Midja och förnedring

Försöker hålla kroppen igång genom att då och då vara ute och springa. Idag var det dax igen.

Problemen började omgående...

När jag efter viss tvekan till slut bestämt mig för att ge mig ut en vända så upptäcker jag att jag precis slängt träningsoverallen i tvätten. 

Eftersom jag känner mig själv så vet jag att om jag skulle vänta dessa 2 timmar på att tvätten skulle bli klar, så är sannolikheten 100% att latmasken slagit klorna i mig och bortförhandlat allt vad löpande heter...

Plan B. En alternativ träningsoverall. Nepp - äger ingen sådan. Det som fanns var mina löpartights som jag mot bättre vetande köpte förra året. 

Dessa plagg är ju inte det man kan kalla förlåtande för de extra kilon man drar på sig efter den typen av vidlyftigt leverna som tenderar att infalla i december. 

Det krävde en hel del dragande, slitande ,svärande och hålla-andande för att få på dom...

Resultatet var INTE vackert...!

Av hänsyn till Internet så publiceras inga bilder för hur dessa ser ut i påtaget skick...

Efter en stunds letande hittade jag en gammal träningsjacka för att komplettera utstyrseln. Det var då en svart historia med någon form av mönster som förmodligen skulle ansetts på gränsen till för flummigt redan på 60-talet...

Mössa. "Olles brorsa" Försvarsmaktens käcka gröna skurtrasliknande smäck. 

Bekväm? -Ja

Luftig? -Ja

Snygg? -Där går åsikterna isär, men Nej, är nog ett bra medelvärde...

Ett par tunna fingerhandskar. Skulle väl vara OK om jag nu inte envisas med att dra upp ärmarna när jag springer (pga värme). Denna form av handskar går ganska långt upp på underarmen och liknade därmed rätt mycket såna där Aftonhandskar som finare damer kan tänkas ha vid middagsbjudningar på Norrmalm...

Sen var det ju de här med all teknik... GPS, MP3, hörlurar, lampor mm. Allt tämligen amatörmässigt fastsatt på ryggsäcken som ur vissa vinklar liknade ett försök till plastjulgran som gått riktigt, riktigt fel...

Skor. Nya. Mina gamla Zem sockeplaster blev ju med tiden tämligen håliga undertill, så all löpning vintertid med dessa förbjöds efter att stortån blev en smula vit i vintras... 

Den nya modellen som jag köpte uppvisade vissa skillnader gentemot den gamla:

1) Är i någon sorts gråaktig färg. Sticker av riktigt mycket mot de svarta byxorna...

2) Liknar sockeplaster VÄLDIGT mycket förutom en liten, liten detalj...

3) Av skäl som vi nog aldrig får veta så har man på denna modell valt att skilja stortån från resten av tårna. "Split-Toe" kallar man spektaklet. När man iakttar dessa fotbeklädnader så slås man omedelbart av att dom ser ut som en ohelig korsning mellan en sockeplast och en tum-handske... 

(Vi som överlevt militär överlevnadsutbildning kan dra oss till minnes att man blev lärd att använda sin tumhandske som skodon om man till äventyrs lyckats supa bort sin kängor. 

Det är kanske därifrån idén härstammar...?)

Efter att ha ekiperat sig med alla dessa suspekta attiraljer så skulle jag säga hej då till Hustrun och dottern. 

Dom skrattade så dom tjöt.

Inte ägnat att öka ett redan svajande självförtroende.

Kan dock inte säga att jag inte förstod, även om en blick i hallspegeln nog mer fick undertecknad att vilja börja gråta snarare än skratta. 

En märklig varelse som föreföll rymt från någon form av institution (och sedan länsat en second-hand butik) tittade lömsk tillbaka.

Och det var dessutom dagsljus ute....