lördag 30 mars 2013

Kycklingar, godis och gräshoppor...




påsk är en märklig högtid med en blandning av religiös dysterhet, sanslösa frosserier i mat och godis, bisarra varianter på små hoppande däggdjur och stora horder av kringvandrande maskerade barn som likt en gigantisk gräshoppssvärm drar runt i grannskapen och länsar dessa på minsta tillstymmelse av Socker...



Man kan ju bara föreställa sig hur svårt våra stackars invandrare ska ha när dom försöker förstå detta..! Förmodligen håller dom sina barn hemma, barrikaderar dörrarna och väntar på att vansinnet går över. 


Sen är det lungt fram till nästa stollighet då det blir dax för de Svenska Infödingarna att resa hedniska symboler i trädgården, dansa märkliga groddanser, hugga ner massor av lövsly och sedan flytta detta till andra platser, äta mat utomhus i ösregn, frysa kopiöst och dricka ännu mer kopiöst...

Åter till Påsken.

Det finns ju en del traditioner som är stipulerade i kulturen. Eftersom vi i vår familj vägrar att följa den nutida kulturens nycker och konventioner, så struntar vi i vissa av dessa (har givetvis inte ett dugg att göra med att vi egentligen är alldeles för lata för att hålla på med en massa traditioner...)

  • Vi struntar blankt i Påsk-städning. Finns ingen anledning då Flocken innehåller 3 katter, två barn och undertecknad, vilka ändå skulle lortat ner till samma nivå som innan städningen på under 24 timmar...  Den uppmärksamme noterar att hustrun inte nämndes i uppräkningen. Detta beror bara på att hon har ett renhållnings- / smutsproduktions-ratio på ca 1:1 medan vi andra kretsar runt typ 1:38...

  • Fjäderfyllning av hus praktiseras normalt inte. Anledning? Katterna blir alldeles ovanligt entusiastiska när man hänger upp en massa kattleksaker överallt i huset. Det blir ungefär som att ha 3 st bindgalna motorsågar med fötter omkringrusande överallt...

  • Äggmålning. Nepp. Barnen har inte riktigt sett det skojjiga och undertecknad med sin (ytterst) svaga 2´a i betyg känner inget behov av att visa upp dessa bristfälliga kunskaper på ett konvext underlag...

En tradition har vi dock. Inte alldeles förvånande så är den relaterad till godis...

Eftersom våra barn äter alldeles för lite godis under resten av året så är vi naturligtvis oroliga för att dom inte får i sig tillräckligt med Socker, E-nummer, stabiliseringsämnen, färgämnen, gelatin och annat sånt där som får anses essentiellt för en växande individ. 
Detta försöker vi kompensera under Påsken genom att förse dom med var sitt påskägg. 
Nu är det inte så enkelt att dom bara får det i handen...

Processen att få sina Sockerfyllda ägg är designad för att främja både kreativt tänkande och Spatial förmåga. Till detta lägger vi till fysisk träning samt friluftsliv.                              (Spontana applåder och en nominering till "Årets Föräldrar")!

Övningen inleds med en motivationshöjande papperslapp där det står saker som att det ska jagas skatter. Barnen är ju tillräckligt rutinerade för att inse att det inte är Guld och sånt, utan Godis som är målet (och det är givetvis mycket mer intressant...).

Sedan får dom följa var sin kedja med ledtrådar nedskrivna på små papperslappar tills dess att dom hittar sina efterlängtade påskägg. 

I år fick undertecknad för sig att skriva dessa på rim. Resultatet blev en hiskelig samling nödrim, syftningsfel, tveksamma samband och allmänt grumliga tankebanor fästa på pränt. Barnen lyckades trots detta nå sitt socker på rekordtid. 

Som en parentes kan nämnas att barnen säkert skulle ha överlevt utan dessa avancerade övningar och att letandet ackompanjerades av himlande ögon, små suckar och allmänt god minhållande i elakt spel...

Nästa år kanske vi ska skriva ledtrådarna på Kinesiska eller genomföra hela spektaklet med ögonbindel...

Nästa års ledtrådar...



Vad gör man inte för att roa sina barn...







tisdag 19 mars 2013

Poetry i motion...


En kort resumé från förra inägget:

Daniel skulle ut och springa. Vissa omständigheter gjorde att han spökade ut sig i en hiskelig kombination av löpartights, avlagd träningsjacka, ickevackra fotbeklädnader och diverse accessoarer av osnygg karaktär! Modebetyg - En modeenhet (av typ 100 möjliga...).

Nu är det ju så att våren närmar sig och detta gjorde att alternativet att vänta på mörkrets inbrott inte fanns. 
Så - Ut i verkligheten utan visuella skyddsnät.

Undertecknad har aldrig besvärats av något speciellt lätt löpsteg. Snarare har det nog alltid låtit ungefär som en mindre flock låghalta noshörningar när jag kommit stapplande längst vägen. 
Stigande ålder och ökad lokal gravitation har inte riktigt förbättrat detta...

Iförd min rätt så märkliga tränings-utstyrsel galopperade jag längs Hammarö´s vägar och cykelbanor. Tungt och ogracilt men ändå med en viss hastighet.
Efter en stund började sidoeffekterna av att ha för trånga tights uppenbara sig på ett mycket påträngande sätt.

I normala fall skulle jag nöja mig med att ha sagt detta, men detta är ju trots allt Internet så då kan man ju gå iland med att säga i stort sett vad som helst...!
Alltså: Tok-trånga Tights + Lång-löpning = Infanteri-eld (slå upp det om ni inte vet vad det är, men s**t-ont gör det!).


Komfort och välbefinnande...
...har INGET med saken att göra!





                    +









Ni som vill prova nya upplevelser kan ju springa några kilometer med Infanterield, tights och nya skor. Kombinationen ger effekter på löpstilen som är...hmmm...intressanta. 
Med lite bredare steg för att undvika skavanden och växelvis lutande framåt och bakåt för att om möjligt skava på oskavda ställen, ger ett säreget, onaturligt, gorillaliknande lunkande.

Att mamman som gick med en barnvagn i princip kastade sig ur vägen med ett närmast panikslaget uttryck i ansiktet, kan nog faktiskt bara betraktas som en fullständigt normal reaktion på att upptäcka ett flåsande, hopplande, smärtpåverkat vidunder i god fart på kollisionskurs...

Idrott är inte alltid vacker!


söndag 17 mars 2013

Midja och förnedring



Försöker hålla kroppen igång genom att då och då vara ute och springa. Idag var det dax igen.

Problemen började omgående...
När jag efter viss tvekan till slut bestämt mig för att ge mig ut en vända så upptäcker jag att jag precis slängt träningsoverallen i tvätten. 
Eftersom jag känner mig själv så vet jag att om jag skulle vänta dessa 2 timmar på att tvätten skulle bli klar, så är sannolikheten 100% att latmasken slagit klorna i mig och bortförhandlat allt vad löpande heter...

Plan B. En alternativ träningsoverall. Nepp - äger ingen sådan. Det som fanns var mina löpartights som jag mot bättre vetande köpte förra året. 
Dessa plagg är ju inte det man kan kalla förlåtande för de extra kilon man drar på sig efter den typen av vidlyftigt leverna som tenderar att infalla i december. 
Det krävde en hel del dragande, slitande ,svärande och hålla-andande för att få på dom...
Resultatet var INTE vackert...!

Av hänsyn till Internet så publiceras inga bilder för hur dessa ser ut i påtaget skick...

Efter en stunds letande hittade jag en gammal träningsjacka för att komplettera utstyrseln. Det var då en svart historia med någon form av mönster som förmodligen skulle ansetts på gränsen till för flummigt redan på 60-talet...

Mössa. "Olles brorsa" Försvarsmaktens käcka gröna skurtrasliknande smäck. 
Bekväm? -Ja
Luftig? -Ja
Snygg? -Där går åsikterna isär, men Nej, är nog ett bra medelvärde...


Ett par tunna fingerhandskar. Skulle väl vara OK om jag nu inte envisas med att dra upp ärmarna när jag springer (pga värme). Denna form av handskar går ganska långt upp på underarmen och liknade därmed rätt mycket såna där Aftonhandskar som finare damer kan tänkas ha vid middagsbjudningar på Norrmalm...

Sen var det ju de här med all teknik... GPS, MP3, hörlurar, lampor mm. Allt tämligen amatörmässigt fastsatt på ryggsäcken som ur vissa vinklar liknade ett försök till plastjulgran som gått riktigt, riktigt fel...

Skor. Nya. Mina gamla Zem sockeplaster blev ju med tiden tämligen håliga undertill, så all löpning vintertid med dessa förbjöds efter att stortån blev en smula vit i vintras... 
Den nya modellen som jag köpte uppvisade vissa skillnader gentemot den gamla:

1) Är i någon sorts gråaktig färg. Sticker av riktigt mycket mot de svarta byxorna...

2) Liknar sockeplaster VÄLDIGT mycket förutom en liten, liten detalj...

3) Av skäl som vi nog aldrig får veta så har man på denna modell valt att skilja stortån från resten av tårna. "Split-Toe" kallar man spektaklet. När man iakttar dessa fotbeklädnader så slås man omedelbart av att dom ser ut som en ohelig korsning mellan en sockeplast och en tum-handske... 
(Vi som överlevt militär överlevnadsutbildning kan dra oss till minnes att man blev lärd att använda sin tumhandske som skodon om man till äventyrs lyckats supa bort sin kängor. 
Det är kanske därifrån idén härstammar...?)

Efter att ha ekiperat sig med alla dessa suspekta attiraljer så skulle jag säga hej då till Hustrun och dottern. 

Dom skrattade så dom tjöt.

Inte ägnat att öka ett redan svajande självförtroende.

Kan dock inte säga att jag inte förstod, även om en blick i hallspegeln nog mer fick undertecknad att vilja börja gråta snarare än skratta. 
En märklig varelse som föreföll rymt från någon form av institution (och sedan länsat en second-hand butik) tittade lömsk tillbaka.

Och det var dessutom dagsljus ute....


onsdag 13 mars 2013

Väggar (ännu fler...)


Den kreativa väggen

Förra inlägget handlade om väggar.
Varför förändra ett vinnande (?) koncept? Här kommer mer av samma, med en liten variation. 
Nu pratar vi kreativa väggar...!

Jag har nu författat en hel del dumheter under några års tid. Jag har befläckat landstingets Intranät, skrivit massor av mer eller mindre genomtänkta kommentarer på Facebook och sen åstadkommit 62 inlägg på min blogg med varierande innehåll och skiftande kvalitet (från medelmåttigt till Titanic-klass...).

Skrivandet har gått till så att en diffus ide föds och sedan har jag ljugit frenetiskt utifrån detta.

Med lite kreativt rubriksättande så har jag t.ex lyckats lura till mig nästan 300 träffar på ett inlägg! Har då också sannolikt skaffat mig knappt 300 nya ovänner när dom sökte på "förkylning" och "faser" och istället kom till min stackars sida och fick en stor skopa trams istället för en seriös artikel med medicinsk information...

Men nu tog det slut...

Tomt....

Inget....

Men kanske.......

Näää.......


Den kreativa väggen påminner rätt mycket om den andra väggen (ni vet den där i-gåbara varianten). Den är bara lite mer slät i strukturen, har något mindre taggtråd på krönet, men är likväl fortfarande väldigt mycket massiv och eländig. Den har också en lite mer Mossgrön färg.... Äsch, vem försöker jag lura!? Har inte en susning hur Mossgrön ser ut! 
Min verbala förmåga att hantera färgskiftningar stannar nog vid svart, vit och varianter på grå...

Man kan inte annat än förvånas över hur lite man faktiskt kan säga med så många ord! Nästa projekt kanske får bli att räkna orden i alla inlägg och sedan räkna ut hur mycket pengar man hade tjänat om någon sinnesförvirrad människa skulle betalt 10 öre per ord...

Nå ja - jag har ju faktiskt ett kvar några gamla inlägg från Intranätstiden att lägga ut. Annars vete det sjutton vad som finns kvar. 

Kronologiska beskrivningar av dagens alla händelser kanske...?