag hoppfullt.

- "Nehejsan, det blir det inget med"!

- "jo"

- "Nej"

- "snälla?"

- "NEJ"!

osv.

En sådan diskussion går att vinna, men det krävs skjutvapen eller motsvarande... Nu hade jag inga sådana till hands, så slutrepliken blev:

-Du måste köpa dig en väska att ha alla saker i!".

En väska.

En handväska...!

Blotta tanken på ett skaffa en sådan resulterade i att reptilhjärnan skickade en hord av panikslagna meddelanden vars samlade innebörd var "Nej, Aldrig, Glöm det, över min kalla döda kropp och kommer inte ens på skoj på fråga"...!!!

Bilder flimrade framför mig. Otäcka skräckvisioner av leopardmönstrade styggelser med guldkedjor. Hideösa monstrositeter i mintgrönt och rosa. Fruktansvärda tingestar med firmanamn och emblem högt och lågt. 

Prada. Gucci. Dolce å Gabbana. Ord vars innebörd var mig främmande men som ändå hjärnan kopplade samman med det ohyggliga som höll på att hända.

Åter till reptilhjärnan.

De flesta gifta män vet att i en diskussion mellan sin bättre hälft och Reptilhjärnan så förlorar den sistnämnda 136 matcher av 136 möjliga... Det skulle sannolikt inte spela någon som helst roll för utgången av diskussionen ens om reptilhjärnan var fastsatt i en reptil av modell Tyrannosaurus Rex...

Med sänkt huvud marscherade undertecknad mot väskaffären. Känslan var nog inte helt olik den när någon fransk aristokrat hasade mot sitt öde i Giljotinen, ivrigt påhejad av beundrande folkmassor...

Att kliva in i en väskaffär känns för övrigt lite grann som att tvingas besöka en underklädsaffär, som man ibland gjort i hustruns sällskap. Det finns helt enkelt inga neutrala ställen att fästa blicken! Underklädsaffären dignar av skojigga kreationer av spets, rysch, pysch och hål medan väsk-boden på motsvarande sätt är späckad med besynnerliga mode-acceccoarer med vissa förvaringsmöjligheter.

Det säkraste stället på underklädesaffären är hyllan med morgonrockar. Dessa kan man frenetiskt detaljstudera utan att känna sig som en ful gubbe i väntan på att man ska bli utslängd av någon elak väktare (vilket för all del nog snarast skulle vara en befrielse...).

Väskaffärens motsvarighet till morgonrockarna är nog resväskorna. Dessa är tämligen könsneutrala och man kan ägna en försvarlig tid till att öppna och stänga lock, dra i remmar och knäppa upp små fack vars funktion är höljd i mörker. 

Givetvis var ju även denna fördröjningsstrid helt meningskös och efter ett tag så var jag då ägare till min första väska av hand-modell. Hustrun gjorde tappra försök att försöka ituta mig att det inte alls var en handväska utan en "Messenger-bag"  som egentligen var riktigt frän och användes av massor av både yngre och äldre stört-coola killar... 

Jag är faktiskt inte född i farstun så den lätta gick jag inte på!

Så...

Nej - det blev inte denna...!

Jag har nu en väska att bära all min s**t i. En handväska. Jag slapp den leopardmönstrade och kom undan med en svart. Det ska säkert gå att vänja sig vid denna.

Som manlig sjuksköterska ligger man redan så lågt man kan komma i samhällets aktning, så en handväska gör nog varken till eller från. Vid min ålder kan man ju faktiskt också kosta på sig att högaktningsfullt strunta i vad folk tycker om en.

Nu är det bara att med bävan vänta på nästa sak som jag måste skaffa. Nästa gång ni ser mig civilt kanske jag bär på en moderiktig scarf eller en hatt eller kanske en liten chihuahua i en liten guldsele kring halsen...

Rock-bottom is the solid foundation on whitch i build my life...!

Hybris och trädgård

Semestern inleddes med trädgårdsarbete och avslutades med trädgårdsarbete. Cirkeln är sluten, som det så vackert heter.  Man skulle också kunna säga att det eländiga ekorrhjulet bara fortsätter...

Så många gånger som trädgården nämnt i denna Blogg så skulle man ju kunna tro att det är familjens allra största intresse och ögonsten, men så är alltså inte fallet. 

Kort resumé för nytillkomna:

• Vi har massor av rabatter kring huset.
• Samtliga ser ut som en djungel (en riktigt ful, ovårdad och kirskålstät djungel...)
• Vi tycker inte om trädgårdsarbete.

Efter ett antal år av dåligt samvete, bortvända blickar och allmän skamkänsla så började vi på semesterns inledande dag att åtgärda (delar av) detta.

Vi skottade bort en hiskelig massa ogräsmättad jord, vi hackade av ett oändligt antal rötter, planterade gräs, sågade ner döda barrträd, utförde några skrattretande amatörmässiga stenläggningsarbeten, köpte några krukor och planterade (japp -  ni hörde rätt...!) lite växter.

Plötslig såg en liten del av trädgården nästan...bra ut...!

Så långt var allt frid och fröjd.

Ända fram till igår.

Då slog Hybrisen till.

Hybris = Överdriven självuppskattning eller fel uppfattning om individens plats i världsordningen, storhetsvansinne

Undertecknad fick då för sig att det vore en bra idé att ta itu med nästa del av trädgården

 " - Då vi ändå håller på..."

Denna del var då ett sedan länge fullständigt förvildat stenparti med utspridda stubbar efter sedan länge bortsågade döda träd samt några alldeles nysågade. 

I anslutning till denna styggelse låg en rabatt som liksom andra rabatter bestod av meterhög vegetation av oklart ursprung och med ett så artrikt djurliv av insekter, sniglar och annat som jag inte vill veta vad det är, att vilken zoolog som helst skulle gråta av lycka...

Istället för att låna ut detta område till valfritt filmbolag för att spela in någon läskig framtidsvision då människan utrotats av elaka växter och ännu elakare djur, så valde jag en annan lösning:

Gör om det hela till en sluttande grässlänt ner till gräsmattan framför huset. En riktigt bra idé som hustrun var upphovskvinna till.

Som vanligt underskattade jag arbetets omfattning, min egen fysiska kapacitet och hur pass hårt vissa saker kan sitta fast i jord...

Fas ett bestod av att med en gammal lie hugga ner vegetationen så att man i alla fall kunde ana vad som fanns under. Lie = Ett långt skaft med ett vinkelrätt svärd längst ner (om ni stadsbarn inte vet...). I detta fall var bladet riktigt, riktigt rostigt och slött. 

Undertecknad är också stadsbarn, så min förmåga att hantera lie på ett säkert och effektivt sätt är inte speciellt stor.

Efter att ha fokuserat mer på överlevnad än på att slå växtligheten optimalt så undgick jag i alla fall att hamna inom sjukvården med mystiska infektioner i sår tillfogade med något vapen så omänskligt att det nog bara skulle vara Orcherna i "Sagan om ringen" som möjligtvis skulle kunnat tänka sig använda detta mot levande mål...

Därefter bände jag lös ett antal stenar av olika storlek och besvärlighet. Med olika storlek och besvärlighet menar jag att att alla var stora och besvärliga, men att några var avsevärt mer eländiga än de andra...

Den huvudsakliga skojigheten väntade dock i nästa steg. 

Stubbar.

Specifikt stubbarna efter nyligen nedsågade En-liknande träd.

Jag är rätt så säker på att det finns hyggligt enkla och vedertagna metoder att utföra stubb-borttagning på. Jag är lika säker på att min metod inte är en av dessa.

Med ett järnspett bände, högg och hackade jag på det enorma rotsystem som satt fast stubben i underlaget. En timme senare fylld av detta ( och en ansenlig mängd svärande, svettande och ångrande...) så satt forfarande stubb-h...vetet kvar i marken. Sedan räddades jag av gonggongen och vi skulle åka iväg på annan aktivitet.

Så - läget just nu:

• Semestern är slut

• Blåsor i händerna och en diffus smärta i hela kroppen

• Pigghet som en rätt nergången 90-åring

• Stubbuslingen sitter där och hånler på det sätt som bara stubbar kan

En del av trädgården ser ut som Verdun under första världskriget med ett stort antal kringrullade stenar, halvvägs borttagna stubbar, oregelbundna högar med jord och växter och ett böjt järnspett som står där nedstucket liksom ett monument över projekt som kanske borde väntat...

Äntligen får man gå tillbaka till jobbet och vila upp sig lite!