Första dagen på benen efter en jämförelsevis beskedlig släng av magsjuka. "Relativt beskedlig" betyder dock fortfarande att om någon under delar av sjukdomsförloppet erbjudit undertecknad en amputation av allt under nacken och över knäskålarna så skulle svaret blivit ett grönskimrande "Jajamensan!"!
Hur tillbringar man då sin första dag tillbaka bland de levande? Jo, det är ju såhär att även om man försvinner in i dimman några dagar så innebär detta inte att alla saker som man måste och borde göra magiskt försvinner… Nej då! Dessa finns minsann kvar och det var några sådana jag valde att tackla.
Först inleder man hårt med att utföra diverse inköpsuppdrag av Helgkaraktär - dvs Julklappsinköp. Helt otippat hade en otäckt hög procent av Värmlands invånare (och en försvarlig delegation får Norge…) kommit på samma idé. Dessutom hade man valt samma geografiska plats som undertecknad. Eftersom jag kan tänka mig skojigare saker att ägna min tid åt (exempelvis Ätande av taggtråd, Grävande av Krondiken och Tandläkarbesök) så var min ork ganska slut när dagens stora begivenhet skulle gå av stapeln.
IKEA.
Vid jul..
Lördag…
Kl 1300…!
Köpa två förvaringslådor till lägenheten var målet med övningen. Dottern medföljde som moraliskt stöd. Dessutom skulle jag göra ett antal ärenden efter IKEA också. Inte helt optimala förutsättningar för en trevlig eftermiddag…
Tungt hängande över min kundvagn började jag den långa slalombanan genom varuhuset tillsammans med en hel armé av "The living dead"…
Eftersom jag ville göra pinan så kort som möjligt så ökade jag tempot en del genom ökad steglängd och några mindre kringångsmanövrer för att komma förbi några av de värsta bromsklossarna.
Då plötslig gick det upp för mig att det fanns ett visst underhållningsvärde i detta! Man kunde se det som en slags tävling!
 |
| Bansträckningen |
Genom att börja köra tämligen aggressivt och växla tempo samt att utnyttja alternativa vägval mellan hyllorna så gick det att öka medelhastigheten avsevärt. Eftersom jag visste att mina två varor som jag skulle köpa fanns vid kassorna i slutet på butiken så behövde jag inte heller förlora tid på att titta bland hyllorna!
Dottern anlade en MYCKET skeptisk min då hon försökte hänga med i mitt imponerande tempo. Hon hade ju inte heller en kundvagn att stånga sig fram med…
När jag började närma mig slutet på butiken hade jag dessutom utvecklat det hela med att ställa upp vagnen lite i de tvärast kurvorna och simulerade skrikande däck och vrålande motorer. Ljudillustrationerna höll jag för mig själv även om jag var lite sugen på att se hur de övriga kunderna skulle reagerat om jag sprungit omkring under med ljudet på… Sannolikt skulle det ha gått ändå fortare då!
 |
| Kundvagn modell IKEA? |
Besvikelsen kom då jag insåg att det inte stod någon med en schackrutig flagga vid kassan…
Lärdomen av detta är att man inte har roligare än man gör sig och att det inte är fel att vara Infantil! Nu ser jag nästan fram emot att besöka IKEA igen. Då ska jag komma ihåg att klocka tiden också.
Man kanske skulle försöka göra samma sak på en plats som jag sagt att jag vägrar besöka - är det någon som hänger med på ett inofficiellt VM i Kundvagnsracing på Ullared…?!
